I hans vinterbleka ansikte lyser ljusa fräknar, han ser faktiskt lite bräcklig ut i eftermiddagens kalla ljus när vi träffas i Göteborg för en intervju. På scenen utstrålar han solid säkerhet. Vad är det då som gör honom så bra, även när han inte är på topp. Han studeras av många komiker, men få kommer i närheten. Varför?

Svar 1: Ingen har Eddie Izzards märkliga spånande hjärna. Han är den eleganta återkopplingens mästare som kan låta en vespaåkande italienare som säger "ciao" åka ut och in i olika nummer under en hel kväll.

Svar 2: Han gillar människor. Nedan kommer flera svar.

I KIND OF LIKE PEOPLE

- Många komiker drivs av ilska, men det är inte jag. Jag drivs av ... bilar, kanske. Nej, jag drivs av möjligheter. Min drivkraft kommer sig av att inget hände på tio år. Nu vill jag fånga alla tillfällen.

Han är inte ett geni som bara landade på en scen. Under mitten av 80-talet var självförtroendet på noll. Han hade börjat som gatuartist och det blev många år med konstiga nummer, som att ta sig loss ur kedjor uppe på hög enhjuling.

- Det var rätt kul eftersom folk trodde att man skulle falla ned och dö. Men jag lärde mig att handskas med en publik och att använda publikens energi.

Sin publik beskriver han så här: Öppna tänkande människor runt mitten och en bit åt vänster. De läser och ser dokumentärer. Så om jag säger: Koranen, Jesus, Bibeln, sexualitet, kycklingar, frisyr, ekonomi så förstår de allt detta.

SURREALISTENS ÄMNEN

Eddie Izzard är trivialhumorns mästare, han gör ett helt nummer om svårigheten att ställa in brödrosten rätt en dialog mellan två brödskivor.

Han uppehåller sig kring ekorrar i make up, entonigt surrande flugor och myggor som tittar på vampyrfilmer hela dagarna, medan de väntar på att nattens ankomst.

Han undviker dagsaktuella ämnen och nyhetskommentarer om politiker. Utom Margaret Thatcher, henne har han aldrig lämnat i fred.

- Jag fick mycket träning i 20-årsåldern när jag började som artist och Thatcher styrde landet. Hon är en vampyr, man måste slå en påle genom hennes hjärta.

Eddie Izzard säger alltid nej till Royal Command, uppdrag i drottningens namn.

- Det är för rika människor som skramlar med juvelerna, som John Lennon sa, och åker i stora vagnar. Jag är inte intresserad av monarki. Kungliga privilegier och ärvda ämbeten är ett dåligt föredöme för uppväxande barn.

Som bäst är Eddie Izzard när han mixar det triviala med stora världshistoriska händelser och kastar in lite rävjakt, en tacksam kombination av djur och överklass.

MIMAREN

Eddie Izzard arbetar inte bara med sin egen monolog, han är mästare på dialoger, det kan vara mellan Jesus och Gud som ofta har James Masons röst.

Han rör sig över stora teaterscener och använder mim i små doser. Just nu gör han ett telefonsamtal med mimaren Marcel Marceau.

Han arbetar med ljud: luftslussar i rymdfarkoster, Darth Vader, myggor, flugor ...

TRANSVESTITEN

Under sin nuvarande turne i Sverige, Norge, Danmark, Island har han varit en kille i jeans, ljusblå skjorta och lång plommonfärgad kavaj med gult foder. Men i det sena 90-talets shower, gav transvestismen honom friheten att vara en färgstark och attraktiv scenpersonlighet, med både tydligt manliga och kvinnliga drag.

- Jag är en transvestit, så jag kan bära vad jag vill. Och för ögonblicket är jag på pojkhumör. Det går i perioder. Förra turnén jag gjorde var på flickhumör. Det innebär mycket mer jobb eftersom jag egentligen ser mer pojkaktig ut.

