Årets mottagare av Nobels fredspris, den iranska advokaten Shirin Ebadi, har rört upp starka känslor. Tusentals Teheranbor har hyllat henne och många exiliranier har också skickat gratulationer till Irans första Nobelpristagare - och även uppmanat henne att kandidera i nästa presidentval.
Hon är den första muslimska kvinna som får ta emot ett Nobelpris. Men Shirin Ebadi har också fått ta emot massiv kritik från två håll: såväl från de konservativa i Iran som från iranier i exil.
I sitt hemland är hon välkänd. Hon blev 1975 Irans första kvinnliga domare, men efter den islamiska revolutionen 1979 ansågs hon som kvinna vara för "emotionell" för domaryrket och fick således sparken. Efter en rättegång 2000 fick hon dessutom ett femårigt yrkesförbud som advokat.
Shirin Ebadi har försvarat studenter, författare och regimkritiker, fall som få andra velat ta sig an. När journalisten och redaktören Faraj Sarkoohi i slutet av 90-talet riskerade att dömas till döden accepterade Shirin Ebadi att försvara honom, trots att ingen i Iran vid den tidpunkten ens vågade uttala hans namn högt.
- Hon är modig. Hon fick inte besöka mig i fängelset och inte heller vara med vid rättegången. Men hon ställde upp på intervjuer och lyckades på så sätt att skapa opinion, säger Sarkoohi som i dag bor i Frankfurt.
Shirin Ebadi har skrivit ett tiotal böcker om barns och kvinnors rättigheter. Hon har också grundat en frivilligorganisation som försvarar barns rättigheter.
- Ebadis barnorganisationen tar i dag hand om 600 gatubarn, säger Azadeh Kian-Thiebaut, biträdande professor i statskunskap och Iranexpert, på telefon från Paris.
Shirin Ebadi belönas med fredspriset för sitt ihärdiga arbete för de mänskliga rättigheterna. Men hon får det också för att hon som muslim menar att islam är förenlig med de mänskliga rättigheterna. Enligt henne går det att förändra det iranska islamiska systemet inifrån.
När Shirin Ebadi i Paris framträdde barhuvad på en välbesökt presskonferens väckte det stor uppmärksamhet i Teheran. Trots att hon inte har brutit mot någon lag har hon vid upprepade tillfällen hotats till livet. Så sent som i förra veckan hindrades hon av ett femtiotal milismän och studenter från att hålla ett föredrag vid ett kvinnouniversitet i Teheran.
Men paradoxalt nog kritiseras hon i Iran också för att inte vara tillräckligt islamisk - medan hon av iranier utomlands anklagas för att vara alltför islamistisk.
I den svenska medierapporteringen har nästan enbart de svensk-iranier som kritiserar Shirin Ebadi fått utrymme. Teve- och radiostudior fylldes den 10 oktober av feminister som hävdade att sharia aldrig kan gå att förena med de mänskliga rättigheterna. De anklagar också Shirin Ebadi för att hon inte helt tar avstånd från regimen i Iran. Men att kräva av Shirin Ebadi att hon skulle uttala sig kategoriskt i sådana svåra frågor ter sig märkligt kortsiktigt, eftersom det skulle ge henne en enkelbiljett tillbaka till det beryktade Evinfängelset, där hon förut satt internerad.
- Det är lätt att sitta i Stockholm och kritisera Ebadi. Hon bor och arbetar i Iran och riskerar sitt liv varje dag. Shirin Ebadi är en människorättsaktivist och jurist, hon är varken revolutionär eller politiker, säger Azadeh Kian-Thiebaut som menar att både kritikerna i och utanför Iran är fundamentalister på var sitt sätt.
- De utgör två sidor av samma mynt, menar hon.
All kritik som riktas mot Shirin Ebadi är dock inte helt uddlös. En av de frågor hon uppmärksammat är de så kallade "blodspengarna". För några år sedan tog Ebadi sig an ett fall med en mördad elvaårig flicka. Gärningsmännen fälldes och dömdes till döden. Men innan gärningsmännen kan avrättas skall flickans föräldrar betala en större summa - detta eftersom gärningsmännens liv är värda dubbelt så mycket som den döda flickans. Flickans föräldrar har tvingats sälja allt de äger för att kunna betala mellanskillnaden i kompensation för att på så sätt skipa rättvisa. Rättvisa i detta fall betyder att dödsstraffen verkställs, något som för många rimmar illa med principerna för de mänskliga rättigheterna.
Men det går trots allt inte att komma ifrån att tonen i de svenska radio- och teveprogrammen har varit aggressiv och knappast saklig. Vad Shirin Ebadi egentligen har åstadkommit i Iran eller varför Nobelkommittén för första gången har givit fredspriset till en muslimsk kvinna kom helt i skymundan.
Faraj Sarkoohi har i flera artiklar i tyska tidningar analyserat den norska Nobelkommitténs val av pristagare:
- Att välja Ebadi kan vara ett försök att hjälpa Iran att hitta ett fredligt sätt att göra landet mer demokratiskt. I Iran finns i dag inget öppet politiskt samtal. Regimen har effektivt förbjudit politiska partier och fackförbund, intellektuella har fängslats, dödats eller skickats i exil.
- Shirin Ebadi kan ge iranierna en chans att skapa ett politiskt
alternativ. Men då måste hon vara helt oberoende och stå fri från makten. Men vad Shirin Ebadi har gjort så här långt är inte särskilt uppmuntrande: hon har givit sitt stöd till en viss del av regeringen, de så kallade religiösa reformvännerna, som står president Khatami nära.
Ett annan förklaring till att Nobelkommittén valde den iranska advokaten kan vara för att ge USA, den muslimska världen men också de muslimer som lever i Västeuropa vad Sarkoohi kallar "ett europeiskt meddelande".
- Det Europa som engagerat sig i kriget mot terrorismen behöver kunna säga att "vi bekämpar inte islam utan terrorismen" till muslimer såväl i Europa som i den muslimska världen, säger Faraj Sarkoohi.
Shirin Ebadi personifierar den goda muslim som vill förena islam med respekt för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna.
- De flesta europeiska ländernas politik gentemot Iran går ut på att stödja den nuvarande regimen och samtidigt försöka förmå den att genomföra reformer.
- För européerna är Iran det enda landet i regionen där de fortfarande har inflytande. Och efter Saddam Husseins fall är Iran det enda oljeproducerande land vid Persiska viken som inte är proamerikanskt. Europa vill ha kvar regimen i Iran, eftersom det är deras enda sätt att bibehålla sitt inflytande.
Oavsett vad de norska ledamöterna har haft i åtanke när de valde Shirin Ebadi kan man fråga sig om Nobelpriset kommer att kunna skydda henne från direkt våldsamma attacker eller från åtal i Iran. Den i väst så hyllade presidenten, Muhammad Khatami, har redan gjort klart var han står: Nobels fredspris är inte ett viktigt pris.