I mitten av maj reste Karin af Klintberg till ett museum på Gotland för att diskutera tevemediets konstnärliga möjligheter. Det var fem tyckare i samtalspanelen.
- Från början var det faktiskt åtta som lyssnade, men två reste sig och gick. Och en äldre man satt mest och skrek: "Prata högre!"
Hon ler och lutar sig tillbaka i soffan. Hennes lägenhet i Vasastan i Stockholm präglas av proppfulla bokhyllor. En hög med dagstidningar som når upp i brösthöjd. Ett öppet fönster bjuder in trafiken från Sveavägen.
- Och visst, det var stundvis en rätt malande, dövande diskussion, men jag brinner för frågeställningen. Tevemediet har ju allt: bild, ljud, effekter, klippning, text! Det finns ingen anledning att visa en enda dålig bild i rutan. Jag driver en daglig kamp för att teve ska betraktas som konst, även om inte så många märker det&
Det är onödigt blygsamt. Väldigt många har märkt det. För tre år sedan belönades Karin af Klintberg med Stora journalistpriset som Årets förnyare tillsammans med programledaren Fredrik Lindström för kritiker- och publiksuccén "Värsta språket". Därefter satte hon sin prägel på det innovativa kulturprogrammet "Kobra". I samma veva blev hon erbjuden ett toppjobb som faktachef på SVT, men tackade nej. Hon kände sig inte färdig med "att sitta i redigeringen och grotta ned sig i enskilda bildrutor".
- Hantverket är så himla härligt. Samtidigt är det en påtaglig smärta i kroppen när man inte når ända fram. "Det skulle kunna bli grönt, men det är bara turkost." Varje gång ett av mina program sänds på teve är det som att förlösa ett barn. Mina chefer säger: "Karin, det är bara teve." Men det är också hela mitt jobb och mitt liv och min hobby och mitt kall och mitt allt. Det känns väldigt mycket.
Karriären började på ZTV där Karin af Klintberg skötte textmaskinen - "jag var övertygad om att hela programmet låg på mina axlar" - innan hon värvades till TV 4 som programledare.
- Det var en hemsk men viktig erfarenhet. Jag insåg hur utsatt man är i teverutan, hur jävla uselt man mår när programmet är dåligt och vilken skada fel sorts chef kan åsamka. Så jag bestämde mig för att försöka göra allt tvärtom: bli en jättebra chef och göra jättebra program, säger hon och skrattar.
Efter att ha betat av åtskilliga utbildningar - Kulturvetarlinjen, Poppius, DI - kom hon till SVT som reporter i slutet av 90-talet. Hon avancerade snart till redaktör för barnkonsumentprogrammet "REA" där hon etablerade de nydanande bildlösningarna och det rappa tempot som "Värsta språket" senare skulle hyllas för. En slutsats inom räckhåll är att svenskarna gärna vill vara barn i tevesoffan. Eller att de flesta av oss skulle bli klokare av att se mer på barnprogram.
Härnäst väntar "Världens modernaste land - men världens osäkraste folk?". Karin af Klintberg har återförenats med Fredrik Lindström för att närma sig den svenska mentaliteten. Inspelningarna började tidigare i sommar och till vintern sänds sju avsnitt om 45 minuter. Som ett led i arbetet lade redaktionen ut en enkät på SVT:s hemsida. Av 22 000 deltagare ansåg 60 procent att svenskarna är konservativa och tråkiga. I själva verket är få andra folk lika öppna för att anamma nya trender, matkulturer och produkter.
Precis som i "Värsta språket" vankas det tekniskt nyskapande reportage. Med hjälp av filmaren Tarik Saleh ("Gitmo") reser Fredrik Lindström i tid och rum genom att klippas in i olika sekvenser från SVT:s arkiv. Allt enligt "Forrest gump"-modellen. Men själva kärnan i programmet är den här gången ett klassiskt studiosamtal mellan Fredrik Lindström, historikern Peter Englund och en sakkunnig gäst. Back to basics, alltså.
- När jag tittar på "Värsta språket" i dag känner jag mig som en gammal kärring som sätter kaffet i halsen. Jag skulle aldrig våga klippa så drastiskt nu, men då var jag livrädd för minsta lilla döda stund. Nu känns det som renässansdags för det fördjupande samtalet.
På vilket sätt?
- Eller, jag vet inte om det ligger i tiden, men det är vad vi är sugna på. Och det är möjligt att resten av tevevärlden känner likadant. Folk är nog trötta på blaj och dokusåpor. I dag börjar de flesta programförslag med: "Inga talking heads" (tevejargong för huvuden som pratar, reds anm). Men vi säger: "Talking heads!" Jag är intresserad av vad de kommer att säga. Och då borde andra också vara det.
Hur ser du på dagens teveklimat?
- Det är fortfarande alldeles för ängsligt. Man försöker pricka in målgrupper hit och dit. Men vi får inte glömma bort att internationellt sett gör Sverige fruktansvärt bra teveprogram, och SVT har mått bra av konkurrensen från de kommersiella kanalerna. Ibland hittar de nya lyckade grepp, som Fredrik och Filip på Kanal 5, och då måste vi skärpa oss.
33-åriga Karin af Klintberg har, utan att själv verka riktigt medveten om det, blivit ett ansikte utåt för "det unga, orädda och begåvade SVT". Trots att hon håller till bakom kameran har hon hamnat på listor för "Sveriges mest eftertraktade singlar" i tidningen Stureplan och "Sveriges sexigaste makthavare" i Att:ention. Tidigare i år deltog hon i ett seminarium på Handelshögskolan om "den nya generationens ledarskap". Hon börjar beta av framgångsreceptet på fingrarna:
- Som producent måste man först ha en stark vision och våga tro på den, men det allra viktigaste är att lyckas knyta branschens bästa folk till projektet. När allt kommer omkring sitter jag med fötterna på bordet. Det är de andra som gör arbetet.
Hur hittar du dem?
- Det gäller att vara uppmärksam hela tiden. Jag letar nya talanger på kvällar och fester. Eller så spanar jag in nya teveprogram. Om det är ovanligt bra klippt skriver jag ned namnet på klipparen från eftertexterna. Men det räcker inte att hitta bra folk. Man måste få dem att må bra också. Annars blir det inget fantastiskt resultat.
Och hur får man folk att må bra?
- Jag tror på att leda med kärlek. Att inte snåla med positiv feedback. Att se människorna och inte bara deras arbetsuppgifter Jag eftersträvar alltid en familjär stämning på redaktionen. Och då får man själv ta täten. På måndagsmötena kan jag till exempel berätta att jag blivit kär i helgen. Eller att jag ätit en god ost.
Att göra kometkarriär verkar, för övrigt, vara något av ett släktdrag. Lillasystern Elin är chefredaktör på Plaza Magazine. Farbror Manne är landets mest kända clown. Och pappa Bengt af Klintberg, författare och folklivsforskare, har blivit folkkär med böcker som "Råttan i pizzan" och "Den stulna njuren".
- På sätt och vis går jag i pappas fotspår. Jag jobbar ju med teve för att jag vill utbilda människor. Och pappa är mitt främsta lexikon och en av mina bästa researchkällor. Men det har aldrig varit någon press hemifrån eller så&
Hon sitter tyst i några sekunder och tillägger sedan allvarligt:
- Jag vet att det här låter pretentiöst, men i grunden vill jag använda tevemediet för att sätta i gång processer hos folk. Jag vill inspirera dem att göra egna saker och våga tänka i nya banor. Målet är att tittarna ska bli bättre, lyckligare människor.