Julen är en högtid i vilket nyinledda förhållanden får sig sina första törnar när familjernas jultraditioner kolliderar. "Dricker ni Løitens till sillen! Landsförrädare! Gammal Norrlands ska det vara!"

En skiljelinje går mellan dem som har halmsaker och nordiska flaggor i granen och dem som har glitter och blanka kulor. Men om den allra djupaste klyftan vittnar de som kallar sådana kulor pumlor.

Pumlan tycks ha sitt utbredningsområde i landets norra delar. Västerbottningar som försökt inhandla pumlor i huvudstaden säger sig ha behandlats såsom på gränsen till sinnessvaga. Men även från Skåne har till mig inrapporterats bruk av pumlor.

Varifrån kommer då detta ord?

Frågan om pumlan har många gånger ställts till Dialektarkivet i Uppsala, som på sin hemsida (www.sofi.se) upplyser att pumla med varianter som pomla och pommel betecknar något klotformat.
Inte bara julgranskulor utan även runda märken för fisknät (exempel finns från 1700-talet), liksom flöten av glas (sådana som i dag endast återfinns som dekoration på fiskrestauranger) kallas pumla, senare även kaféers bulliga kaffekannor av glas, lampkupor, bubblor och annat sfäriskt. "Mer spritt i landet", skriver Dialektarkivet, "är att pommel använts om personer som är tjocka, oviga o.d."

Ordets ursprung finner man, som så ofta, i tyskan, där en Pummel eller Pummelchen är en tjockis och pummelig, pummlig betyder 'rund', 'knubbig'.

Pumlan ligger pumlesägarna - eller pummelsägarna - varmt om hjärtat. Den har redan en egen plats i nätuppslagsverket Wikipedia. Föreningen Pumlans vänner, också på nätet, får ständigt nya medlemmar. Vore det inte på tiden, frågar sig pumlekramarna, att pumlan komme in i Svenska Akademiens ordlista?

Förvisso. Där finns redan hundratals provinsiella ord. Pumlan förtjänar både erkännande och spridning. Ett ord som julgranskula är bara en beskrivning. Pumla förkroppsligar för öga och öra tingestens i fråga innersta väsen.