Sex svenskar hade fram till i år fått Nobelpriset i litteratur. Och nästan varje gång blev det en debatt om jäv som skadade såväl Svenska Akademiens som författarnas anseenden.
Tittar man i Akademiens statistik så framstår svenskan som ett världsspråk när det gäller Nobelpriset. Endast författare som skrivit på engelska, franska, tyska, spanska och italienska har varit mer framgångsrika. De svenska författarna framstår i denna statistik som mer framstående än dem som skrivit på ryska eller arabiska.
Men den här gången verkar det som om debatten uteblir. Alla tycks vara överens om att Tomas Tranströmer är förtjänt av priset.
– Det är bra att Svenska Akademien vågar ge priset till en svensk – det har ju funnits diskussioner om att för många svenska författare som har fått litteraturpriset. Man kan inte utesluta svenska författare bara för att Nobelpriset är svenskt, säger Claire Armitstead, litteraturkritiker och bokredaktör på The Guardian.
De tidigare bråken har handlat om de svenska pristagarnas nära förhållande till Svenska Akademien. Selma Lagerlöf var den första kvinnan och första svensken som fick Nobelpriset i litteratur, år 1909. Hon var också den första kvinnan som fick en plats i Svenska Akademien som hon tillträdde fem år senare 1914.
Debatten hårdnade när Verner von Heidenstam fick sitt Nobelpris år 1916, eftersom han samtidigt var medlem i Svenska Akademien. Kritiken blev inte mindre 1931 då Erik Axel Karlfeldt postumt fick Nobelpriset, eftersom han satt i Akademien mellan 1904 och fram till sin död 1931. År 1913 blev han dessutom Akademiens ständige sekreterare.
Pär Lagerkvist råkade ut för samma sak när han fick Nobelpriset 1951, eftersom han satt i Akademien mellan åren 1940 och 1974.
Senaste gången var 1974 då Harry Martinson och Eyvind Johnson delade priset. Båda två satt då i Svenska Akademien; Martinson mellan 1949 och 1978. Och Johnson mellan åren 1957 och 1976.
Den gången stormade det ordentligt och DN:s chefredaktör Olof Lagercrantz anklagade Nobelkommittén för ”återfall i nationalism och provinsialism” och DN-kritikern Karl-Erik Lagerlöf påpekade att: ”Eyvind Johnson är ju internationellt sett inte på något vis en nydanare.”
I nästan alla kommentarer kring att Tranströmer fått priset kommer de sex tidigare svenska Nobelpristagarna i litteratur upp:
– Det finns ett par avgörande skillnader mellan Tomas Tranströmer och till exempel Harry Martinson. Det är dels att Tranströmer aldrig suttit i Akademien – Gud vet varför. Den andra, mycket viktiga skillnaden, är att Tranströmer är så oerhört väl översatt, och läst över hela världen. Där drabbades ju Martinson, som var en fin poet, men som knappast var spridd i världen, säger författaren Lars Gustafsson.