Att skriva om sex utifrån ett queert eller feministiskt perspektiv är sannerligen inget nytt. Många är kallade, få utvalda. För några år sedan släpptes novellsamlingen ”Närstrid Vanessa”, som ville visa att porrnoveller inte behöver vara förnedrande. Samma år släppte Daniel Möller sin samling ”Skulle kunna röra dig”, där han bland annat ville ”skapa ett samhälle utan homofobin”. I år har Birgitta Stenberg släppt en bok med erotiska noveller.
På Pridefestivalens seminarium ”Den erotiska novellen” i måndags tar man avstamp i novellsamlingen ”Skamlöst” som kommer ut senare i höst. Samtalet leds av Ulrika Larsson från det nu insomnade Normal förlag med ”Skamlöst”-redaktören Gustav Almestad och skribenten Elin Grelsson. Almestad förklarar att man har gett skribenterna fria tyglar. Det är allt från ”lesbisk powersex och cancerporr till erotiska, söta skogsrån”. Men de är alla normkritiska.
Vad är skillnaden mellan porr och erotik? frågar Larsson. Jo, porr är bruksmaterial, enhandsläsning. Erotik ska verka upphetsande på sikt, säger Almestad. Erotiken är elitens pornografi, inflikar Larsson. Både Grelsson och Almestad betonar hur alla skribenter tackat ja nästan omgående. ”Gud vad det här behövs”, har nästan alla sagt. Som vanligt tas bristen på bra sexscener inom litteraturen upp. Kanske är det lättare att skriva om man har en queer tanke, funderar Grelsson. Hon säger själv att hon insåg hur mycket sex säger om makt när hon skrev på sin egen roman.
Sex säger mycket om makt, jag motsätter mig inte det. Men vad gör en sexscen queer? En rundsurfning på de otal sajter med erotiska eller porrnoveller på nätet visar att kvinnor som dominerar, män som är trevande eller osäkra och lesbisk powersex inte är direkt ovanligt. Hur skiljer sig den queera sexnovellen från den jag läser på Sexiganoveller.se? I en roman, där man har andra scener och andra sammanhang att förhålla sig till, kan sexet tydligare säga något om makt. Vem vänder sig de erotiska queernovellerna till? Inte helt oväntat vill redaktör och skribenter att alla ska läsa, inte bara hbt-publiken eller en kulturelit. I samma andetag nämner de den skepsis som finns mot det queera.
Jag går därifrån med samma undran som innan: För vem finns den queera erotiken? Någon måste fortfarande övertyga mig om att den behövs.