"Sommar är jag-fixerat till sin natur"

Visar 1-10 av 20. Per sida: 5 10 20 40

FRÅGA TILL BIBI RÖDÖÖ:
Men kritiken handlar väl snarare om att allmängiltiga frågor får stå tillbaka för personliga berättelser?
SVARET:
– Då har han lyssnat jättedåligt. Sara Paborn, Katerina Janouch, Hanna Hellquist och Linda Olsson, för att ta några exempel, har i sina program verkligen varit existentiella och reflekterande.
OM BIBI RÖDÖÖ EFTER DAGENS (19 JULI) SOMMARPRAT AV PER-OLOV ENQUIST INTE MÄRKER SKILLNADEN I KVALITET MOT DE FLESTA ÖVRIGA PRATARE HITTILLS SÅ ÄR DET KLIPPT OCH HOPPLÖST - LÖNLÖST MED "DEBATT".

Ivano, 23:33, 19 juli 2009. Anmäl

Läser med stor förvåning svarsresultatet i dagens DN av "3frågor till Bibi Rödöö" .
Sveriges Radio företrädare Bibi Rödöö tycker att Sommar är ett program som till sin natur är jagfixerat. Precis som om de som lyssnat och reflekterat över denna programserie i tiotals år inte uppmärksammat det. Däremot har de kanske förstått skillnaden mellan att vara privat och personlig: innebörden av icke trivial allmänsmänsklighet - sådant som överskrider vanliga kliniska beskrivningar av förlossningar, sorger och framgångar. Icke trivial medmänsklighet som inte är beskäftiga uppmaningar till lyssnarna att vara lika kloka och snälla som talaren.
Det vore mycket förtjänstfullt om DN ville följa upp den här följetongen eftersom Bibi Rödöös svar förefaller mig vara ytterligare ett exempel på den här märkliga tendensen att förvandla radioprogram till såpor: senaste idag med coachen Elizabeth Gummesson som mitt bland uteslutand

Kristo Ivanov, 21:56, 17 juli 2009. Anmäl

Tack, bäste Peter Bryngelsson, för ditt inlägg "Jag, jag, jag. Årets sommarpratare..." i DN-Kultur den 15 juli .
Till skillnad från många program under de gångna somrarna som ofta skakade om och rörde till tårar och som många sparat som kära och dyrbara inspelningar så har de sista två åren markerat en dyster utveckling elle avveckling. Med enstaka undantag märks det i både jag-centreringen, egenreklamen, och det ackompanjerande musikvalet - en kultur som inte tycks känna till annat än amerikansk populärkultur, företrädevis av det slaget som förmodas vädja till ungdom som förmodas få att lyssna på radio om de får lyssna till företrädevis nykändisar som pratar mest om sig själva utan tankeväckande anknytning till något mera allmänmänskligt. Sannerligen deprimerande.
Men din artikel var en ljuspunkt mitt i mörkret i det att den påminner om att det fortfarande finns en "opinion" - om än allt mindre lyssnande, dock i gengäll

Kristo Ivanov, 21:52, 17 juli 2009. Anmäl

Kul att läsa att det inte bara var jag som hängde upp mig på Cecilia Frode. Det var självcentrerat utan talang. Jag tycker generellt att Bibbi Rödöö gör ett bra jobb med sommar och det är kanske inte helt lätt att veta i förväg vem som är en bra berättare. Lyssna gärna på Jan Berglins sommarprogram, där är en oväntat bra berättare. Tomas Ledin var kul att lyssna på, in mina öron var han bättre än sin musik.

Moyen, 20:03, 17 juli 2009. Anmäl

Mickes underbara kommentar nedan: "Jag har lyssnat på alla sommarpratare och jag måste säga att mot Ledin måste det var svårt att vara kritisk. Han har visserligen spelat många egna låtar men det är i sammanhanget korrekt, tycker jag, eftersom HANS LÅTAR ÄR SÅ ALLMÄNT ÄLSKADE."
HAHAHAHAHAHAHAHAAAHAHAHAHAA!

Stickan Andersson, 01:03, 17 juli 2009. Anmäl

Härligt att läsa alla kommentarerna, kan inte tolka det som något annat än att vi bor i ett välfärdssamhälle. Puss på oss

Plupp, 22:00, 16 juli 2009. Anmäl

Problemet är i urvalet. Man väljer ut folk enbart på "kändisfaktor". Våga vara mer kräsna och satsa på kulturpersonligheter som är BRA BERÄTTARE och som har något väsentligt att säga. P1 behöver inte bli "allsång på skansen" för att locka lyssnare.

Anders, 20:31, 16 juli 2009. Anmäl

Jag har lyssnat på alla sommarpratare och jag måste säga att mot Ledin är det svårt att vara kritisk. Han har spelat egna låtar men det är ok, tycker jag, eftersom hans låtar är älskade. Att däremot Regina Lund som är okänd som musikartist gör samma är ointressant.
Hittills har årets Sommarpratare hållit en bra jämn kvalité. Att bli personlig är absolut inget problem men det har på sina håll gått till överdrift. Jag vill framhålla Cecilia Frodes program som ett av det sämsta hittills, detta av två anledningar: 1) Hennes ton rakt igenom programmet var ytterst självcentrerad. Allt handlade om hur hon upplevde förhållandevis allmänna händelser (arbete, stress, förlusten av en förälder, föda barn). Hade Cecilia Frode varit en storkändis kanske det varit intressant. 2) VIKTIGAST var hur hon inte tvekade att hänga ut en barnmorska som inte gjorde ett dåligt jobb men som krockade personlighetsmässigt med Frode. Frode utnyttjar Sommar för att spy galla över en vanlig stretande medborgare.

Mikael, 20:28, 16 juli 2009. Anmäl

Jag har lyssnat på alla sommarpratare och jag måste säga att mot Ledin måste det var svårt att vara kritisk. Han har visserligen spelat många egna låtar men det är i sammanhanget korrekt, tycker jag, eftersom hans låtar är så allmänt älskade. Att däremot Regina Lund som är rakt igenom okänd som musikartist gör samma är motbjudande och ointressant.
Hittills har årets sommarpratare hållit en bra jämn kvalité. Att bli personlig är absolut inget problem men det har på sina håll gott till överdrift. Jag vill framhålla Cecilia Frodes sommarprat som ett av det sämsta hittills, detta av två anledningar: 1) Hennes ton rakt igenom programmet var ytterst självcentrerad på ett negativt sätt - med det menar jag att hon fokuserade på sig själv utifrån sina egna erfarenheter. Allt handlade om hur hon upplevde förhållandevis allmänna händelser (arbete, stress, förlusten av en förälder, föda barn) aldrig handlade det om hur hon uppfattades av sin omvärld. Hade Cecilia Frode varit en stor kändis i vär

Mikael, 20:22, 16 juli 2009. Anmäl

Att kritisera årets sommar handlar inte om jantelagen eller att det är fel på lyckade personer. Det är däremot faktiskt pinsamt och obehagligt att lyssna till årets pratare (men några få undantag) som helt oreflekterat och ointressant pratar om sig själva. Vart tog självinsikten och ödmjukheten vägen? De flesta program på radio och tv idag sänder en babblande sörja som jag inte längre orkar lyssna på. En fördummande utveckling där det offentliga samtalet utarmas. Varför värnar man inte om att producera högkvalitativa program med intressanta berättare som utmanar tanken?

linda, 20:11, 16 juli 2009. Anmäl