Kari Fraurud och Ellen Bijvoet ironiserar över att jag kallar Fraurud för Rinkebyforskare ("vad nu det skulle betyda").
Men vad ska man annars kalla Fraurud som varit föreståndare för Rinkeby språkforskningsinstitut och skrivit den utmärkta studie som ligger till grund för min argumentation om varför "miljonsvenskan" inte är en dialekt: "Några sociolingvistiska förutsättningar för språklig variation och mångfald i Rinkeby"?
Det är grundforskning när den är som bäst och problemet i dag är att vi har alldeles för lite sådan forskning av flerspråkigheten i våra gettoiserade förorter.
Den halva miljard regeringen nu kastar ut för att svenska skolelever med utländsk bakgrund ska undervisas i flera skolämnen på något av Sveriges 106 invandrarspråk borde i stället gå till mer Rinkeby-, Hammarkullen- och Rosengårdforskning.
Endast den kan besvara frågorna som kvarstår även efter att Ellen Bijvoet, Kari Fraurud och deras chef Kenneth Hyltenstam har uttalat sig:
Varför sjunker andelen elever som vill ha modersmålsundervisning? Varför läser så få av dessa elever frivilligt svenska som andraspråk (SVA)? Varför har de elever som läser SVA sämre studieresultat än skolkamraterna med samma bakgrund som läser svenska som förstaspråk?
Segregationen blir inte mindre av att en elev nu riskerar att tvingas skriva sin labbrapport i NO på tigrinska om han/hon har en förälder från Eritrea. Kanske är det bra för några, men aldrig utan en motsvarande kraftig förstärkning av svenskämnet. En halv miljard till, tack.