- Men det har inget att göra med min scenpersonlighet. Jag använder make up på dvd:erna och då tror folk att det är en drag-grej, att jag sminkar mig för showen. Men så är det faktiskt inte. Det beror på vilken period jag befinner mig i.

Variationerna i den könsöverskridande världen är många, enligt hans beräkningar:

- Du har homosexuella, strejta och bisexuella; transvestiter och transsexuella av bägge könen. Om man gör alla kombinationer blir det tolv variationer. Och jag råkar vara en strejt transvestit av manligt kön med lesbisk läggning. Alltså, jag är attraherad av kvinnor och inte av män. Det känns totalt genetiskt, jag valde det inte, jag visste det när jag var fyra.

- I Los Angeles spottade kidsen på mig. Jag spottade tillbaka.

EUROPA

Han talar om sina franska förfäder, Isard - det låter väl franskt - och sin tyska faster Gertie.

Britterna tittar förvånat på Eddie Izzard när han kastade sig ut och plötsligt försökte göra en show på franska. Nu har han kommit så långt att han just haft sin första frans­ka show, på "un niveau supérieur" för en publik för vilken ståuppen är ganska ny.

- I Frankrike verkar ståupparna känna till mig, så det sprider sig.

Nästa steg är en show på tyska och sedan italienska, påstår han.

Det hänger ihop med hans tro på EU, han är inte rädd att de konservativa krafterna tar över. Han gillar Europatanken och glöm inte att Margaret Thatcher stod för isoleringen och det brittiska EU-motståndet.

- Man måste tro på något och jag tror på Europa. Civilisation måste ha att göra med att människor möts.

- Vi kan inte vänta oss att EU ska vara perfekt. Att förenas är något man måste jobba på. Inget äktenskap, politiskt system eller affärsverksamhet är perfekt. Om vi inte närmar oss varandra och bryter ned våra gränser, vad är då meningen med världen. Europa skulle vara en enorm smältdegel som Manhattan. Så jag är en brittisk europé och jag hoppas att ni kan blir svenska européer som det finns afroamerikaner, italiensk-amerikaner.

FILM

- Min passion. Jag kommer alltid att göra stå upp, men film var min passion. Jag vill inte helst inte göra komediroller och undviker numera transvestitroller. Jag hade velat göra stora korkade filmer som "Lawrence av Arabien", men det kommer inte att hända. Och Peter O’Toole som jag har mött några gånger och var ute med gjorde ett fantastiskt jobb. Så den kan jag inte göra.

PÅLÄST

Ingen sprutar ur sig så mycket kunskap som Eddie Izzard. På "Dress to kill"-dvd:n ger han San Fransico­publiken en tuff historielektion. "Jag växte upp i Europa, där historien kommer från."

- Jag läser inte, jag lyssnar på böcker i min i-pod, just nu är det Winston Churchills biografi. Jag ser på television, Discovery och BBC-traditionen. Om barn vill titta på teve, låt dem bara titta på dokumentärer.

EGNA FÖREBILDER

Monty Python, Richard Pryor, Simpsons.

KOLORISTEN

Börjar med rosa långa naglar på "Unrepeatable"-dvd:n samt tajts, skjorta och kavaj.

Lindblomsgröna naglar under "Definite article"-perioden 1996. Börjar plötsligt testa skolfranska, fransmännen gillar det,

Mörkröda naglar till röd sidenkostym av suveränt 70-talssnitt. Svarta högklackade boots, svart sammetsband om halsen och matchande mascara på Glorious-showen på Shaftesburyteatern, 1997. Gud skapar världen och lägger en sten där mrs Thatchers hjärta ska vara.

Blåmålade naglar, blå ögonskugga, kinesisk jacka, blanka byxor och platåskor med remmar, på "Dress to kill" produktionen i San Francisco 1998: Jag är en professionell transvestit så jag kan ha högklackat utan att rama omkull.