"The wire" förklarar krig mot knarket

Liken från tolv prostituerade östeuropeiska kvinnor hittas i en båtcontainer på Baltimores ruffiga hamnområde. Detta är upptakten till den andra säsongen av "The wire", som börjar sändas i morgon i Sveriges Television. (Den första säsongen sändes 2003 i SVT med den osexiga titeln "I narkotikans spår".)

De makabra containerfynden triggar en polisutredning som blir den röda tråden i en komplex härva med korrupta fackföreningsledare, hycklande politiker, karriärlystna polischefer och rivaliserande knarkligor, varav en leds av den mystiske gudfadern "The greek".

David Simon har finslipat sin berättarkonst från polisserien "Uppdrag: mord" och tillämpat romankonstens multipla berättarperspektiv fullt ut på "The wire". Tittaren får alltså följa rollfigurer på båda sidor om lagen - även om gränsen är kusligt tunn. Grundtemat för "The wire" är individer som tappat kontrollen över sitt eget öde och blivit offer för institutioner.

- Polisen Jim McNulty (Dominic West) och knarklangaren Barksdale (Wood Harris) har ungefär samma liv, de bär på samma frustrationer och tycker båda att deras chefer är stora rövhål, skrattar seriens skapare David Simon på en telefontråd från sitt högkvarter i Baltimore.

- Jag har en djup pessimistisk syn på institutioner, men desto större tilltro till individen. "The wire" spinner på idén att alla institutioner som är större än din familj kommer att "fuck you up". Institutionerna möjliggör Irakkriget och pedofilskandalerna inom katolska kyrkan. Och de multinationella företagen är lika likgiltiga inför individens öde som de antika grekiska gudarna.

Om vanliga polisserier jagar skurken, så försöker David Simon snarare fånga rollfigurernas inre liv. "The wire" är ett gigantisk ensembledrama med uppåt ett 40-tal rollfigurer som alla skildras i 3-D. "The wire" kräver maximal koncentration, men för alla tittare som lyckas ta sig in i serien blir den lika vanebildande som den knarkkultur den försöker skildra.

Återigen är det kabeltevebolaget HBO som bryter ny mark i tevelandskapet. Och precis som "Sopranos", "Six feet under" och "Deadwood" (börjar sändas i SVT den 15 april) är "The wire" mer som en visuell roman än en traditionell teveserie. Det är alltså ingen slump att David Simon värvat östkustens vassaste kriminalförfattare till sitt manusstall; Dennis Lehane ("Mystic river") från Boston, Richard Price ("Clockers") från New Jersey och George Pelecanos ("Soul circus") från Washington D C.

- En säsong av "The wire" ger oss dubbelt så mycket tid som Coppolas två första säsonger av "Gudfadern". Detta gör att vi kan berätta om ett enda polisutredning och gå ner på detalj och utveckla fullständiga dramatiska bågar. Inte ens när jag gjorde "Homicide" ("Uppdrag: mord") var detta möjligt. NBC krävde alltid avslutade historier, så det blev mer som en samling noveller.

Andra säsongen av "The wire" skildrar den amerikanska arbetarklassens död genom Baltimores allt mer marginaliserade hamnar­betare. I den nya världen finns också direkta kopplingar till stadens förslummade city, en sorts Fallujah-område där rivaliserande ligor använder småbarn som levande varningsradar för polisens rutinmässiga knarkrazzior.

- Det så kallade "war on drugs" började som narkotikabekämpning men blev något mycket smutsigare och fulare - ett krig mot den amerikanska underklassen. Men det har inte åstadkommit någonting - för­utom en underjordisk knarkekonomi, två miljoner amerikaner i fängelse och en diaspora för drogbekämpning, säger David Simon.

I ett av seriens avsnitt låter han en narkotikapolis konstatera att "krig" inte ens är en korrekt benämning eftersom "krig tar slut". Simon har inga enkla lösningar, men beskriver "The wire" som ett saneringsarbete av 30 års misslyckad narkotika­politik.

- Underklassen måste återintegreras i samhället. I dag är drogerna den enda "fabriken" de kan gå till. Den amerikanska ekonomin behöver inte längre deras tjänster. Men i stället för att göra något åt vårt eget hypersegregerade samhälle så invaderar vi främmande länder.

Tredje säsongen (som också köpts in av SVT) är en allegori över Irak-kriget och den politiska strukturen. Just nu förbereds en fjärde som ska behandla skolsystemet. David Simon har redan ett tänkt slut för en femte säsong, men har ännu inte fått grönt ljus av HBO.

Trots att "The wire" har tokhyllats av amerikanska tevekritiker, så har den inte blivit samma tittarsuccé som "Sopranos". Serien har samma känsla för underdrifter, svart humor och avancerat historieberättande, men saknar den nyrika maffia­glamouren med dess gourmetkvällar, hemma-bio-anläggningar och terapisittningar i designfåtöljer.

- Det märks naturligtvis att ingen av oss som skriver "The wire" bor i Hollywood Hills. Och vi har ett väldigt gott öra för hur vanliga människor pratar. Vi försöker lyssna på de röster som inte tidigare fångats i amerikansk teve innan HBO. Arbetarklassen har ingen plats i stora tevenätverken, säger David Simon.

Den forne polisreportern från Baltimore Sun har gjort en minutiös research. Redan i början av 1990-talet hängde David Simon med Baltimore-polisens mordrotel i tolv månader. Den hyllade boken "Homicide: A Year on the killing streets" låg till grund för teveserien "Homicide" ("Uppdrag: mord"). 1997 gjorde han ett nytt ambitiöst studiebesök i det förslummade West Baltimore som resulterade i boken och teveserien "The corner", som skrevs tillsammans med den pensionerade polisdetektiven Edward Burns - en fotsoldat i knarkkrigets frontlinje.

"The wire" känns betydligt verkligare än reality-teve. Och under inspelningen har verklighet och fiktion minglat fritt. Under vissa scener som spelats in i grannkvarter till den verkliga droghandeln i Baltimore, har skådespelare fått avtstyra knarkare som vill köpa sig dagens fix. Serien har också blivit en hit bland knarklangarna på gatan. Åklagare har berättat för Simon att det finns buggningsband där kriminella diskuterar söndagens avsnitt på måndagen då "arbetsveckan" börjar. Så vilket politiskt inflytande har serien haft?

- Absolut inget, säger David Simon sarkastiskt. Politikerna har tappat kontakten med folket. Lagstiftningen skyddar vapenindustrin trots att folket egentligen vill ha vapenkontroll. Kongressledamöterna sticker huvudet i sanden och journalistiken lyckas inte genomskåda de händelser som till exempel ledde fram till Irak-kriget.

I USA har "The wire" även uppmärksammats för den stora andelen svarta skådespelare - 27 av de 40 ledande rollerna är svarta. Men David Simon är inte ett dugg intresserad av raskvotering.

- Vi har bara Baltimore i huvudet - och där består 2/3 av svart befolkning. De vanliga polisserierna brukar handla om att jaga någon "konstgjort vit" knarklangare som framställs som en demoniserad sociopat. Men det är mest en ursäkt för att undvika rasstigmat. Men drogmissbruket drabbar i första hand Amerikas svarta befolkningen så det vore fel att blunda för verkligheten, säger David Simon som är en hembygdspatriot.

Och Baltimore är för Simon, vad London är för Dickens, Paris är Balzac och Moskva är för Tolstoj. Och vad "Sopranos"-skaparen David Chase är för New Jersey.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut