Poeten Johannes Heldén har tagit tillvara på teknikens nya möjligheter i sina verk. Genom att sammanföra text, rörliga bilder och ljudspår skapar han poesi som kan upplevas med olika sinnen och som ständigt förändras.
– Jag har alltid varit intresserad av att ifrågasätta berättelsers strukturer, utan att för den delen störa texten på ett irriterande sätt. Använder man ljud är det viktigt att det blir en relevant del av texten, jag har strävat efter att elementen i slutändan ska spela lika stor roll, säger han.
Vad innebär det för litteraturen att man i dag kan använda flera sinnen än tidigare?
– Tomas Tranströmer blir ju inte nödvändigtvis bättre utanför den fysiska bokformen. Att möjligheterna finns är inte i sig en anledning att använda dem, men om man kan hantera verktygen så tror jag något nytt kan växa fram. Det vore spännande om ett större förlag skulle storsatsa på en bok som bara publiceras på bärbar plattform och tog till vara de möjligheter som finns i mediet, som interaktivitet och rörlig bild.
Finns det något i dagens utveckling som du tycker är negativt?
– Jag skulle tycka att det vore tråkigt om handstilen försvann. Nu låter jag redan som en bakåtsträvare (skratt), men för mig har det betytt mycket att kunna skriva för hand.
Blir elektroniska verk fortare omoderna med tanke på teknikutvecklingen?
– Om man ser på gamla it-textverk från 90-talet så har det i dag fått en retrostatus. De flesta böcker ser ju ganska likadana ut, men det kanske man kommer att säga om digitala verk om 20-30 år också.