Tysk tuppfäktning om Irak.

Varför kan du inte säga att du hade fel? Det är författaren Peter Schneider som ställer frågan till kollegan Christopher Hitchens i senaste numret av Die Zeit (12/7). Det är en bra fråga. Människor som har till yrke att reflektera över verkligheten och odla tvivlet bör också kunna ifrågasätta sina egna utgångspunkter. Men det som skulle bli ett samtal om kriget i Irak blir bara tuppfäktning.

Hitchens svarar att han inte hade fel. Det var rätt att anfalla Irak, det skulle bara ha gjorts mycket tidigare. Saddam Husseins regim hade visst massförstörelsevapen på gång och måste därför undanröjas. USA är hotat och måste försvara sig genom att sprida demokratin med våld. Vilka argument Schneider än levererar bollar Hitchens tillbaka "det tror jag inte på". Han hade inte fel, han har inte haft fel någon gång de senaste åren, han har egentligen aldrig haft fel.

Att Hitchens vägrar att diskutera förvånar inte. En man som på osannolikt kort tid har rört sig från radikala vänsterkanten till en position till höger om Bush bland de så kallade neocons måste förstås stå orubblig på varje ny fläck han hoppar till, även när han nu förfäktar ståndpunkter inte ens Pentagon längre intar.

Det är Schneider jag blir besviken på. Inte så att han har fel. Jag håller med om allt han säger: Det var fel att starta krig, man kunde förutse att freden skulle bli än dödligare än kriget. Det var orimligt att starta krig med argumentet att man måste bekämpa islamistisk terrorism; hur starkt förtrycket än var i Irak var det inte islamistiskt, medan landet nu blivit en tummelplats för olika terrorrörelser som rekryterar långt fler medlemmar än före kriget. Schneider har rätt, men han ställer inte den fråga jag i det längsta hoppas och väntar mig att han skall ställa: Vad skulle man ha gjort i stället?

För 25 år sedan var Peter Schneider en ung författare och intellektuell som tänkte på tvärs och i den lilla boken "Murhopparen" frågade vad som skulle hända om folk hoppade från väst till öst över Berlinmuren i stället för tvärtom. Han har sedan dess behållit en egen position varifrån han med munter skärpa betraktar tillvarons absurditeter. Han om någon borde kunna diskutera alternativ. Att erkänna att man har haft fel är bra, men att fråga vad man skulle ha gjort i stället är bättre. Det är en fråga som pekar framåt, mot nästa gång det behövs andra handlingar än krig.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut