Serieantologin "From the shadow of the Northern lights" har just landat i svenska butiker. Men målgruppen är inte svenskarna. Samtliga serier är översatta till engelska och i september släpps boken i USA på förlaget Top Shelf, med upphaussade namn som Alan Moore och Craig Thompson i sitt stall.
Samma månad lanseras serietecknaren Anneli Furmark - som även finns representerad i "From the shadow of the Northern lights" - i miniantologin "Showcase" (Drawn & Quarterly).
Henrik Langes "80 romaner för dig som har bråttom" och Knut Larssons "Canimus" översätts också till engelska, medan debutanten Niklas Asker skippat modersmålet helt och går direkt till den amerikanska marknaden med albumet "Second thoughts" (Top Shelf).
Kanske har han inspirerats av konstnären Naomi Nowak som arbetar på sitt tredje internationella seriealbum för förlaget NBM.
- Det känns som att det har legat och grott väldigt länge, nu väntar vi på explosionen, säger Mats Jonsson, tecknaren bakom den självbiografiska "Hey Princess" och representerad i den nya antologin, som ges ut av förlaget Galago där han själv arbetar som redaktör.
Det är första gången som ett svenskt serieförlag gör en sådan här utlandssatsning. Förutom uppmärksammade namn som Åsa Grennvall och Simon Gärdenfors representeras Sverige av uppkomlingar som Hanna Petersson och Ruben Dahlstrand, jämte hyllade veteraner som Joakim Pirinen och Gunnar Lundkvist - för att bara nämna några.
- Svenska förlag har arbetat slappt internationellt. Jag trodde att det handlade om blyghet, att vi inte ansåg att svenskarna dög. Men vi har ovanligt trogna serieläsare i Sverige. Vi har helt enkelt inte haft så stora behov av översättare, säger Johannes Klenell, ansvarig redaktör för "From the shadow of the Northern light".
I slutet av april bjöd Klenell över Top Shelf-grundaren Chris Staros till seriemässan Spx (Small Press Expo) på Kulturhuset i Stockholm. Amerikanen nappade inte bara på att distribuera antologin utan inledde även förhandlingar med flera enskilda, ännu hemliga svenska tecknare.
- Det är en rörelse av svenska vuxenserier ut i världen just nu, säger Fredrik Strömberg, ordförande i Seriefrämjandet och författare till "Swedish comic history".
Varför nu?
- Serieskapare blir man inte för att man har världens största sociala kompetens. Tecknarna har tidigare inte varit så inne på att nätverka. Och inte förlagen heller.
Men det finns pionjärer. Max Andersson har ett långtgående samarbete med jätteförlaget Fantagraphics, som gett ut både albumet "Pixy" och serietidningen Death & Candy. Samma förlag har även släppt "Rocky" i USA. Andra tecknare som blickat mot väst är Peter Bergting med fantasyserien "The portent" (Image) och Joanna Rubin Dranger med "Fröken Märkvärdig och karriären" (Penguin).
- Men jag är missnöjd med den amerikanska versionen, säger Joanna Rubin Dranger. Den har ett väldigt skrikigt omslag och en baksidestext som påminner om chic-lit. Den japanska versionen av samma bok är raka motsatsen. Allt är väldigt grått, odramatiskt, deprimerande. Den visar jag hellre upp.
En nyckel till den blågula vuxenseriescenen är förlaget Epix. Sedan mitten av 80-talet har grundaren Horst Schröder lanserat internationella titlar i Sverige. Men han har svårt att se några större svenska framgångar utomlands:
- Vi har många ypperliga tecknare, men inte ens ett geni som Pirinen har lyckats utanför Sverige. Men jag blev glatt överraskad på senaste Spx-mässan. Bredden och kvaliteten har blivit mycket bättre på senare år, säger Horst Schröder.
Så, vad har hänt? Seriefrämjandets Fredrik Strömberg drar en linje från 80-talets "Galago-generation" med bland andra Charlie Christensen ("Arne Anka") till 90-talets självbiografiska och vardagsrealistiska trend, som kulminerade för bara några år sedan. På sistone har det privata blandats upp med ett mer fiktivt och bildmässigt berättande, i takt med att det kommit fler förlag och serieskolor.
Strömberg talar om en konstnärlig guldålder på seriescenen och beskriver "From the shadow of the Northern lights" som "så fylld med unika svenska serier att man baxnar". I förordet hittar redaktören Johannes Klenell en gemensam nämnare i mixen av melankoli, svart humor och sarkasm, till följd av att växa upp i ett frostigt land "där solen knappt lyser".
- Vi står inför en ny svensk serievåg som inte är lika genrebestämd, säger Johannes Klenell. Det självbiografiska finns kvar, men blandas med mycket skräckhistorier och reportageserier. Nu är det kul på riktigt!
Under sitt besök ska Chris Staros på Top Shelf ha beskrivit den svenska seriescenen som en "summer of love" där tecknarna ger och tar av varandra.
- Han menade att vi är unika i Sverige, säger Klenell. Serier som säljer i ganska stora upplagor här skulle klassas som avantgarde i andra länder. Men de svenska läsarna skyr inte de konstnärliga anspråken, just för att den inhemska mainstreamscenen inte är lika dominant.
Eller som japanerna har beskrivit den kommande Galagoutställningen "Through a panel darkly" på svenska ambassaden i Tokyo: "Det här är inte serier, det är konst."