Förtal är när man sprider något med syfte att utsätta någon för andras missaktning. En inte helt begriplig formulering som heller inte är lätt att tolka i praktiken.
- För att räknas som förtal måste det innehålla sakupplysningar och inte bara vara allmänna omdömen. Jag får säga att du är dum eller ful, men inte påstå att du har gjort något brottsligt. Allmänt skällande och spyande i bloggsammanhang är väldigt sällan förtal i lagens mening, säger journalisten och yttrandefrihetsexperten Anders R Olsson som bland annat skrivit ”Yttrandefriheten på internet” (2008).
Förolämpningar är, enligt honom, ett ”flummigare” juridiskt begrepp och vad han vet har bara lagen tillämpats en gång de senaste decennierna - Svenska Hustler för ett gruppsexmontage med svenska kändisar 1992. Högsta domstolen ändrade till förtal.
Finns det inget förolämpandemål från bloggvärlden?
- Över huvud taget finns det få förtalsmål därifrån. Det har väl att göra med att det kan vara dyrt och plågsamt att driva det. Dels riskerar man få betala sina egna och den åtalades juridiska omkostnader, dels tvingas man att än en gång utsättas för de meddelanden som man känt sig förtalad av, säger Anders R Olsson.
- I värsta fall kan det också få uppmärksamhet i medierna och därmed få ytterligare spridning. Det är helt enkelt svårt att driva förtalsmål i Sverige. Man måste ha mycket pengar och skinn på näsan för att lyckas med det.
Förtal, hot och andra brott som en del bloggare upplever sig utsättas för i kommentarerna kan antingen hanteras av allmänna åklagare eller Justitiekanslern. JK tar sig dock bara an de ärenden som faller under grundlagens skrivningar om tryck- respektive yttrandefrihet. Generellt gäller att utgivningsbevis ska finnas, det vill säga att främst massmedier, inklusive radio och bokförlag, omfattas.
- Bloggar och kommentarsfunktioner som ligger under tjänster som drivs av massmedieföretag är ett särskilt problem, säger ställföreträdande JK Håkan Rustand.
- Frågan är om de också har ett grundlagsskydd och då står det i reglerna att det är de om bara den som svarar för hemsidan kan ändra i innehållet. Å andra sidan, om vem som helst kan gå in och skriva, ja då faller bloggdelen ur grundlagsskyddet.
För bloggar som inte är grundlagsskyddade är det två som kan hållas ansvariga enligt lagen om elektroniska anslagstavlor. Dels den som har skrivit de förgripliga meddelandena, dels den som sett till att de sprids, alltså webbhotellet eller motsvarande. Senast JK väckte förtalsmål var 2006 i fallet Mikael Persbrandt och Expressen där tidningen fälldes enhälligt. Normalfallet är annars att förtalsmål är något man måste driva själv.
- Vanligt folk som skriver på bloggar räcker knappast för att få JK eller polisen på sig. Jag har uppriktigt sagt svårt att tro att några åklagare skulle bry sig. Det skulle till något riktigt grovt, annars har de förhoppningsvis viktigare saker för sig, säger Anders R Olsson.
Det finns många som tycker det här är viktigt. Hur bedömer du opinionen?
- Som i så många andra frågor tror jag allmänna opinionen är ganska oupplyst och ogenomtänkt. Det är naturligtvis lätt att fatta sympati för en person som uttrycker något och sedan får hundratals hatmejl för det. Mindre duschar av det har sådana som jag också fått ta emot, och det är förstås jobbigt.
Problemet, som Anders R Olsson ser det, är att om man ska ingripa effektivt mot exempelvis hatmejl, då öppnar man samtidigt för ingrepp i yttrandefriheten som är väldigt svåra att acceptera. Det är omöjligt att begränsa reglerna till vad man vill komma åt, säger han.
- Huvudrådet är att man måste försöka att inte bry sig och radera en massa om man ska blogga. Att folk tycker annorlunda och uttrycker sig oförskämt eller plumpt måste man tåla om vi ska ha en ordentlig yttrandefrihet. Att folk beter sig som svin på nätet går inte att lagstifta bort, säger Anders R Olsson.
- Däremot måste brottslighet beivras. Övergår yttranden i olaga hot eller verkligt skadande påståenden i lagens mening, då faller det under allmänt åtal och då är det viktigt att polis och åklagare ingriper.
Justitiekanslerns Håkan Rustand säger dock att det inte är alldeles lätt att säga vad som är att juridiskt klassas som hot:
- Det är inte helt subjektivt utan ska typiskt vara ägnat att framkalla allmän fruktan, som det heter. ”Jag ska döda dina barn” är helt klart ett hot. Men ”Vi vet var du bor” eller ”Hoppas dina barn trivs i X-skolan” - är det hot eller bara subtila antydningar som din hjärna förvandlar till hot? Var gränserna går överlämnas till rättspraxis att avgöra.
DN.se har sökt åklagarmyndigheten.