Språket

Nya ord när släkten växer

Femåringen är på besök hos farmor. Pappa är med, och säger i förbigående: ”Har du någon mat hemma, mamma?” Sonen brister ut i ett gapskratt, med underton av ”men hur tokig får man bli?”. Pappa har ju precis kallat farmor för mamma!

Att farmor är mamma till pappa är en av dessa världsgåtor som kräver mycket begrundan innan de kan införlivas i kunskapsbanken. Men även när man har fått någorlunda fason på släktträdet, är det ibland förvirrande att en person kan vara behäftad med flera släktetiketter.

I Språktidningen skriver Ylva Byrman, doktorand i nordiska språk, om en vän som gått i clinch med svärmor. Tvisten gäller vad vännens barn bör kalla sin farmors mor. Är det gammelfarmor eller gammelmormor? Svärmodern har den bestämda uppfattningen att det är gammelfarmor, baserat på att hon själv är farmor till barnet. Vännen, å sin sida, hävdar lika bestämt att rätt benämning är gammelmormor, eftersom barnets farmors mor är mormor till barnets far.

Ja, jag var tvungen att rita upp ett inre släktträd innan jag greppade hur den här världsgåtan hängde ihop. Nu har jag förstått att det kan uppstå fejder gällande hur ”gammelgenerationen” ska benämnas, eftersom den består av åtta personer som ska dela på fyra etiketter. Det är liksom i mitten av trädet som krocken uppstår.

Men i stället för att fastna i konflikter, kan man använda sin språkliga uppfinningsrikedom. Och den felar sällan när det gäller att komma på nya släktskapsord, menar Ylva Byrman. En dam i åttioårsåldern som fått sitt första barnbarnsbarn kände sig till exempel inte helt tillfreds med benämningen gammelmormor. Det kan ju låta väldigt gammalt och skröpligt. Dotterdottern föreslog då alternativet stormoren – en mer grandios och värdig titel – som genast etablerades i släkten.

Månne är detta med vad vi ska kalla våra släktingar ett problem som växer i takt med våra släktträd, som får allt yvigare grenar – både uppåt och åt sidorna. ”Jag har bara en mamma, men vissa har två”, skriver Ylva Byrman, och berättar om ett föräldrapar som kallar sig mamma Lina och mamma Eva. Barnen har dock rationaliserat bort mamma, och säger bara Lina och Eva. ”Utom när de ska kalla på båda samtidigt, för då vrålar de: mammornaaaa!