I samband med helgens 80-årsjubileum väcktes den eviga frågan återigen till liv i den brittiska pressen.
Den före detta Tory-politikern och författaren Matthew Parris skrev ett inlägg i The Times och den sensationslystna tabloiden The Sun hakade genast på. Parris, som själv är gay och "outade" Labour-politikern Peter Mandelson i en teveintervju 1989, hävdar att det finns "överväldigande" bevis för att den belgiska världsreportern är homosexuell:
"Tintin är en fjunig, androgyn yngling i quiff-frisyr, lustiga byxor och scarf. Och flyttar in i ett slott på landet med sin bästa vän, en medelålders sjöman?", skriver Parris och fortsätter:
"En sötnos som är fäst vid en fluffig vit leksaksterrier, vars andra garderobskompisar är ett oskiljaktigt detektivpar i plommonstop, och vars enda väninna är en operadiva... Är det någon som påstår att Tintin INTE är gay?"
Parris kan ha en poäng, men Studio Herge i Belgien gillar inte tanken på Tintin som HBT-ikon och lanserar en motbild:
"Tintin är inte alls gay faktum är att han är mycket macho. Han har många vänner som är pojkar men de är inte pojkvänner", säger en talesman för bolaget.
Björn Wahlberg, Tintinöversättare och ordförande Generation Tintin, närmar sig samma fråga under rubriken "Tintin och kvinnorna" på sin sajt Asterion.se, där han avfärdar teorierna om Tintins homosexualitet som nonsens.
"Den stora frånvaron av 'damer i nöd' och romanser har lett till att Hérge i bland blivit kallad för kvinnohatare", skriver Björn Wahlberg. "Dessutom vill somliga hävda att Tintin själv har homosexuella förtecken! Intet kan vara felaktigare. Tintin är inte gay, han är helt enkelt en präktig och kysk pojkbokshjälte."
Hérge ska själv ha förklarat frånvaron av kvinnor i serien med att Tintins värld är en karikatyr av verkligheten, och att han själv högaktade kvinnor så mycket att han inte hade mage att karikera dem, bara för att sedan - något motsägelsefullt - fastslå att kvinnor inte är lika roliga som män.
Debatten lär sannolikt återupptas lagom till Tintins hundraårsjubileum.