Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Stockholms stadsmuseum: ”Viktigt att insamlandet sker på ett värdigt sätt”

Stadsmuseet samlar in blommor och andra minnesföremål.
Stadsmuseet samlar in blommor och andra minnesföremål. Foto: Pontus Lundahl TT

Vid midnatt natten till tisdagen samlade Stockholms stadsmuseum in 200 minnen efter terrorattacken den 7 april. Det blir allt vanligare att museer tar hand om föremål från tragiska händelser.

– Det var ju en väldigt speciell känsla att gå in och påbörja det här arbetet. Vi väntade tills trafikkontoret meddelade att det var dags att tömma platsen, innan dess hade det inte känts bra att börja. Det var viktigt för oss att det skulle ske på ett värdigt sätt. Det vi inte samlade in togs om hand av trafikkontoret, berättar Anna Ulfstrand som är chef för Stadsmuseets enhet för dokumentation.

– Vi har valt föremål som är representativa, säger hon. Det är hälsningar, barnteckningar och gosedjur. Det är även en del antirasistiska paroller, flaggor och hälsningar på andra språk.

Läs mer: Blommorna efter dådet togs bort

Än så länge vet inte Stadsmuseet när föremålen kan komma att visas för allmänheten. Att den här sortens minnesföremål efter tragiska händelser samlas in av museer är en relativt ny företeelse och för Stockholms stadsmuseum är det första gången det händer. Men det finns erfarenheter från museer i Sverige och utomlands. I Göteborg fick Stadsmuseet en liknande uppgift efter diskoteksbranden 1998, då 63 personer dog. Även då handlade det bland annat om nallar, ljus och hälsningar.

– Det var inte så lätt, det var ju ett laddat material med många personliga föremål som var tillägnade särskilda ungdomar som omkommit, berättar Marie Nyberg vid Göteborgs stadsmuseum. Vi har väntat ett bra tag med att registrera de här sakerna, men nu börjar det bli dags, de behövs inte på samma sätt längre som de gjorde de första åren. En del återlämnades till anhöriga och annat finns kvar i en minneslokal som drivs av anhörigföreningen.

Läs mer: Hanna Fahl: Plötsligt en eftermiddag blev det tydligt att vi bor i samma stad

I Norge har det blivit diskussioner om hur de insamlade föremålen efter Utøya 2011 ställs ut. En del anhöriga har tyckt att berättelsen kretsat för mycket kring attentatsmannen Anders Behring Breivik på offrens bekostnad, berättar Marie Nyberg, som beskriver hanterandet av föremål efter diskoteksbranden i Göteborg som en lång process som fortfarande pågår.

I Sverige har även Sjöhistoriska museet samlat in vissa föremål efter Estoniakatastrofen 1994. Intendenten Susanna Allesson Nyberg, var med.

– Vi tog emot bogvisiret, som i dag står i en klimatiserad lokal på Muskö. Vi har också en flotte och delar av en livbåt. Vi fick också en klocka som stannat på det dramatiska klockslaget och som donerades av ägaren, som överlevde.

Att besöka en sådan här plats och ta en bild har blivit en del av ritualen efter sådana här händelser

Tre etnologer gjorde också omfattande intervjuer i samband med Estoniakatastrofen, ett material som Sjöhistoriska museet höll på i tio år av hänsyn till anhöriga. Året efter hade man dock en utställning, som var välbesökt. Den kritik museet fick handlade mest om att de borde ha varit mindre neutrala och tagit ställning i skuldfrågan.

Stadsmuseet har, när de nu samlat in efter terrorattentatet den 7 april, koncentrerat sig på saker som personer gjort själva, som barnteckningar och handskriva lappar. Nu går de utvalda föremålen igenom samma procedur som alla insamlade museiföremål. Först får de ligga nedfrysta ett tag för att inga oönskade smådjur ska följa med in i museimagasinen. Sedan registreras föremålen var för sig och förses med beskrivningar av sammanhanget där de samlades in.

Läs mer: Museer samlar in minnen från attentatet i Stockholm

Stockholms stadsmuseum har utöver föremålen från natten till tisdagen även samlat in hundra berättelser med stockholmarnas egna foton. Många har hört av sig för att tala om att de vill skänka de saker de lämnat på platsen. Det har hittills inte varit några negativa reaktioner.

– Att besöka en sådan här plats och ta en bild har blivit en del av ritualen efter sådana här händelser, säger Anna Ulfstrand.

– Och många verkar se barnteckningarna som ett sätt att bearbeta det som hänt tillsammans med sina barn. Det är en väldigt väldokumenterad plats.