Svenska Lena Maria - en japansk storstjärna

Marie Curie, Mozart, Moder Teresa och Lena Maria Klingvall. Varje år ger Shogakukan Inc, ett av Japans största förlag, ut en mangabok om en känd person. En av dem är den svenska sångerskan Lena Maria Klingvall.

- Om hon hade varit japanska skulle hon aldrig ha kunnat göra karriär. Hon skulle inte ha gått på universitetet och hon skulle inte ha sjungit inför tusentals människor. Det gör att många vill veta mer om henne, säger Tateyama Yosihiro som är förläggare till mangaberättelsen och även två biografier om henne som kommit ut i Japan.

Lena Maria Klingvall föddes 1968 i Jönköping, hon sjunger gospel, jazz, pop och klassiskt - en klar röst som berättar om Jesus med tydligt religiöst sound. I Sverige turnerar hon främst med församlingar och har aldrig riktigt slagit utanför kyrkoporten. Hon är född utan armar och med vänster ben hälften så långt som det högra.

Till utlandet kom hon med drottning Silvia, som på ett statsbesök i USA tog med sig dokumentären "Målet i sikte" om Lena Maria Klingvalls liv som simmerska (flera svenska rekord, VM-guld och handikapp-OS i Seoul), konstnär (hon målar med sin fot) och sångerska. Den letade sig vidare till Japan, visades på en populär tv-show 1991 och kanalen blev nedringd av tittare som ville se mer av henne.

Redan en vecka senare skickade producenten ett team till Sverige för att göra ännu ett inslag om Lena Maria Klingvall, strax därpå blev hon inbjuden till studion i Japan för direktsändning och snabbt var hon kändis hos den breda allmänheten.

Sedan hon framförde en specialskriven poplåt vid invigningen av handikapp-OS i Nagano vet 100 miljoner japaner (80 procent av befolkningen) vem hon är, enligt tv-kanalen som gjort en räckviddsundersökning.

Taeko Maeda, 60 år, slår snabbt upp sin mobil med japanskt stor display. Hon iakttar förväntansfullt min reaktion. Där står hon fotograferad med Lena Maria Klingvall, båda brett leende, Taeko Maeda kortare än sin idol, som går med hjälp av en benprotes.

Taeko Maeda och hennes dotter Amy Maeda är båda hängivna Lena Maria-fans, men det dröjer en stund innan Amy berättar att även hon träffat sångerskan.

- Vi var på en koreansk restaurang i samma sällskap, hon åt med foten.

Amy Maeda hörde talas om den svenska sångerskan genom vänner för tio år sedan och fick biljetter till en konsert, men var inte speciellt intresserad.

- Jag trodde att hon skulle vara en omogen sångerska, känd för sitt handikapp, inte sin röst. Men det var inte så. Jag vet inte riktigt vad som är så speciellt med henne, men jag kunde inte sluta gråta, hela första konserten grät jag, berättar Amy som ler försiktigt och rör sig med stillsamma små gester.

Hon ser inte ut som den hysteriska typen. Vad var det som berörde henne så starkt?

- Det låter som om hon menar varje ord hon sjunger, som att allt betyder något. Fast samtidigt vet jag ju att hon inte förstår japanska, så det kan inte vara så, säger Amy Maeda fundersamt.

Lena Maria Klingvall har givit ut elva skivor i Japan, flera av dem på japanska. Texterna översätts och hon lär in orden. Hon har genomfört 35 turnéer och hållit 200 konserter, ofta på stora scener, hon har sjungit med Tokyos filharmoniker och fått stort medialt genomslag.

Jag går in på ett av Tokyos stora musikkomplex, sju våningar skivor.

- Lena Maria Klingvall?

Expediten ser tom ut, ingen respons. Jag försöker charadvisa "utan armar, ett halvt ben" och det klickar till i ansiktet framför mig.

- Ah! Lena Maria! Good, good.

Och där står hon, på den klassiska våningen med sin egen etikett i hyllan och ett strålande frontat leende.

