Den som ger ut en skiva med nyskriven barnmusik har större sannolikhet att bli hörd om han eller hon traskar ut i skogen, ställer sig i en avlägsen glänta och skriker. De större skivbolagen ger inte ut barnmusik, och förutom något enstaka ryck – som den här texten – recenseras den aldrig och i handeln består utbudet av samlingar med uråldriga godbitar som ”Imse Vimse Spindel” och ”Björnen sover” . Det här är inget nytt. För den engagerade föräldern har det varit ett grävjobb värdigt Hannes Råstam att hitta guldkornen bland obskyra skivbolag, men Spotify har gjort letandet lättare.
Nivån på den nya barnmusiken svajar, men mycket håller streck. Under namnet ”Tvillingarna Truls och jag” har indieprofilen Pelle Carlberg från bland annat Edson gjort skilsmässoskivan ”Packa pappas kappsäck”, en slags ”Den vassa eggen” for kids. Den är delvis gjord ur barnets perspektiv och skildrar varannanveckalivet med ilska, vemod och humor: ”Jag vill inte va med dig. För du är inte snäll mot mig. Jag ska rymma hemifrån, långt härifrån. Du sitter vid datan jämnt. Pappa du är ett skämt.”
Pelle Carlberg har skrivit texterna tillsammans med sina barn, som även sjunger på skivan, och låtarna där barnen tar plats är de överlägset starkaste. Tyvärr blir pappalåtarna ibland väl självömkande: ”En pappa kan byta en blöja. En pappa kan koka kalops … Jag är trött på snipiga kommentarer från tanter i parker.” Vilka parker besöker Pelle Carlberg? Alla utom ”den vrålande 1800-talsmannen” Karl-Ove Knausgård kramar ju sönder engagerade pappor. Och vem påstår att en pappa inte kan byta en blöja? Problemet är väl snarare att pappor tigger beröm när de gör det?
Äsch, tillbaka till skivan. Pelle Carlberg är en erfaren melodimakare och med en okonstlad uppsättning instrument – trummor, bas och gitarr – skapar han nynnvänliga låtar. Däremot låter det förvillande likt hans tidigare band, Edson. Barnet kan lika gärna gå fram till cd-kartongen, rota fram valfri skiva från förälderns samling med snäll 00-talsindie och peta in den i stereon. Vilket inte nödvändigtvis är en nackdel. Det för barnmusik otypiskt strama soundet gör att skivan passar även Södermalmspappan som just lämnat barnen för veckan.
Med en mellanöl i näven kan han stirra ut genom fönstret med tom blick och få tröst av rader som ”Pappa du är min, kind emot kind.”
Om barntilltalet på ”Packa pappas kappsäck” snarare finns i texterna är ”Vattenmannen & Speed” barnmusik i ordets bästa bemärkelse. Oväntade ljud, sprakande effekter och direkta melodier gör det till en skiva full av färg. Pratsång blandas med wailande, men den musikaliska grunden för skivan är ska och framför allt reggae.
Det mjuka gunget ackompanjerar skivans tema vatten, som återfinns också i texterna. ”Vattenmannen & Speed” har även gått som teveserie och är en uppdaterad Trazan och Banarne på havets botten, här finns samma skenbart slappa småprat mellan låtarna och ett lyckat smygpedagogiskt tilltal där man petar in fakta om miljöförstöring och smutsiga hav: ”Försök att tagga ner, även om det känns trist, för i våra hav, finns snart inga fiskar kvar.”
På ”Mäta med skägg” av Orkester Pop, där Mija Folkesson och David Shutrick ingår, finns ingen röd tråd i texterna, barnteman som att smyga på andra och längtan efter ett husdjur avhandlas. Skivan är en smula anonym och jämntjock men här finns ett riktigt guldkorn, ”Jag slog en kille i dag” en underbar vardagsnära ballad om hur det känns att slå någon. ”Jag sa att det inte var jag, men det var det … det kom lite blod ur hans näsa, han heter Arvid och är ganska svag, han satt i soffan och grät ganska länge.” Den mjuka musiken krockar snyggt mot texten. Barnkultur lider av en viss präktighet, och det är befriande med låtar som närmar sig känsligare ämnen.
Även på Oscar Danielsons ”Det kostar på att vara barn” finns texter som inte stryker medhårs, som handlar om hur härligt det är att bränna upp ”grejer” – men just som man ska tutta på kommer det någon sur typ och säger ”ap, ap, ap” – och föräldrar som reser bort, länge, längre.
Under ett suddigt och stökigt omslag döljer sig en riktig höjdare. I konkurrens med bland andra Bröderna Lindgren, är detta en av de senaste årens allra bästa barnskivor. Låtarna är skrivna för olika barnradioprogram i UR, men ”Det kostar på att vara barn” känns ändå som ett sammanhållet album.
Texterna är respektlösa och roliga, framförda av Oscar Danielson som sjunger souligt och avslappnat. Musiken har en skön 70-talskänsla och bandet är tajt och proffsigt. I väntan på just Bröderna Lindgrens återkomst med skivan ”Med Bröderna Lindgren i tiden” i början av 2012 är detta skivan att börja med för föräldern som vill locka bort barnen från de pretentiösa karaokesångarna i ”Idol.”