Opera: Nästa akt?
Det är spartider. Stålbad. Vinterkylan korresponderar med det allmänna stämningsläget i företagsklimatet. Det hjälper inte ens att sjunga. Även Kungliga Operan måste stänga struparna i besparingstider. Den nyskrivna opera som stod på repertoaren, ”Batseba” komponerad av Sven-David Sandström, läggs ner. Det ingår i Operans uppdrag att sätta upp nyskrivet, men nu ryker den i alla fall och ersätts av bland annat ”Läderlappen”; en kombination av klumpedump-buskis och sköna toner. Den kommer säkert att dra folk.
Kungliga Operan har haft ekonomiska bekymmer sedan Hedenhös, och ett problem är faktiskt själva Operahuset. Det är gammalt, slitet och litet, och inte kompatibelt med andra större och modernare operahus i världen. Det gör att Stockholmsoperan inte kan samarbeta och samspela med andra, utan måste göra sin egen unika lilla produktion varje gång. För dyra pengar.
Oslos sensationella nya operahus är en prakt för landet, Köpenhamns nya opera är också ett lyckokast, som nu drar världsartister och stor publik.
Stockholms charmiga, gamla opera passar bra för balett och för mindre produktioner, som Mozartoperor. Men det räcker inte. Inte i dag och definitivt inte i morgon.
Film: Änglar finns
Roy Andersson öppnade Filmfestivalen i födelsestaden Göteborg med att skälla ut Åsa-Nisse, ”stereotyp från Småland”, och hans upphovsman Stig Cederholm, med naziförflutet. Sen fick Roy Andersson Leninpriset. Det är lite speciellt med Göteborg.
Själv pulsade jag fram i snödrivorna mellan biograferna i den vitulliga snöstaden och plötsligt, mitt på blanka söndagen, slets hjärtat ur bröstet. Den norska filmen ”Engelen” regisserad av Margreth Olin är så sensationellt stark och bra och hemsk och sann att all distans rämnar och man sitter där med kort andhämtning. Filmen började som en dokumentär, men gjordes om till spelfilm och Maria Bonnevie gestaltar enastående rollen som heroinberoende mamma med en liten dotter som hon lämnar bort. Gunilla Röör är i sin tur hennes mor, sensationell bra hon med, och denna film bör alla mammor och döttrar och pappor och söner se när den kommer på svenska biografer. (Läs mer på Nöje, sid 14.)
Tidskrifter: Vem spelar du med?
Det är inte så att all post är välkommen, men när The New York Review of Books har anlänt känns det bra. Den ligger där inplastad och färsk. Full av nya tankar och kopplingar och formuleringar. Kort sagt, sådant som gör livet värt att levas.
Garry Kasparov, f d schackvärldsmästare, skriver i det nya numret att det är ute med schack. Nu är det poker överallt. Och på samma sätt som schackmästarna spelar med datorer jagar nu datorerna pokerspelarna för att kunna utmana dem. Nästa drag så är den mänskliga hjärnan schack matt. Återstår bara att spela schack med döden. För döden spelar väl ändå inte poker?