En rapport om ökad antisemitism är självklart en nyhet: associationerna går till 30-talets judeförföljelser, Kristallnatten 1938 och självklart till Förintelsen. Är vi sådana i dag? Var finns dessa antisemiter? De talar inte på gator och torg, skriver inte i våra tidningar, ställer inte frågor på mina föreläsningar.
Samma saker säger faktiskt även många personer av judiskt ursprung som jag träffar. Förmodligen vet folk inte ens om att de är judar. Vem vet i dag ens vilka namn som är judiska?
Jag medger att jag studsade till över många av svaren. 7 procent tror att "judarna" var inblandade i 11 september-attentatet. Frågan är om det är antisemitism eller bara totalt vettlöst.
Var fjärde svensk vill inte ha en judisk statsminister. Men å andra sidan kan man fråga när, och i vilka sammanhang, våra statsministrars etniska påbrå diskuterats över huvud taget? Frågan är i själva verket så oväntad att den i sig ger konstiga svar. Listan över tidigare statsministrar upptar en rad namn som mycket väl kan vara judiska, jag har ingen aning och jag ser ingen anledning att fundera över saken.
Den dag vi fått fler jämförande studier av andra fördomar, först då vet vi vad de här siffrorna är värda. De kommer, har Levande Historia lovat. En ska handla om muslimer och en om homosexuella. I väntan på det kan vi begrunda de få frågor i den här rapporten som handlar om just inställningen till muslimer. De visar att det är fyra gånger så vanligt med starkt negativa uppfattningar mot muslimer som mot judar, i den yngre gruppen handlar det om 5-6 gånger.
Antisemitismen är en underström i vår historia, något som vi är påverkade av vare sig vi vill det eller inte. Den riskerar ständigt att väckas till liv, vilket vi sett exempel på i kritiken av Israels agerande i Mellanösternkonflikten. All kritik mot Israel är självklart inte antisemitism, men det finns delar av kritiken som slår över, och där människor anklagar Israel för att agera i enlighet med 2 000 år gamla stereotyper för hur judar beter sig. Många människor gör dessutom alla judar ansvariga för Israels agerande, och glömmer den otroligt starka opinion som finns mot Israels politik, både inom det egna landet och bland judar på andra håll i världen.
Det skadar inte att påminna om antisemitiska föreställningar och göra människor vaksamma på att de finns. Över huvud taget är det viktigt att gruppfördomar bemöts och diskuteras. Oavsett om det gäller föreställningar om judar eller andra grupper.
Men jag vänder mig bestämt mot formuleringarna i den informationstext som gick ut i samband med undersökningen och som talar om att det skulle finnas en felaktig svensk självbild som gjort att vi inte ser att det finns antisemitism ibland oss. Kanske har vi aldrig någonsin varit mer toleranta mot judar än vi är i dag. Det går inte att veta, eftersom det inte gjorts några historiska studier som kan användas för jämförelser. Jag vet bara att det var otroligt mycket värre förr.
När studenterna i våra svenska universitetsorter 1939 demonstrerade mot "importen av judiska läkare" utgjorde judarna den tidens stora flyktinggrupp, och var därmed en prövning av vår solidaritet och förståelse. Då fylldes tidningarna med insändare från människor som tyckte att vi borde hjälpa svenska barn först, eller möjligen finska krigsbarn.
Fram till och med andra världskriget var öppen antisemitism vanligt förekommande, och något som inte ens ett riksdagsparti som bondeförbundets stack under stol med. Lars M Andersson har skrivit en avhandling om judekarikatyren i svensk skämtpress: avhandlingar om juden i svensk film och övrig populärkultur återstår att skriva. Men successivt skapades det ett tabu i frågan. Ett sådant tabu är för mig inte något negativt, det innebär i det här fallet att människor är medvetna om vad Förintelsen var, att de tänker efter och väljer sina ord. Inte alls bara för att de vill undvika kritik, utan faktiskt också för att de inser att fördomar om judar är något som man bör ifrågasätta hos sig själv och andra.
I dag har vi många olika folkgrupper som söker en fristad i vårt land. Det gör oss inte nödvändigtvis mer toleranta, men fördomarna har blivit mer diversifierade. Varje grupp förses med alldeles egna, specifika särdrag som ska motivera våra negativa uppfattningar. En del av dessa föreställningar har också en relativt lång historia, som våra uppfattningar om romer. Judarna har blivit en av många grupper som kan symbolisera det främmande, det onda som kommer utifrån.
Judar är väl integrerade, de diskrimineras inte på arbetsmarknaden, blir inte utfrysta i bostadsområdena. De utsätts för 100-150 brott per år som leder till en polisanmälan, enligt Säpos statistik. 150 brott är 150 för många. Men antalet främlingsfientliga och rasistiska brott var 2004 strax under 2 300. Skillnaden säger något om den konkreta hotbilden, (tyvärr särredovisas inte brott riktade mot muslimer).
Jag är generellt tveksam till undersökningar där man ger människor en rad negativa påståenden som de kan hålla med om genom att kryssa i. Tankarna går till debatten om Expressens opinionsundersökning om "invandrare" i början av 90-talet, som ledde fram till den kritiserade löpsedeln med texten "KÖR UT DOM!". Då fick till och med chefredaktören avgå, eftersom det ansågs att frågorna varit alltför ledande. Jag tror att människor som själva får säga vad de tycker uttrycker sig annorlunda (och möjligen också på ett sätt som är svårare att fånga in med statistik).
Vet vi hur människor tänkt som har svarat på den här enkäten? De ska ta ställning till frågor som: "Judarna har stort inflytande över medierna." 18 procent svarar ja, och menar då kanske att familjen Bonnier äger ett stort antal medieföretag. Därav följer inte att den som svarar ja ha något emot detta ägande, eller ens är särskilt intresserad av familjens bakgrund. Över 50 procent genomskådade tricket och lät sig inte luras till att uttrycka den gruppfördom som fanns inbäddad i frågan. Det är inte så illa.
En annan lurig formulering i många av frågorna är att det finns en glidning mellan användningen av ordet "judar" och "judarna". Frågan är om den som svarar omedelbart inser skillnaden. Att tycka att "judar" har stor ekonomisk makt är inte samma sak som att tycka att "judarna" har det. I det senare fallet indikerar svaret att det finns en särskild maktelit av judar, vilket är en antisemitisk stereotyp.
Det sägs i rapporten att lågutbildade män är mest antisemitiska. Jag tror att det snarare handlar om att de inte förstår vad de ska svara, och inte ser sådana subtila skillnader. Det finns inget som säger att personer med låg utbildning löper högre risk att bli antisemiter, tvärtom. 30-talets antisemiter fanns ofta i samhället allra högsta skikt, bland politiker, läkare och akademiker.
Antisemitismen lever i våra tankar och hjärtan, men får bara undantagsvis mer konkreta uttryck. Helt klart kan den triggas i gång av en enkät, det om något visar den här undersökningen. Men över lag tror jag inte det är så illa som det verkar.