Under Svenska Akademiens diskussioner om årets pristagare gick Tomas Tranströmer under kodnamnet ”Stina”. Var namnet kom ifrån minns dock inte den ständige sekreteraren Peter Englund.
I det stora hemlighetsmakeri som föregår tillkännagivandet av Nobelpristagarna har ingått att kandidaterna går under alias. Detta för att undvika risken för att verkliga namn kommer ut om den interna kommunikationen skulle läcka.
Tidigare år har kodnamnen varit illa förtäckta – ”Harry Potter” för Harold Pinter, ”Lilla Dorrit” för Doris Lessing (2007), ”Châteaubriand” för Jean-Marie Gustave Le Clézio – men den 14 april i år avslöjade Peter Englund i sin blogg att täcknamnen ska bli mindre uppenbara.
”Vi tar en slumpvis vald bok, slår upp den på ett slumpvis valt ställe, och det första namn som dyker blir det nya täcknamnet”, skrev han.
– På så vis fick Tomas Tranströmer sitt kodnamn ”Stina”, skriver Peter Englund i ett mejl till DN.se, men vilken bok det kom ifrån kommer han inte ihåg.
– Titeln minns jag inte. Det var en bok som låg tillsammans med några andra i en hög på bordet - och den var ej ditlagd i det syftet. Tomas Tranströmer har hetat "Stina" sedan förra året, om jag minns rätt.
Varför bytte ni kodsystem?
– Ja, här kan jag nog bara svara som före detta FRA-anställd: du kan inte ha kodnamn som är lösbara, till exempel genom logiska eller ljudliknande kopplingar. För att vara säkra måste kodnamn vara framslumpade.
Kan du ge fler exempel?
– Givetvis berättar jag inte vilka våra aktuella kodnamn är. Nog är jag tokig, men så tokig är jag ej!