Språkspalter
Lyste eller lös - hur skall man välja?
Publicerat 2006-04-22 11:29
Kan man säga "lös" och "böt" eller måste det vara "lyste" och "bytte"?
Språkspalter
- Språkspalter
- I ur och skur
- Ju mindre att slåss om, dess hetare strid
- Nu skrivs partinamnen som namn - med stor bokstav
- Varför inte sjukbröder?
- "Fruarna först, Selma lilla!"
- Pepåka och bala taklänges
- Tukholma och Kemi fyr
- Kambodja och Kampuchea, Bombay och Mumbai
- Lyckor och olyckor av olika slag
- Tala svenska som en svensk
- Lyckta dörrar är stängda
- Årets Nutidsorientering bjuder på språkliga innovationer
- Kvarnen och möllan samsas i dagens svenska
- Uppförsbacken och nedförsbacken går båda åt skogen
- Äktenskapet blir könsneutralt
- Robust - ett modeord som står sig?
- Blå idyller och blådårar
- Bärsärken har slagit sig in i engelskan
- Bevare mig väl och nåde dig!
- Klämtande klockor bådar sällan gott
Det finns en handfull verb med y i stammen som uppträder med skiftande böjning, nämligen ryka, byta, lyda, lysa, mysa, nysa, rycka, trycka, knycka, (be)tyda. Det går att säga såväl rykte som rök, myste som mös.
Några har i dag den starka imperfektformen som huvudform (rök, nös), andra den svaga (lyste, myste). För en del av dem är den svaga böjningen är den ursprungliga, men de har fått alternativ stark böjning i analogi med andra riktiga starka verb, som bryta-bröt-brutit, smyga-smög-smugit, flyga-flög-flugit.
Språkbruket skiftar, och inte heller ordböckerna är helt samstämmiga. Men hur skall man då kunna välja?
Efter sin språkkänsla. De svaga formerna är alltid korrekta, men det är onekligen mera märg i de starka.
När man kommer till supinum (den sista formen i raden) är böjningen emellertid numera alltid svag i den här gruppen: ryka, rök/rykte, rykt (inte "rukit") "Det hade rykt från skorstenen"; byta, bytte/böt, bytt (inte "butit"): "De böt om till middagen", "De hade bytt om"; nysa, nös/nyste, nyst: "Det nös jag på sa tomtegubben" (han hade nyst hela dagen, inte nusit).
I Svenska Akademiens ordlista betecknas lös och böt som provinsiellt språkbruk, vilket innebär att de inte är riksspråkliga. "Provinsiell" är dock lite missvisande, eftersom dessa former är vanliga i Stockholm med omnejd. Stockholmsspråket må betraktas som en storstadsdialekt, provinsiellt kan det per definition aldrig vara.
I stockholmskan är också formerna röck, knöck och tröck högst levande, trots att de ingen plats har i dagens normerande ordböcker. Man hittar dem i skrift hos Strindberg och Ulf Lundell och i talspråk hos Christer Pettersson. "Reformationen röck ej upp fördomarne" skriver Strindberg. Och i Folke Mellvigs deckare "Lyckta dörrar", som utspelas i Enskede runt 1960, säger löserskan av mordgåtan: "Mördaren knöck pistolen och tog den med sig."
(Formen knöck hänförs av Svenska Akademiens ordbok, SAOB, till Uppland och östra Sörmland, och det stämmer ju rent geografiskt.)
Betöd, till sist, tas heller inte upp i dagens ordböcker. SAOB uppger att formen förekommer någon gång i vardagsspråket, och möter man den någon gång är det där.
Som form är den absolut inte orimlig: i norskan finns den som alternativ och i danskan motsvaras svenskans betydde av betød rätt och slätt.
Catharina Grünbaum
Läs mer: I ur och skur
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
