Emil Svanängen har enmansbandet Loney Dear, vars sjunde album ”Hall music” släpptes i onsdags. En av låtarna är en tonsättning av Nobelpristagaren Tomas Tranströmers dikt ”C dur”.
Hur kommer det sig att du tonsatte en Tranströmerdikt?
– En god vän, Elisabeth Åsbrink, till mig är författare och känner Tomas sedan tidigare. Jag frågade henne om hon kunde tipsa mig om en dikt han skrivit när han var exakt lika gammal som jag. Först tyckte hon att jag var fånig, men en timme senare fick jag en dikt i mailen. Jag tyckte att jag kände igen dikten och googlade på den, och kom till min egen blogg! Jag hade lagt upp just den dikten ett och ett halvt år tidigare, och sedan glömt bort den.
Vad har hans poesi gemensamt med din musik?
– Kanske att den är till synes harmlös, och inte verkar så stark eller farlig. På ytan är det ganska snällt. Men om man tittar efter noga finns det fler perspektiv. Det finns också en musikalitet i det Tranströmer gör.
Du har precis varit i New York. Hur var det där?
– Skiva har just släppts i USA, och jag har gjort några spelningar och intervjuer där. Det var väldigt roligt, för jag snackade mycket om Tranströmer: ”ni måste kolla in den här poeten!”. Och nästa dag kunde jag komma tillbaka och säga att han just fått Nobelpriset.