Åsa Mattsson undrar i DN Debatt (3/5) var alla "gussar", det vill säga vi kvinnor som växt upp i förorterna är. Jag undrar var Åsa Mattsson befinner sig. Tydligen inte i mina gamla kvarter, vilket hon också erkänner. Men hon verkar inte heller befinna sig i dagens Kultursverige, eftersom hon ställer den frågan och därmed osynliggör mig och alla andra framgångsrika "gussar".

Debatten, som från början handlade om tvåspråkighet och den undermåliga svenskundervisningen i skolan, har nu kommit att kretsa kring huruvida det så kallade "förortsspråket" är sexistiskt. Svaret är självklart: ja! Det är precis lika sexistiskt som alla andra svenska språk. Vad sägs om dessa ord för tjej: "brallis" (söderslang), "tösabit" (skånska), "kex", "kjoltyg" och "brud"? "Brallis" låter som en person som man vill komma in i byxorna på. Eller kanske en person som får brallorna att stå? "Tösabit" antyder att tjejen är ett ofullständigt objekt, en bit av något. Det kan även tolkas som att hon är något man vill äta, jämför munsbit, läckerbit, godbit. "Kex" indikerar samma sak och tillägger att hon är ett sött objekt och lätt att knäcka. "Kjoltyg" behöver jag knappast kommentera och brud anspelar på oskuld.

Svenskan lånar som bekant gärna engelska ord, och "bitch" har fått en enorm genomslagskraft. Fast man kunde ju tycka att hynda, hagga, sugga, subba, ragata, satmara och fruntimmer skulle räcka för att uttrycka det svenska språkets kvinnohat. För var finns de manliga motsvarigheterna?

Den så kallade förortssvenskan består av inlånade ord från andra språk (bland annat turkiska, spanska, arabiska) som blandas med svenska ord. De ord som Mattsson radar upp (28/4) som exempel på sexismen i "förortsslangen" är till största delen låneord. Skulle man ta alla skandinaviska ord för prostituerad kvinna så skulle de säkerligen bli lika många. Men ordet guss betyder fortfarande inget annat än tjej. För om vi alla skulle börja prata persiska så skulle Lasse plötsligt betyda tandkött, Pelle bli trappa, Kalle samma sak som huvud och Markus ska vi inte ens tala om.

Det är högfärdigt och arrogant att anklaga förorterna för att ha ett mer kvinnoförtryckande språk än övriga Sverige. Förorterna är inget undantag, snarare en konsekvens och förlängning av hur det ser ut i resten av samhället. Den manliga heterosexuella normen råder såklart även där. Varför väljer Mattsson att specifikt lyfta fram det sexistiska i den så kallade "förortsslangen"? Kanske slipper hon därigenom analysera det egna språkets förtryck.

Dubbelmoralen är i alla fall extremt tydlig. Budskapet blir: låt oss skylla allt det onda på "förorten". Och precis som för några år sedan, när debatten om hedersrelaterade brott var som hetast i pressen, så gör Åsa Mattsson med sitt inlägg motsatsen till det hon antagligen hade tänkt göra: genom att inte erkänna att jag och andra kvinnor som växt upp i förorterna och som nu är framgångsrika inom våra respektive yrken faktiskt existerar, så blir förorternas unga kvinnor återigen osynliggjorda av välmenande journalister.