– Nationalbiblioteken och de stora arkiven i världen försöker hantera detta, men kostnaderna är enorma, säger biträdande riksbibliotekarie vid Kungliga biblioteket, Magdalena Gram, till DN.se.
Kungliga biblioteket i Stockholm är pionjärer när det gäller digital insamling. Redan 1997 började de på eget bevåg att spara svenska hemsidor i projektet ”Kulturarw3”.
Men lagstiftningen, främst den som gäller den personliga integriteten, och höga kostnader sätter käppar i hjulet för projektet, som i år fick ta en paus. En ny överenskommelse med det amerikanska ”Internet Archive” räddar en del av arkiveringen, eftersom de har gått med på att göra ett ”svep” under året med en robot som sparar alla svenska hemsidor.
Men mycket material går förlorat.
– Vi arbetar med att ställa om till en e-baserad verksamhet, men samtidigt fortsätter det tryckta materialet att strömma in och den digitala utvecklingen kostar förhållandevis stora resurser. Man undrar hur mycket det får kosta? Vad är taket? frågar sig Magdalena Gram.
Samma frågor har ställts av alla från FN och EU till den svenska regeringen. Unesco, FN:s kultur- och vetenskapsorganisation, har bland annat gått ut med riktlinjer för hur man ska bevara det digitala kulturarvet. Där slår de fast att digitalt material, både fysiska föremål som dokument men även kultur som skapas digitalt, har ett stort värde för kommande generationer.
I Stockholm har utredaren Sören Öman brottats med frågan om bevarandet av det digitala kulturarvet. Nyligen lämnade han ifrån sig en utredning som han har arbetat med på uppdrag av utbildningsdepartementet.
– Alla som jag har pratat med är överens om att det digitala kulturarvet bör bevaras och att det är bra att en statlig myndighet gör det, säger Sören Öman.
Lagförslaget som Sören Öman har arbetat med går under namnet e-plikt, och innebär att främst medieföretag och myndigheter måste skicka in digitalt material som publiceras till Kungliga biblioteket för arkivering.
Ett förslag som inte är helt problemfritt.
– Svårigheten med elektroniska dokument är att det finns så många olika delar. Er hemsida består exempelvis av en massa olika filer som sätts ihop av en programvara. Det är inte realistiskt att programvaran bevaras för evigt. Därför föreslår jag att man ska lämna in de olika elementen, exempelvis den artikeltext jag hör att du knapprar på nu, säger Sören Öman.
Lagen om e-plikt skulle, om den godkänns, utgöra ett komplement till ”Kulturarw3”. Medan ”Kulturarw3” sköts av en robot som sparar svenska hemsidor ostrukturerat skulle e-plikten göra det digitala arvet mer sökbart för framtida forskare.
Men frågan om vad som ska sparas till eftervärlden begränsas av såväl lagar och kostnader som av kulturvärdering.
– Det förutsätter en omvärldsbevakning om man, förutom ”svepet”, vill bestämma sig för att bevaka och spara ner en specifik händelse. Den kunskapen har inte i första hand en tekniker utan den finns på annat håll, kanske hos våra bibliotekarier, säger Magdalena Gram.
Ett annat hinder är lagstiftningen. Utan en e-pliktlag och en reviderad upphovsrätt får Kungliga biblioteket problem. Ett förslag till översyn av upphovsrätten finns i dag, liksom ett förslag om e-plikt. Men även personuppgiftslagen, PuL, måste ses över med hänsyn till frågor om insamlat material.
– PuL är en stor knäckefråga. Många unga författare i dag publicerar sina första texter på nätet, men om inte ett etablerat medieföretag, som ett förlag, står bakom utgivningen så kan vi inte samla in materialet. Varken med stöd av robottekniken i dess nuvarande utformning eller av den föreslagna e-plikten, säger Magdalena Gram apropå att sajten Skunk lades ner under onsdagen.
Sören Öman har ett förslag på hur material som inte snappas upp av e-plikt eller ”Kulturarw3” kan sparas.
– Jag tycker inte att det är rimligt att kräva att privatpersoners bloggar ska lämnas in. En sådan lag skulle dessutom inte följas. Däremot finns det inget hinder mot att lämna in digitalt material frivilligt till Kungliga biblioteket, säger han.
Men frivilligt lär inte Kungliga biblioteket arkivera några bloggar. De låter i stället hälsa att de för närvarande saknar de resurser som krävs för att ta emot inlämnat digitalt material.