Ur den mörkaste natten

Lucia tål allt. Saktmodig, mild och god. Från lysrören i personalmatsalen till fulla fjortonåringar som till hennes ära eller skam snor omkring i smutsiga linnen, fläckiga av riter som inte hör hemma i dagsljus. Hon uthärdar falsksång och indirekta skönhetstävlingar, hon överlever utvik i herrtidningar där hon får doppa bröstvårtorna i lussebrickan. Hon hesiterar inte för att skrämma slag på Nobelpristagare från främmande land, som tror att de ser spöken, eller änglar och alltför snart efter prisceremonin har kommit till andra sidan. Hon klarar en hel dagisgrupp, alla med luciakronor, där snoret rinner, kurvorna tas i racerfart och det är si och så med text och melodi.

Lucia har beundransvärt överlevt transformationerna genom åren. Namnet fick hon av helgonet från Syrakusa på Sicilien, men hennes riter är i grund och botten hedniska, en sak som SVT i år tar fasta på. Lucia var enligt vissa sägner dessutom självständig (feminist?) och kunde inte tänka sig att underordna sig en man som hon inte ville ha.

Lucia från Syrakusa skulle gifta sig, men vägrade, och som protest gav hon hela sin hemgift åt de fattiga. Då blev hennes blivande make så förgrymmad, står det i en av källorna, och skvallrade om att hon var kristen. Lucia dömdes att brännas på bål. Men elden rörde henne inte, så hon avrättades med svärd i stället. Enligt legenden fick hon som första straff sina underbart vackra ögon utstungna. Men inte heller det straffet fungerade, hon fick nya, ännu vackrare ögon. Hos Alf Henrikson står det på ett lite annat sätt, att "en hednisk yngling förälskade sig i hennes sköna ögon, vilket föranledde henne att riva ut dem och skicka dem till honom på ett fat."

Sannolikt hade det inte hänt särskilt mycket med det italienska helgonet Lucia i den svenska vintermörkret om det inte redan funnits en magi kring lussenatten. Inga traditioner är mer slitstarka i Norden än de som sammantvinnats av kristen och hednisk tro. Lussenatten var den längsta på året och inföll mellan den 12 och 13 december, och då skulle man vara försiktig. Om man inte passade sig kunde de övernaturliga krafterna ta en i besittning. Det farliga var lussefärden då en ryttarskara sprängde över himlavalvet med en oerhörd hastighet. I regel syntes ingenting av jakten i rymden, men det hördes ett vinande ljud, hästgnägg och hundskall.

I den hedniska, hemska lussenatten åt man för att hålla sig vaken. Tidigt på morgonen serverades lussebiten, fläsk och kött, ost och bröd med öl och brännvin, och sen frukostar i långa rader.

Våra beskedliga lussekatter och pepparkakor är en lite rest av de hedniska nattliga matorgierna.

Luciaceremonin, som får mitt och de flesta människors hjärta att klappa, innebär en vardagsmagi, ett förvandlingsnummer tillgängligt för varje flicka.

Lucias första dokumenterade framträdande i nuvarande skepnad, var 1764 på en herrgård i Västergötland. När jag som volontär för Hallands Nyheter i Varberg höll på med Varbergs Lucia lät vi luciakandidaterna sjunga upp inför uttagningen. Det blev ett skönt klingande tåg med musikaliska flickor som traskade omkring i duggregnet. När jag var kulturråd i Storbritannien och vi hittade en slant, blev det ett stiligt luciatåg i Saint Patrick-domen i Dublin med ungdomar från musikklasser på Kungsholmen. Nobelpristagaren i litteratur Seamus Heaney och hans fru satt glansögda på första bänk. Applåderna tog aldrig slut. Likadant i Saint Paul´s Cathedral i London. Lucias strålglans är oemotståndlig - var än i världen hon visar sig.

Lucias namn betyder ljus, från latinets lux. Hon vittnar om ljuset, som ska komma. Allt hon bär betyder något: Hennes dräkt är vit, symboliserar renhet, utan fläck, utan synd. Det röda bandet om midjan talar om Jesu blod. Kronan på hennes huvud om hans törnekrona. Genom lidandet övervann han, liksom Lucia, döden och visade vägen till frälsning. "Sankta Lucia."

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut