Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Tre skäl för slöjan

Islam är inte bara en religion utan också en livsstil. Att kräva att kvinnor ska bära slöja bara i moskén är att inkräkta på deras integritet. Liliana Komorowska Ahmed har invändningar mot Adonis kritik av den muslimska slöjan.

Så fort den sista stenen av Berlinmuren hade fallit och medan kommunismen fortfarande vred sig i sina sista dödskramper var det dags att se sig om efter en ny motståndare. Och man behövde inte söka länge. Det räckte att bara damma av Västerlandets gamla ärkefiende - islam. Och vips var balansen återställd.

Nu fick man åter någon att hata, att se ner på, att förfäras över. Det var bra för den västerländska självkänslan. Att tala illa om islam behöver man knappast göra mellan skål och vägg, det kan man göra även i det offentliga rummet, bara man är tillräckligt intellektuell och kan formulera sig väl. Huvudsaken är att det hela ser så politiskt korrekt ut som möjligt.

Artikeln "Slöjan skadar islam" (DN 6/8) torde ha varit rena julafton för alla islamofober. Adonis, arabvärldens främste poet, skriver sådant som många har tänkt men inte vågat säga högt av rädsla för att bli kallade rasister. Och han är ju arab själv och dessutom Nobelpriskandidat. En pålitligare källa får man leta efter. Det trodde jag också. Innan jag hade läst artikeln.

Adonis ger sken av att försvara kvinnors rättigheter, att plädera för integration samt att ömma för islams goda anseende. I själva verket är hans argument dåligt underbyggda och vissa påståenden helt irrationella. Det stämmer att det inte finns något entydigt stöd i Koranen eller i haditherna för bruket att bära slöja. I båda skrifterna går det dock att läsa att inte bara kvinnan utan även mannen ska täcka sin kropp. Ansiktsslöjan var historiskt sett en symbol för makt och elit. Seden att täcka huvudet för att visa vördnad inför Gud förekommer både hos judarna och hos de kristna kvinnorna. Men det är framför allt islam vi förknippar med denna ålderdomliga sed, och den ses som en stark symbol för kvinnoförtryck.

Varför bär då så många muslimska kvinnor slöja? Är de alla enbart viljelösa offer för en grym och mansdominerad religion? Visst finns de som är det. Kvinnor i länder med teokratisk regim, som Iran, Saudiarabien och till nyligen Afghanistan, är eller var tvungna att bära slöja vare sig de vill eller ej. Och det är ju både tragiskt och fullständigt oacceptabelt. Därtill finns kvinnor uppvuxna och/eller ingifta i ultraortodoxa familjer.

Finns då inga muslimska kvinnor som bär slöjan av fri vilja? Tanken föresvävar Adonis, men han avfärdar den som alltför obekväm med ett till synes oemotståndligt argument om beslöjade fyraåringar i Paris. Men har Adonis aldrig mött blott en enda av dessa intelligenta, välutbildade, integrerade muslimska kvinnor som själva valt att bära slöja ibland till och med mot föräldrarnas vilja? Jag har träffat flera och vet därför att beslutet att bära slöja kan ha flera orsaker. Den enklaste är att man vill visa sin religiösa tillhörighet, något Adonis av någon outgrundlig anledning finner anstötligt, ja nästan osmakligt.

Man kan fråga sig varför en religiös symbol väcker så starka känslor att han kallar det påstridighet, brist på respekt för majoritetsbefolkningen, till och med förkastande av den demokratiska ordningen? Hur ser han egentligen på religionsfriheten, som hör till de viktigaste rättigheterna i ett demokratiskt samhälle? Jag vet att franska skolor förbjuder religiösa symboler. Jag har länge tyckt att det är bra, sunt och demokratiskt. Religionen ska tillhöra den privata sfären. Inga slöjor på huvuden, inga kors på väggarna i klassrummen. Men kastar man inte i ivern att uppfostra alla barn till goda franska medborgare många muslimska flickor rakt i händerna på dubiösa lärare i lika dubiösa religiösa skolor?

Den andra anledningen till att en del unga kvinnor väljer att bära slöja kan vara att de försöker finna en ny identitet åt sig. De känner sällan någon större samhörighet med föräldrarnas gamla land, de tillåts inte vara svenskar och finner i stället en mer global, religiös identitet. För att understryka sitt val väljer de att bära slöja, även om deras mammor inte gjorde det.

Den tredje och kanske viktigaste anledningen är att de vill protestera mot Västerlandets kroppsfixering. Många unga kvinnor tar sin tillflykt bakom slöjan för att slippa bli betraktade som sexobjekt och i stället bli bedömda för sina inre egenskaper. Slöjan blir deras andliga asyl.

I likhet med andra religioner med stor geografisk spridning är islam inte någon homogen företeelse. Precis som kristna och judar uppvisar muslimer olika grader av religiositet. Man talar således om sekularister, traditionalister, modernister och fundamentalister. Men Adonis kallar alla som på något sätt visar sin religösa tillhörighet rätt och slätt - fundamentalister.

Det verkar som om han väljer att missförstå allt som gäller islam. När han till exempel pläderar för att lämna de religiösa symbolerna hemma låtsas han glömma att islam är mer än bara en religion, det är också en livsstil. Att uppmana en kvinna som dagligen bär sjal att i fortsättningen bära den endast i moskén är att inkräkta på hennes personliga integritet.

Att Adonis å hela Västerlandets vägnar känner sig så hotad, skymfad och provocerad av den muslimska slöjan är nog ett större problem för honom sjäv än för islam. Det är synd att han inte förmår se bortom slöjan och upptäcka att världen inte längre är svart och vit.

Runt om i vår alltmer globaliserade värld växer det upp barn med tillgång till flera identiteter. Och det behöver inte vara av ondo. Jag vill tro att det går alldeles utmärkt att vara en god muslim och en god svensk samtidigt.

Det är inte slöjan som skadar islam. En tänkande och kännande människa kan se mer i islam än en simpel ritual, en yta och form. Det är inte ens frustrerade lokalpolitiker i sina valstugor som främst skadar islam. Det är sådana som man ser upp till, som kan formulera sig väl och göra det någorlunda politiskt korrekt som är farligast. Inte bara för islam, utan för oss alla.