Som DN.se kunde berätta på måndagen har misstänkt illegala fildelare i Danmark bara fällts i tre fyra fall. I samtliga har de åtalade erkänt. Nekar man till fildelande upphovsrättsbrott på andra sidan sundet frias man helt enkelt.
Henrik Pontén säger dock att dansk bevissäkring, som i huvudsak består av skärmdumpar, skiljer sig från Antipiratbyråns.
- Vi har naturligtvis hört och studerat vad som hänt i Danmark, dragit våra slutsatser och anpassat oss efter det. I Finland har man en lagstiftning som fungerar bra och mer liknar den svenska. Bevisning i det svenska fallet är betydligt grundligare och mer omfattande än vad som är fallet i både Danmark och Finland, säger han till DN.se.
Han vill inte berätta något närmare om hur bevissäkringsmetoderna ser ut, utan ”det får visa sig i rättegångar senare” och ”med den verksamhet vi bedriver kan vi inte stå och informera om precis hur vi jobbar”.
Men att Antipiratbyrån skulle begå brott under bevissäkringsarbetet, exempelvis dataintrång, förnekar han bestämt och att rättssystemet inte invänt mot det.
- Hittills har vi vunnit alla fildelningsmål, ett tiotal, utom ett i hovrätten, men det var för att man lade beviskraven väldigt högt, säger Henrik Pontén.
Är inte det bra?
- Vi har i och för sig anpassat oss till dessa krav. Det är dock märkligt om beviskraven ska vara högre i upphovsrättsbrott än i andra typer av brott. Man har inte lagt beviskraven så högt i andra typer av internetrelaterade rättegångar.
Han är viss om att det han beskriver som Antipiratbyråns rättsliga framgång så långt kommer att fortsätta även under civilrättsliga Ipred-prövningar. Det tror it-säkerhetskonsulten André Rickardsson också, men hans utgångspunkt är en helt annan.
- De initiala prövningarna kommer att leda till fällande domar. Domstolarna har ännu inte tillräcklig kunskap. Rättsväsendet verkar tappa huvudet helt när det kommer till it och det händer inte sällan att nämndemän somnar. Det blir annorlunda när apparaten mognar, om tio år vet rätten vad en ftp-server är, säger André Rickardsson som arbetat med it-säkerhet i tio år, bland annat på Säpo och UD, numera som delägare i Bitsec.
Henrik Pontén delar inte André Rickardssons uppfattning.
- Domstolarna är bäst lämpade att pröva rättsliga frågor. Har de några frågetecken så ställer de frågor och vi svarar. Precis som i alla andra ärenden, säger han.
André Rickardsson tror dock att högre instanser kan resonera annorlunda.
- Det är vad vi sett i Danmark. Man har kommit på att man kan överklaga och högre upp blir det rättspraxis. Hovrätter tittar i större utsträckning på vad som styrks än vad som påstås, säger han.
- Men jag förstår om folk kommer att tveka att överklaga med tanke på att det kan kosta ett par hundratusen att förlora en civilrättslig process. Många kommer säkert i stället betala det belopp som står i kravbrevet, eller åtminstone förhandla om det.
André Rickardsson är noga med att påpeka att han inte är för fri fildelning och att han heller inte uppmuntrar till brott. Däremot har han offentligt erbjudit sin experthjälp ”för de som hamnar i problem med Ipred”.
- Jag är för förslaget att införa en bredbandsskatt. Orsaken till varför det inte blivit så än är att upphovsrättsindustrin är emot. Den skulle tjäna mindre på en skatt än med dagens system och förlora kontrollen och makten över upphovsrätten, men upphovsmännen skulle tjäna mer. En skatt är enklast och så har piratkopieringsproblem lösts historiskt, från kassettskatt till mp3-skatt, säger André Rickardsson.
I Danmark har det med tiden blivit allt vanligare att försvara sig mot upphovsrättsliga anklagelser genom att hävda att någon annan fildelat eller laddat ned via ens öppna trådlösa nätverk. Henrik Pontén säger att man i Sverige kan bli fälld även om man öppnar sitt trådlösa nätverk.
- Man kan inte räkna med att riskfritt kunna bryta mot lagen bara för att det görs genom ett trådlöst nätverk, men visst försvårar det bevisföringen. Det är dock en rätt dum åtgärd, öppnar man nätverket blir man ju i vart fall inledningsvis misstänkt och får eventuellt sin dator beslagtagen, säger Henrik Pontén.
- Dessutom är det dumt att öppna trådlösa nätverk av andra skäl, eftersom det kan användas för helt andra brott som barnpornografi vilket Rikskriminalens internetspaningschef Anders Ahlqvist varnat för.
André Rickardsson tror också att man kan fällas trots att man har öppnat sitt nätverk, men återigen av andra skäl.
- Tingsrätten kommer inte ta hänsyn till sådant. De 60-åringar som sitter där har aldrig sett ett öppet trådlöst nätverk. När den rättsliga mognaden nått även dit kan saker som Ipredia ha effekt. Men det kan dröja innan de fattar att innehavaren av ett internetabonnemang inte är lika med den misstänkt illegala fildelaren.
- Det är en väldig juridisk uppförsbacke i det här, när bevisbördan i praktiken är omvänd. Du måste bevisa att det inte är du som fildelat, att det faktiskt kan vara en familjemedlem, en granne, en gäst, säger André Rickardsson
I fallet Danmark får kulturskaparna inte några pengar direkt från de skadestånd som kammas in via kravbrev eller i vunna rättsfall. Där är det Antipiratgruppen och/eller bolagen som tar hand om pengarna.
I det första Ipredfallet (där Antipiratbyrån å Förläggareföreningens vägnar påstår sig ha säkrat bevis för att en ftp-server innehållit länkar till ett par tusen upphovsrättsskyddade böcker) kan utfallet bli olikt det danska.
Åtminstone får inte Antipiratbyrån eller Förläggareföreningen några pengar, enligt Henrik Pontén respektive Förläggareföreningens vd Kjell Bohlund. Den senare säger till DN.se att det inte ens är säkert att det blir fråga om något skadestånd.
- Vi har inte tagit ställning till det än. Om tingsrätten ger oss rätt att kräva internetoperatören på identiteten bakom den aktuella ip-adressen får vi ha ett samtal med den personen. Skulle det bli ett skadestånd så är det de förlagen och författarna som får pengarna. Fördelningen dem emellan är upp till de fem förlagen. Men det kan också bli fråga om ett varningsbrev, en polisanmälan eller ett allvarligt samtal.
Vad tycker du om utvecklingen? Kommentera Ipred-lagen här.