Militären använder det, företag använder det, medierna, aktivisterna och du och jag gör det. Av olika anledningar vill vi vara anonyma när vi är ute på nätet och använder därför tjänster eller som Tor, Dold.se och Anonine. Behovet ökar, uppger både forskare och branschföreträdare.
Portlane, företaget som tillhandahåller krypteringstjänsten Anonine för privatpersoner, uppger att de aldrig gått under 1000 nya kunder per månad sedan starten av tjänsten 2009.
Medvetenheten om riskerna på nätet har ökat. Särskilt bland äldre personer. Man förstår att man är oskyddad i trådlösa nätverk och i smarta telefoner och bör undvika att göra bankärenden i dem, säger Christopher Segerberg, säljchef på Portlane.
Operatören Bahnhof, som använder sig av Anonine, bekräftar att tjänsten är populär och man säljer tusentals abonnemang.
Säkerhetstänkandet är högt i länder där demokratiska fri- och rättigheter saknas. Och därmed antalet krypteringstjänster. I Sverige är det tänkandet lägre.
Det går förstås att hävda att användningen av en tjänst som Tor har exploderat. Men fortfarande är de som krypterar sin närvaro på nätet en försvinnande liten del jämfört med den hastighet expansionen av nättrafiken tilltar, säger Patrik Fältström på datorkommunikationsföretaget Cisco och regeringens rådgivare i it-frågor.
Han tror att ökningen av anonymiseringen på nätet handlar mer om Facebook och faran för att lämna ut sin identitet på sociala sajter än att man sysslar med något olagligt. Det menar även Jon Karlung på Bahnhof:
Man lämnar på olika sätt ut sitt liv på nätet. Identiteten blir en handelsvara och Facebook ser nu ut att nå en monopolställning mer långtgående än FRA-lagen. I det perspektivet kan man förstå att anonymiseringstjänsterna har framtiden för sig.
Bland fildelare är viljan att vara anonym högre än hos standardanvändaren. I den globala undersökning som forskargruppen Cybernormer i Lund gjort med 75 000 fildelare över hela världen svarar uppemot en femtedel att de gör sig anonyma på nätet. Gratisanonymisering eller betalanonymisering används av 17,8 procent (se diagrammet här ovan). Dessutom uppger över hälften i undersökningen att de inte har något skydd men gärna skulle vilja ha. Afrika är den mest anonymiserade världsdelen, men ungefär lika många – strax under 20 procent – gör sig anonyma i Nordamerika, Ryssland och Västeuropa.
Den som har ett skydd laddar upp material för andra att ta del av nästan dubbelt så ofta som genomsnittsnedladdaren. Betalar man dessutom för skyddet tillhör man totalt sett den mest aktiva gruppen på nätet.
När man nu här hemma drar åt tumskruvarna på fildelare kan man vänta sig att fler tar steget och blir anonyma, säger Måns Svensson från forskargruppen Cybernormer i Lund.
Han syftar delvis på den ström av rättegångar som startade tidigare i höst med 15-åringen som friades för ett antal filmer han tankat ner till skolans dator. En dom som dock har överklagats.
Anonymiseringen på nätet, menar Måns Svensson och hans kollegor, är ett resultat av den professionalisering de ser bland framför allt unga människor. De som är särskilt intresserade av nätet kan göra relevanta riskbedömningar och vet hur man går till väga för att bli anonym.
Professionaliseringen, menar forskarna, är i sin tur en följd av ett hårdnande rättsläge. Den införda franska Hadopilagen och den svenska Ipredlagen är exempel på det. EU-lagstiftningen vill lägga större ansvar för vad som trafikerar näten på mellanhänder, det vill säga bredbandsoperatörerna.
Det är inte säkert att hårdare lagar som syftar till att upphovsrätten ska fungera ger det resultat man vill ha. Det finns alltid alternativa vägar. På motsatta sidan står de som uppfinner nya teknologier för att ta sig förbi nedstängningar av nätsidor och lagar. Anonymiseringen är en del i detta, säger Stefan Larsson, just klar med avhandlingen "Metaforer och normer", som handlar om hur upphovsrätten ska förstås i ett digitalt samhälle.