Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Språkkrönika: Därför växlar vi in modespråk i vårt modersmål

Patrik Hadenius skriver språkkrönika om modespråk och kodväxlar. 

Vill du också ha svar på en språkfråga?
Ring: Språkrådet 0200-295555, vardagar 9–12.
Eller mejla:
sprakfragor@sprakradet.se

Språkkrönika. I samma vagn, på andra sidan mittgången, sitter tre personer och pratar intensivt. Två kvinnor och en man. De är kollegor, han är chef och talar mest. Det händer på tåget mellan Stockholm och Göteborg.

Jag försöker koncentrera mig på mitt. Jag ska hålla föredrag i Varberg och behöver tänka genom igen vad jag vill ha sagt. Men hela tiden avbryts mina tankar. Nu talar de om en av tjejernas nya pojkvän. Sedan kommer de in på hur kontoret ska möbleras om. Efter det handlar det om dejtningappen Tinder; hur man svajpar höger och om man får det trots att man har ett ganska fast förhållande.

Det är oemotståndligt.

Jag ger upp – tittar ut på landskapet, njuter av alla vitsipporna – och lyssnar intensivt.

Då märker jag det engelska inslaget. De tryfferar samtalet med till synes onödiga lånord. När jag väl börjat höra dem blir de nästan övertydliga. Det är också de engelska ordens funktion. De ska märkas.

Om man bortser från de lånord som verkligen beskriver nya företeelser, till exempel mejl eller tindra, så är lånorden jag nu hör synonymer med redan existerande vanliga svenska ord. Till och med mycket vanliga svenska ord som trevlig och smidig. På engelska hörs nice, och smooth. Först sägs meningen helt på svenska, sedan upprepas det viktigaste, en fras, med det förstärkande ordet på engelska. Han är så trevlig, nice. Verkar ju jättesmidigt, verkligen smooth.

Jag börjar räkna och märker att det egentligen inte är så ofta de använder den här strategin. De har andra sätt att förstärka också, som att upprepa, att ändra röstläget eller att pausa.

Alla kodväxlar, som den språkvetenskapliga termen lyder. Även den till synes enspråkige kan kodväxla mellan till exempel dialekt och riksspråk, eller mellan slang och formellt språk. Många som är aktivt flerspråkiga – kanske talar de ett språk hemma och ett annat på jobbet – kodväxlar gärna mellan dessa språk. Och nu, när engelskan blivit så vanlig, växlar vi alltså in detta modespråk i vårt modersmål. Vi gör det av många skäl, eftersom vi har så mycket vi vill uttrycka, och närmast lustfyllt använder alla språkliga resurser vi har.

Så kom det sig att jag på ett tåg mellan Stockholm och Göteborg inte bara lärde mig hur man undviker att få ont i tummen av för mycket svajpande. Utan också fick ett uppslag till en språkkrönika. Wow, liksom.

Foto: TT

FRÅGOR OM SPRÅKET:

Svenskt ord går lättare att böja

Eyetracker verkar vara ett vedertaget begrepp även på svenska numera. Hur bör man böja detta ord i plural utan att använda -s?

Caroline

Svar: Det är inte helt lätt att skapa en lätthanterlig pluralform av engelskans eyetracker som fungerar i svenskspråkiga sammanhang. Det är en anledning till att en svenskspråkig benämning är att föredra: ögonrörelsemätning och ögonrörelsemätare används för engelskans eyetracking och eyetracker. Fördelen är dels att de svenska orden går att böja utan problem, dels torde de vara lättare att avkoda för den som inte redan känner till ordens innebörd, ”det att mäta ögonens rörelser”.

Om man ändå vill använda det engelska ordet kan man lägga till ett böjbart efterled: eyetrackermätning, eyetracker-mätare.

Sunna Nygård

 

Enfaldig var inte dum från början

Man kan hurra fyrfaldigt, man kan ha blivit trefaldig mästare i idrott och man kan vara tvåfaldig världsmästare. Alla dessa saker förefaller positiva. Om man sedan går ytterligare ett steg ner så kommer man till det enfaldiga, som ju oftast inte förefaller särskilt positivt. Hur förklarar man -faldig i ovanstående sammanhang?

Teddy

Svar: Ord som tvåfaldig och fyrfaldig används ofta för att uttrycka något av positiv karaktär, men efterledet -faldig är i grunden neutralt. Det anger helt enkelt att något kan räknas ett visst antal gånger. Enfaldig betyder således att någonting kan räknas endast en gång. Ordet har tidigare haft betydelsen ”icke fler- eller mångfaldig”, som direkt motsatsord till flerfaldig och mångfaldig. Betydelseutvecklingen har sedan, något förenklat, gått via ”ej tillkrånglad” och ”enkel, konstlös, simpel” till ”outvecklad, lågt stående” och dagens ”dum, inskränkt”.

Sunna Nygård

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.