Inga slutna kretslopp på nätet..
Historien om kampanjmejlen från socialdemokraternas partihögkvarter påminner lite på håll om avslöjandet av tortyren i Abu Ghraib-fängelset. Inte i sak och brutalitet, förstås, men mekanismerna i hanteringen när skandalen väl inträffat är desamma.
Alla vet att partiet, liksom den amerikanska regeringen, uppmuntrat till hårda tag. Men så länge det bara är Lynndie England som syntes på bilderna, och Mats Lindströms dator som kan knytas till mejlen, kan alla i befälshierarkin komma undan med försäkringar att de inte haft en aning.
En bonde offras, och Göran Persson är lika bestört som nyss George W.
Men det är också något med den där dörren som råkar slås upp. Det var inte meningen förstås, bara ännu ett olycksfall på internet. Där skickades tortyrbilderna som glada soldathälsningar, och där pumpades de illaluktande mejlen ut.
Efter Mustafa Cans artikel om Elitlistan i DN häromveckan formulerades en del spydigheter som gick ut på att den stora tidningen yrvaket upptäckt mejlen femton år efter alla smarta nätokrater. Men man kan också vända på kikaren: inte så få entusiastiska brukare av nätets möjligheter tycks underskatta den nya offentlighetens tveeggade villkor. Mejl utan avsändare går att spåra, och med ett par enkla knapptryckningar förefaller den nyss exklusiva mejlklubben inte alls så exklusiv längre, mera skämmig.
På internet finns inga säkra eller slutna kretslopp. Gränserna mellan privat och öppet, nationellt och internationellt suddas ut. När Fria moderata studentförbundet lägger ut en Muhammedkarikatyr på sin hemsida betyder det teoretiskt sett att svenska liv plötsligt kan hotas någon helt annanstans i världen. Det är inte längre bara journalisten eller utgivaren som tar risken av en publicering. Invanda föreställningar om proportionen mellan avsedd och faktisk effekt av en publicering förrycks.
De gamla mediernas offentlighet har haft karaktär av ett nationellt estradsamtal med (nästan) givna samtalsregler. Nätets offentlighet består i en närmast oändlig rad samtal i öppna, dolda eller halvdolda rum. När kretsloppen griper in i varandra uppstår förvirring från ömse håll, publiceringar får explosiva effekter, diskreta meddelanden blir allmän egendom - och instängda dunster slår plötsligt upp.
Helt anpassad till den nya tiden är bara bloggen. Allt om dig själv, rakt ut på nätet.
Men jag erkänner, jag är efter där. Bloggvärldens vita brus av trivialiteter och oförytterliga åsikter får mig oftast att somna.