Det digitala fotografiet skiljer sig lika mycket från det traditionella, analoga som det analoga fotografiet från en målning, skriver William J Mitchell i "The Reconfigured Eye".
Denna bok kom ut 1992 och Mitchell förutspådde att digitaliseringen skulle förändra vår relation till fotografiet som sanningsbärare. Vem skulle tro på ett fotografi som består av lagrade ettor och nollor i stället för optiska avtryck på film? Den digitala bildens atomära byggstenar, bildpunkter eller pixlar, är som nedtecknade siffror och kan ändras som när man suddar ut en siffra och skriver en ny.
Pawel Flato var ordförande i Pressfotografernas klubb (PFK) när en rad medlemmar reagerade på hans uttalande om en servett. Att i efterhand retuschera bort servetten som av misstag hamnat i en bild kan vara okej, ansåg han, eftersom fotografen lika gärna kunde ha tagit bort den innan fotot togs.
- Vissa anser att det som hamnar i kameran plötsligt blir heligt. Det är där min kritik ligger, eftersom det ändå är fotografen som har bestämt vad som hamnar där. Vad spelar det då för roll om du ändrar det efteråt? säger Pawel Flato och understryker att resonemanget bara gäller arrangerade bilder:
- Man kan lägga någonting i oskärpa i kameran eller lägga på oskärpa i Photoshop. Då frågar man sig: Är verkligheten skarp eller oskarp?
Den 31 maj avgick Pawel Flato som ordförande i PFK med hänvisning till hur debatten hade utvecklat sig.
Diskussionen fokuserades på kloningsverktyget i bildredigeringsprogrammet Photoshop. Med detta verktyg är det enkelt att retuschera bort eller kopiera delar av en bild så att en finne försvinner eller ett träd blir två. Väl utförd är förändringen svår att upptäcka.
DN-fotografen Jonas Lindkvist var en av dem som reagerade på Pawel Flatos uttalande och drar genast i nödbromsen när kloning kommer på tal. Enligt DN:s bildpolicy får innehållet i en bild inte förändras efter tagningsögonblicket.
- Om vi ska ha kvar något slags trovärdighet ska vi ha normer och hålla oss till dem, säger Jonas Lindkvist, som ser den sortens användning av kloningsverktyget som otänkbart för en pressfotograf.
Om fotografer tillåter sig att ta bort detaljer är det inte långt kvar tills de börjar lägga till detaljer, och då står hela pressfotografins trovärdighet på spel, befarar Lindkvist:
- Man väljer ett utsnitt och beskär bilden. Det är medvetna val, men skillnaden är att när du plockar bort någonting i bilden så förändrar du citatet av verkligheten. Vi pratar om att lura läsarna, säga att det är en vanlig bild när det är någonting annat.
DN:s bildchef Lotta Ögren tillägger att det viktiga är att läsaren kan lita på det är ett faktiskt utsnitt av verkligheten som visas:
- Om tvivlet smyger sig på har inte bara bilden förlorat i förtroende, det solkar även ner det skrivna ordets relevans och ifrågasätter hela tidningens trovärdighet.
Fram växer bilden av två olika svar på ett potentiellt förtroendeunderskott: antingen kan pressfotografin dra en absolut gräns vid att lägga till eller dra ifrån i bildens innehåll för att undvika det sluttande plan som slutar i rena lögner. Eller också förlika sig med att bilden inte längre är lika med sanningen och att fotografen är en subjektiv berättare som inte automatiskt får läsarnas förtroende.
I juni 1994 valde både Time och Newsweek den mordanklagade O J Simpsons arresteringsbild till omslagen. Medan Newsweek använde den oförändrade bilden valde Time att ge O J Simpson ett orakat utseende med djupa skuggor i ansiktet. Kloning tycks inte ha varit nödvändig, den okontroversiella metoden att göra bilden mörkare räckte för att skapa klichébilden av en mördare.
Just under 1990-talets första år blev fotomontage vanligare i svensk dagspress. Då var också debatten livligare än i dag, menar konstvetaren Anna Dahlgren, som doktorerat med avhandlingen "Fotografiska drömmar och digitala illusioner" som handlar om bearbetade fotografier. Den digitalt obearbetade bildens ideal fick ges upp när Photoshop tog över mörkrumsarbetet.
- På vissa tidningar hade man en väldigt bestämd åsikt om vad som är innehållsmässig och vad som är teknisk bearbetning, men jag menar att det är en flytande skala, säger hon.
Photoshop och digitalkameror i snart sagt varje hem har gett en större medvetenhet om bildens berättande, även när det inte handlar om bortretuscherade servetter.
- Man kan ju förvränga en bild utan att göra en enda fotomanipulation i efterarbetningen, genom att välja vinkel och objektiv. Digitaliseringen har ytterligare fått fart på en debatt om att man som betraktare måste förstå att en fotografisk bild inte är ett avtryck av verkligheten, säger Anna Dahlgren.