I sitt senaste inlägg i "blattespråksdebatten" menar Alejandro Leiva Wenger att jag och Ebba Witt-Brattström inte har mandat att uttala oss om sexism i förortsslangen eftersom vi inte har egen erfarenhet av hur det är att leva i förorten.
Att jag hittar mängder av ord som är sexistiska och/eller homofoba i Dogge Doggelitos och Ulla-Britt Kotsinas bok "Förortsslang" är inget anmärkningsvärt, menar Alejandro Leiva Wenger. Samtidigt klumpar han ihop olika förtryck (där sexismen i och för sig får vara med nu) och vill att jag ska erkänna att ordet "guss" inte är nedsättande för kvinnor även om nu huvuddelen av alla andra ord för kvinnor är det.
Ja, om du erkänner att det finns sexism även i förortsslangen som inte bör viftas bort så kan jag erkänna att ordet guss är det minst sexistiska ordet jag hittat i den där slangboken. Det kanske är därför det kommit in i SAOL, som ett allmose-ord i en hård diskriminerande verklighet? En klapp på huvudet från männen i det svenska mainstreamsamhället till uppstickarmännen i förorten.
Jag måste också ge Alejandro Leiva Wenger rätt på en punkt. Den där förorten där slangen enligt honom "länge varit en del av en ungdomskultur där språklig lekfullhet, kreativitet och mångsidighet setts som eftersträvansvärt" är en plats där jag aldrig satt min fot. "Man ska inte heller glömma att tjejer varit lika mycket som killar delaktiga i skapandet av detta språk", skriver Alejandro Leiva Wenger.
Tillåt mig tvivla. Att jag gör det, eller att Ebba Witt-Brattström troligen gör det, är förstås ointressant, för jag är "chefredaktör" och Ebba Witt-Brattström är "professor". Vi borde alltså vara diskvalificerade från att ha en åsikt om huruvida det finns sexism i förortsspråket eller inte, tycker Alejandro Leiva Wenger. Du kan ju be alla dina kreativa systrar om ett par debattinlägg i stället, Alejandro? Eller gussar?
Det måste ju vimla av dem så kreativ och icke-sexistisk som den språkliga miljön är för kvinnor enligt din erfarenhet. Konstigt att de inte syns till oftare.