Sorgen nyckeln till Rowlings magi..
Det har gått sjutton år sedan Joanne Rowling satt på ett tåg och fick idén till de snart sju böckerna om en ung trollkarl. Sedan dess har succéböckerna om Harry Potter spritts i nästan ofattbara upplagor. Den senaste officiella siffran är "över 325 miljoner sålda exemplar" (vilket var för flera år sedan), Rowling är den bäst säljande författaren någonsin och rikare än Englands drottning (miljardär även i dollar), böckerna är översatta till över 60 språk (den första även till latin, klassisk grekiska och irländsk gaeliska).
I en tid när barns läsning minskar har Harry Potter fått miljoner barn att läsa tusentals sidor. Många svenska barn orkar inte vänta tills ständiga översättaren Lena Fries-Gedin är klar med sitt arbete, utan kämpar sig (även nio-, tio-åringar) i stället igenom de tjocka böckerna på engelska.
Vari ligger Rowlings magi? Varför har just en skranglig trollkarl på en brittisk internatskola blivit så omtyckt, bland både barn och vuxna? Förmodligen har de flesta läsare olika svar. En hel del läser bara pliktskyldigast för att hänga med, "alla andra har läst dem". Det blir så när succéer blir riktigt stora. Men vi är rätt många som faktiskt slänger oss över varje ny Potterbok. Varför?
Det går förstås inte att svara på. Men de har flera bra förutsättningar:
1) Föräldralös pojke växer upp i misär, och upptäcker sedan sina krafter. Misslyckad-blir-lyckad är grunden för all populär litteratur. Vi gillar när vi kan identifiera oss (med misslyckandena, då) och få revansch (oftast bara önskedröm, tyvärr).
2) Utveckling. Grabben blir större för varje bok, klokare, lär sig av sina misstag, hans värld växer.
3) Spänning. Harry måste lösa en mängd gåtor, hitta utvägar, ständigt kämpa emot Voldemort.
4) Hämnd. Nu vet vi ju alla att man inte får hämnas, och Harry är en snäll pojke som sällan gör sånt. Men Joanne Rowling, däremot, roar sig med roliga och mycket elaka karikatyrer på journalister, kändisjägare, snobbar, ynkliga mobbare, räddhågsna politiker och andra. Vad andra människor ändå är dumma!
5) Idealiserat brittiskt landskap. Narnia, Midsomer, Bridget Jones
- England är alltid charmigt i fiktion.
6) Språkliga lustigheter. Joanne Rowling leker med språk och namn så att även garvade litteraturvetare kan roas.
7) Vänskap, kärlek och, kärnpunkten - tröst. Harry är det barn vi alla innerst inne är, han som gråter framför Erisedspegeln efter det han har förlorat. Visst har han vänner, till och med en flickvän. Men i grunden är han ensam, som vi alla.
Det unika med Joanne Rowlings böcker är att hon lägger så stor vikt vid Harrys sorg. Det är där hon fångar oss, alla vi som saknar och sörjer någon förlorad person eller lycka. Och vi är rätt många.