Hur ska livet gå vidare efter att oljan tagit slut? Den frågan försöker arkitekturstudenterna på Konsthögskolan svara på. Deras förslag visas på en utställning för toppolitiker och andra besökare på Tällberg Forum.
Städer som imploderar, vägnät som raseras, sociala nätverk trasas sönder. Eller cityjordbruk, dimfångare, vertikala odlingar och lokala mattåg. Det är två olika stadsscenarier skapade för en tillvaro när oljan tar slut.
- De flesta ser oljebristen som ett hot. Vi ser det som en möjlighet, säger Henrietta Palmer, professor på Konsthögskolans arkitekturlinje vars utställning nu ska visas på seminariet Tällberg Forum.
Oljan har sedan 1950-talet styrt människans liv. Nästan all transport bygger på oljeprodukter, en stor del av världens mat produceras med oljebaserad konstgödsel och våra kläder tillverkas i hög grad av olja. Men inom några årtionden är de stora oljereserverna slut. Vad gör vi då? Den frågan har eleverna vid Kungliga Konsthögskolans post-graduateutbildning i arkitektur försökt svara på genom att med 20-miljonersstaden Shanghai som exempel skissa på alternativa stadsutvecklingar.
Grannskapsmetropolen är den variant som utbildningens utställning på Skeppsholmen i Stockholm fokuserar på. Det är en mer kompakt stad. Tillgängligheten är hög, invånarna delar på offentliga rum och funktioner, det är små mikrosamhällen kvartersvis som till viss del är självförsörjande. Denna stad är mindre beroende av storskaliga system och mindre beroende av landsbygden för mat.
Genom att dela på vissa ytor som lekplatser för barn och bygga offentliga rum på höjden går det att utgå från den tätbebyggda staden när kanske dubbelt så många människor ska dela på allt mindre resurser.
Utställningens grundtema är småskalighet. Genom att dela upp staden i mindre enheter med drygt 5 000 invånare i varje kan små ekosystem byggas och transportförluster undvikas. Nedbrytbart avfall och avföring omvandlas i lokala anläggningar till biogas som i sin tur kan driva bilpoolsbilar. Urin omvandlas till gödsel som används i minijordbruk. Grönsakerna säljs sedan i den lokala butiken och används i lokala restauranger.
- Vi vill också visa på alternativ till höghuspolicyn som är väldigt energikrävande, säger arkitekten och eleven Johan Berg.
Enligt Henrietta Palmer är det märkligt tyst i Sverige när det gäller dessa frågor.
- De flesta arkitekter har inte orkat ta det ansvaret. Miljöfrågan är så politiskt belastad även om den berör oss alla, säger hon.