- Ärligt talat så är hon nog mest känd för sitt handikapp. Det är därför folk har fått upp ögonen för henne, men sedan har de lärt sig tycka om hennes musik. Så var det för mig också. Hon är inte den bästa sångerskan i världen, inte ens den bästa i Japan. Men hon har något i sin röst som berör. Jag antar att hela hennes historia och hennes liv bidrar till det, säger förläggaren Tateyama Yosihiro.

Mangaboken har tryckts om 16 gånger och på förlaget är man nöjd med sin satsning. Tidigare kändisar i serien är alla döda sedan länge och det var ett vågat grepp att välja Lena Maria Klingvall som huvudperson. Förlaget vill att historien ska vara spännande och tilltala både vuxna och barn, Tateyama Yosihiro bestämde sig efter att han sett henne föreläsa i en skola.

Enligt japansk tradition ses funktionshindrade barn som en familjeskam, det är få rullstolsburna på gatorna och "handikappanpassning" är mest ett politiskt slagord, det förekommer i löften men sällan i verkligheten.

Nyfikenheten på sångerskan är stor, eftersom även barn med marginella handikapp ger familjerna dåligt samvete och ångest inför framtiden: "Hur ska de klara sig, vad ska de få för liv?"

Kanske är det en delförklaring till Lena Maria Klingvalls storhet. Hon har också blivit en alltmer välanvänd figur i skolvärlden. Ett paket med undervisningsmaterial som går att ladda ned från ett skolbibliotek för etiska ämnen på nätet handlar om hennes liv.

Först lyssnar eleverna till hennes musik, sedan får de se hennes ansikte och diskutera vem hon kan vara. Nästa steg är att visa hela hennes kropp som bebis medan eleverna får spekulera i hennes begränsningar, innan de ser delar av dokumentären som visar att hon faktiskt kan göra det allra mesta. Framför allt möter de en person som verkar glad och till freds med livet trots sitt handikapp.

Amy Maeda har flera kompisar som är lärare och som fått förfrågningar om att visa samma material på föräldramöten. När familjerna sett Lena Maria Klingvall simma som en fisk i vattnet, måla tavlor och hänga tvätt känns framtiden ljusare och vid nästa konsert är de bokade. Föräldrar och skolelever utgör en betydande grupp i publiken.

De troende lyssnarna, som är hennes i Sverige, märks knappast i Japan. Bara 0,7 procent av invånarna är kristna, resten kallar sig buddister eller shintoister om än till stor del sekulariserade.

- Det är inget problem, japaner är öppna mot andra gudar och tar till sig budskapet utan att fundera så mycket över de religiösa inslagen, säger Tateyama Yosihiro.

Vad fansen är mest fascinerade av känner inte ens Lena Maria Klingvall själv till. Hon får en hel massa beundrarpost och e-brev genom sin hemsida, men hon vet inte vad det står i dem och inte heller hur många det egentligen handlar om, eftersom allt skrivs på japanska och hennes japanska manager tar hand om hälsningarna.

- Det händer att det väntar en klunga fans i foajén på hotellet för att få autografer och en skymt av mig. Jag måste tänka på att jag är officiell så fort jag går utanför dörren, säger hon.

Hon trivs bra i Japan, som känns som ett andra hemland, och hon tycker att det är roligt med kändisskapet eftersom det går att resa ifrån när det blir för mycket. Då tar hon flyget till Sverige och vardagen.

- Jag har en helt annan tillvaro här hemma. Ganska anonym. Och det är alltid väldigt skönt att komma tillbaka, säger hon.

I oktober är det dags igen, då startar nästa Japanturné. Taeko Maeda har varit på ett tiotal uppträdanden i Tokyo och ska självklart köpa biljetter till sommaren. Hon har alla tre böckerna om Lena Marias liv, alla skivor och lyssnar varje dag till hennes röst.

- När jag träffade Lena Maria var hon sig precis lik från scenen. Jag vet, för jag har alltid stått längst fram på konserterna, säger Taeko Maeda.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut