Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Språkkrönika: Så kan språket lära dig sjunga

Annat sätt att skaffa sig musikaliskt försprång.
Annat sätt att skaffa sig musikaliskt försprång.

SPRÅKKRÖNIKA. Kan du tala, kan du ropa, kan du sjunga!

Denna appell för det som kallas röstbefrielse har sina rötter i 1970-talet. Att sjunga är lika naturligt som att tala, men ofta delas vi tidigt in i de som kan och de som inte kan.

Kan du tala, kan du ropa, kan du sjunga!

Denna appell för det som kallas röstbefrielse har sina rötter i 1970-talet. Att sjunga är lika naturligt som att tala, men ofta delas vi tidigt in i de som kan och de som inte kan.

Rösten är en sak; ju mer man sjunger, desto bättre blir den. Man kan också särskilt träna andning och muskler. Att hålla tonen är också det mycket en fråga om träning. Något av det viktigaste för sången är gehöret, det vill säga att lyssna.

Nu har en amerikansk studie visat att kinesiska barn i 3-5-årsåldern som talar mandarin är bättre på att höra tonskillnader än – i det här fallet – engelsktalande barn. Detta förklarar forskarna med att mandarin, till skillnad från engelska, är ett tonspråk. Med det menas att tonhöjden utgör en del av ordens betydelse. Mandarin har fyra toner (man brukar också tala om en femte, neutral ton). Ordet ma kan bland annat betyda ’mamma’, ’häst’, ’hampa’ eller ’skälla ut’, beroende på hur det uttalas: med jämn tonhöjd, med stigande tonhöjd, med en tonhöjd som först faller och sedan stiger eller med snabbt fallande tonhöjd. På engelska betyder ma bara ’mamma’, oavsett hur det betonas.

Med sin uppmärksamhet på tonhöjd tycks alltså de kinesiska barnen ha ett musikaliskt försprång. Men skillnaden mellan de kinesiska och amerikanska barnen pekar enligt forskarna framför allt på en central fråga för kognitionsforskningen, nämligen hur åtskilda våra mentala färdigheter faktiskt är i hjärnan. Om vår kanske främsta kognitiva förmåga, språket, skulle vara en helt separat funktion i hjärnan, som många har hävdat, borde språkmelodi och musik processas på olika ställen i hjärnan. Men om de funktioner som behandlar språk och musik däremot skulle överlappa varandra, borde gehörsträning påverka språkprocessen och vice versa.

Man uppskattar att ungefär 70 procent av alla språk är tonspråk. Mer än hälften av världens befolkning skulle alltså tala ett sådant språk. Tonspråken är vanliga i Afrika, Östasien och Centralamerika. Några exempel är xhosa, thai och yoruba. Svenskan intar en mellanställning mellan tonspråken och engelskan, eftersom svenskan har så kallade ton-accenter, som ger den karakteristiska sjungande satsmelodin. Kanske bidrar den till att så många i Sverige lystrar till påståendet ”kan du tala, så kan du minsann sjunga”.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.