Svårt definiera det där med svenska värderingar

I första avsnittet av "Halal-tv" hamnade de tre programledarna i en egen debatt som de inte blev klara med. Temat för programmet var klasskillnader, och det de blev oense om var om sådana skillnader mellan människor är "haram", felaktigt enligt islam.

"Jag ser inte gapet som av ondo", sade Cherin Awad. Khadiga El Khabiry verkade mer tveksam "Jag tycker det ska jämna ut sig lite till", sade hon. "Jag tycker inte att det verkar så rättvist i Sverige."

Sedan tog det tyvärr slut. Men där någonstans hade man också kunnat börja en diskussion om det svårfångade begreppet "svenska värderingar". Det var förra veckan som det dök upp igen, i en Ekointervju med moderaternas partisekreterare Per Schlingmann, apropå partiets nya idé om ett slags "kontrakt" för nyanlända immigranter och asylsökande. Så här föll orden i radio:

"Det är ju svårt att villkora rätten att söka asyl med att man skriver på ett kontrakt. Men syftet är att vi ser till att överföra viktiga svenska värderingar om jämställdhet och så vidare."

I praktiken är förslaget nog ogenomförbart. Det bör ses så som många bloggare, mer eller mindre välformulerat, redan uttryckt saken: som ett försök att mota Jimmie Åkesson i grind. Och det allra största problemet vore nog att definiera det där med svenska värderingar.

Det är i sig en rätt viktig fråga. Och den är väldigt svår att diskutera utan att bli … ironisk. Så tro mig nu när jag säger att jag efter bästa förmåga försöker ordna anletsdragen, sätter mig rak i stolen och så allvarligt som möjligt ställer mig frågan: Vad är "svenska värderingar"?

De handlar "… om jämställdhet och så vidare", säger Schlingmann, och hur gärna hade han inte fått definiera detta "så vidare"! Jag utgår från att Schlingmann menar att Sverige som statsbildning försvurit sig till de demokratiska värderingarna så som vi möter dem i FN:s deklaration av de mänskliga rättigheterna. Liksom att Sverige kommit en hyfsad bit på väg mot jämställdhet mellan könen (moderater säger alltid "jämställdhet", de använder inte gärna ordet "jämlikhet"). Detta är värderingar det råder rätt stor konsensus om bland svenska väljare. Men vad är det annars som är svenskt i dem? Är FN:s deklaration "svensk"? Ska vi söka svaret djupare in i svensk­hetens dunkla grotta?

Återigen utan att vara ironisk tror jag att man långt ned i det svenska sextonhundratalet kan hitta föreställningar om att stora ekonomiska maktskillnader mellan människor är något dåligt i sig. Kanske är det i sextonhundratalets satsningar på rudimentär skolutbildning för alla och ståndscirkulation som någon sorts idé om jämlikhet tar form. Medan en del brukar betrakta sådant tänkande som ett uttryck för den "svenska avundsjukan", i ett land där inga tallar får växa sig högre än andra.

Men vad är det Schlingmann menar? En djup skillnad mellan svenskar av olika ideologi brukar vara just den som anas mellan Awad och El Khabiry. Jag tror till exempel att jag och Schlingmann hamnar på var sin sida där. Men jag gissar.

Samma dag som Schlingmann intervjuades i radio (23/11) läste jag en annan spännande intervju här i DN, med närpolisen "Musti" i Kista. Som han sade:

"Många som växte upp här som svenskar med annan etnisk bakgrund vände sig inåt i stället. De kunde inte identifiera sig med den svenska kulturen. Den är så flytande, så svår att ta på."

Och där har vi ett av problemen, tror jag: det är alltför lätt att säga något svävande om "svenska värderingar" och svårare att fånga dem. Men vilka är de då? Börjar vi tala om den saken på allvar skulle kanske en massa mysig konsensus upplösas och vi skulle stå där med högst olika tolkningar. För mig handlar dessa värderingar, i den mån de alls ­existerar, just om det begrepp som blir alltmer sällsynt i de politiska utspelen: jämlikhet.

Så är det för mig. Hur är det för dig?

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut