Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

”Ted Gärdestads liv inte så sorgligt trots allt”

Adam Pålsson i rollen som Ted Gärdestad under inspelningen av filmen på Folkets park i Trollhättan.
Adam Pålsson i rollen som Ted Gärdestad under inspelningen av filmen på Folkets park i Trollhättan. Foto: Tomas Ohlsson

I drömmen mötte Adam Pålsson sin rollkaraktär. Ted Gärdestad lät närmast generad när han hörde att det skulle göras en film om hans liv. ”Ted – för kärlekens skull” speglar en hyllad tonårsidols liv i dur och moll.

Porträttlikheten är slående. När Adam Pålsson svänger gitarren i ”Angela” på Folkets Parkscenen i Trollhättan är det som att flyttas 40 år tillbaka i tiden. Det är Ted Gärdestad med jeanskostym och slängig sjuttiotalsfrilla som står där framför oss och stampar med i tvåtakten.

Pålsson säger att han i försöken att gestalta låtskrivaren känner sig närmast symbiotisk med honom. Han till och med drömmer om Ted.

Läs mer: Så får Ted Gärdestads musik nytt liv

– Det är sant. För några veckor sedan drömde jag att jag träffade honom. Han var 50–60 år, blyg, nervös, nästan lite generad och tittade under lugg. Han var märkbart rörd över att vi gjorde den här filmen och det var som om han lade sin hand över projektet, säger Pålsson mellan tagningarna.

Han förklarar att det närmast kändes som en uppenbarelse.

Precis som för många andra generationer svenskar har Gärdestads musik spelat en stor roll även i Adam Pålssons liv. Hans popband År&Dar hade ”Jag ska fånga en ängel” på repertoaren när de turnerade runt på Stockholms scener och Pålsson sjunger alla låtar själv i ”Ted – för kärlekens skull”, som är namnet på filmen som får premiär runt jul. Det är musik som de flesta svenskar kan känna igen sig i.

– Han är en del av vårt dna, säger huvudrollsinnehavaren.

Själv hann han aldrig träffa sin rollkaraktär. När Pålsson föddes i slutet av 1980-talet hade den forne tonårsidolen dragit sig tillbaka från rampljuset. Han plågades av psykisk sjukdom och hade varit medlem i den ökända religiösa Bhagwansekten i Oregon. Efter några trevande försök gjorde han comeback 1994 med albumet ”Äntligen på väg”. Tre år senare tog han sitt liv.

Rollen har gett Pålsson möjlighet att dyka ned i ett liv och i en karaktär som fascinerar. 29-åringen, som hyllades efter sin roll i ”Torka aldrig tårar utan handskar”, säger att han kan känna igen sig i Ted Gärdestads polaritet; en karismatisk och charmig sida ställd mot den introverta och melankoliska. Utmaningen att gestalta en person som så många svenskar har ett förhållande till skrämmer honom inte.

– Det är mer att jag vill göra Ted rättvisa, säger han och tillägger att det förstås även gäller Teds storebror Kenneth och Lotta Ramel, som var gift med Ted på 1980-talet och som i filmen gör rollen som sin mor, Susanna.

Quiz: Kan du avsluta textraden i Ted Gärdestads låtar?

I spåren av filmer om Cornelis och Monica Z är turen kommen till landets första riktiga tonårsidol, vars levnadsöde berörde en hel nation.

Adam Pålsson beskriver filmen som rolig och rörande med ett manus som kretsar kring Gärdestads kreativitet, den som inte hade några gränser. En tusenkonstnär som sex år gammal var en hejare på dragspel, blev Sverigetvåa i tennis efter Björn Borg som 14-åring för att ett år senare ta med sig ett demoband till Abbas skivbolag Polar, som fick direktör Stikkan Andersson att falla pladask.

– Det var synd att allt gick så fort. Han var inte färdig, säger Pålsson och gör liknelser med andra underbarn.

Att regissören Hannes Holm under inspelningarna hörts predika ”Mera Mozart, mera Mozart” har att göra med att Pålsson redan som 25-åring spelade Amadeus på Dramaten, men även Holm drar paralleller mellan Gärdestad och tonsättaren. Han låter sedan associationerna gå vidare till sportens värld och Björn Borg.

Med tiden blev han lätt undrande: Är det för vad jag gör och för den musik jag gör som folk älskar mig eller är jag älskad för den jag är?

– Det finns en otroligt intressant båge mellan dessa två bästisar, Gärdestad och Borg. Båda breakar vid 15 års ålder, men redan vid 25 börjar det tona av. Det är faktiskt något vi tar upp i filmen, säger Holm.

Efter succén med den Oscarsnominerade ”En man som heter Ove” tar han sig an en helt annan karaktär och uppgift. Han trodde att han skulle göra sin karriärs första biopic, men skrattar och säger att det snarare känns som en ”biopicnic”.

Det är så han beskriver att det känns att resa runt i Sverige om sommaren via Ted Gärdestads liv. I researcharbetet har han intervjuat artister som var med på den tiden och som berättat om livet i folkparkerna. Två ordningsvakter med storrutiga kavajer och bister uppsyn börjar förbereda sig inför nästa tagning.

– Det känns skitkul att få göra det här och sedan är det här ju en historia som skulle berättas förr eller senare. För det visar sig att när han (Ted) kom med sin ytliga, trendiga, fåniga musik så var det just den som var den mest hållbara. Jag kan säga till min tioåriga dotter att jag ska göra en film om Ted Gärdestad, varpå hon springer till pianot och spelar ”För kärlekens skull”, säger Holm och tillägger att även de på ålderdomshemmet vet vem man pratar om.

Bredden på Gärdestads produktion speglas i att sju personer knutna till filmen på frågan om låtfavorit ger sju olika svar. Holm väljer lite oväntat ”Slingan” från ”Stormvarning”, utgiven 1981, och avslöjar att han sett till att favoriten kommer att finnas med i filmen.

Han tycker att det går att finna både likheter och olikheter med ”Ove” och säger att likheterna ligger i den starka berättelsen, där Ted Gärdestads liv är en saga med både goda feer och onda demoner. Det är en självklarhet att spegla båda sidorna.

– Forskar man i hans liv får man nästan en religiös upplevelse. Det är inte så sorgligt trots allt, för hans musik är så levande och allomfattande och han tog en fight mot sina demoner i slutet av sitt liv, där han lyckades komma ut med sin platta som innehöll ”För kärlekens skull” och ”I den stora sorgens famn”, säger Holm.

Han beskriver Gärdestad som tidernas första instagrammare.

– Vad han än företog sig var han ju på bild hela tiden och med tiden blev han lätt undrande: Är det för vad jag gör och för den musik jag gör som folk älskar mig eller är jag älskad för den jag är? I dag är ju alla Ted Gärdestad och på det sättet är det här en ganska aktuell film, säger Holm, som tycker det känns som en ära att få visa vad Ted gjorde mellan alla de bilder som togs av honom.

Jonas Karlsson som Stikkan Andersson, Happy Jankell som Lotta Ramel och Johan Hedenberg som Teds pappa Arne är andra skådespelare i filmen. Mamma Margit spelas av Maria Kulle och Peter Viitanen gör Kenneth Gärdestad.

Viitanen tror att det finns många som likt honom själv inte visste att det var Teds storebror som skrev texterna.

– När jag fick rollen fick jag ju det klart för mig och texterna kan göra mig tårögd. De får mig att känna igen mig från när jag själv var barn, säger han.

Maria Kulle berättar att Ted under komponerandet alltid uppmanade sin bror att skriva om kärlek eftersom han ansåg att kärleken var förutsättningen för allt. Något som filmens titel tar fasta på.

– För mig spred han ett ljus som inte går att värja sig mot, säger Kulle.

Fakta. ”Ted – för kärlekens skull”.

Regi: Hannes Holm.

I rollerna: Adam Pålsson, Peter Viitanen, Lotta Ramel, Johan Hedenberg, Jonas Karlsson, Happy Jankell, Maria Kulle, Hanna Alström, Edvin Bredefelt, Gustav Orvefors, Dan Johansson.

Producent: Lena Rehnberg (”Monica Z”) och Cecilia Forsberg-Becker på Stella Nova film

Inspelningsplatser: Västra Götaland och Stockholm.

Premiär: Julen 2017.

DN frågar. Vilken är din favoritlåt av Ted?

Foto: Tomas Ohlsson

Adam Pålsson (Ted Gärdestad):

”Sol, vind och vatten”

– Den innehåller allt och den bor i oss svenskar.

Foto: Tomas Ohlsson

Peter Viitanen (Kenneth Gärdestad):

”Himlen är oskyldigt blå”

– Så medvetet naiv, sorg och lycka på samma gång.

Foto: Tomas Ohlsson

Happy Jankell (Lotta Ramel):

”Snurra du min värld

– Jag fastnade för den när jag lyssnade in låtar inför filmen.

Foto: Tomas Ohlsson

Hanna Alström (Ann Zacharias):

”Jag ska fånga en ängel”

– För att jag hoppas få fånga en ängel.

Foto: Tomas Ohlsson

Hannes Holm (regissör):

”Slingan”

– Med den får Teds musik en dimension till.

Foto: Tomas Ohlsson

Maria Kulle (Mamma Margit):

”För kärlekens skull”

– Den beskriver både sorg och lycka och är som ett källvatten som alltid tar sig fram.

Foto: Tomas Ohlsson

Gustav Orvefors (Janne Schaffer):

”Sommarlängtan”

– Melankolisk glädje.