Vampyren är bara en ursäkt för att få skriva om den perfekte mannen..
I morgon utkommer "Ljudet av ditt hjärta", den tredje delen i mormonska Stephenie Meyers "Twilight"-serie. Hennes hängivna fans är många, men knappast respekterade. Ändå är "Twilight"-serien ett belysande exempel på hur populärkulturen kräver djupare analysmetoder än blogginlägg, topplistor eller nedlåtande krönikor.
Det finns läsning som sedan "Madame Bovarys" dagar har kallats för dålig. En typ av konsumerande, självutplånande och känslomässig investering i romanen som upplöser gränsen mellan fiktionen och läsarens verklighet. I "Twilight"-seriens fall är det ingen hemlighet att läsarens erotiska, bulimiska begär till texten bottnar i vampyren Edward - en perfekt gentleman, vacker som Michelangelos David. Han skildras av Meyer med en närmast pornografisk "female gaze", vilket har resulterat i Facebookgrupper av typen "Because of Edward Cullen human boys have lost their charm".
Om engagemang av det slaget kan tolkas som subversivt - en tyst kritik mot en värld flickor inte vill leva i - i stället för som osund eskapism, är en öppen fråga. Däremot är det inget tvivel om att Edwards förföriska makt bottnar både i könsstereotypa klichéer och i konsumtionssamhällets ideal.
Meyer skriver om vampyrer, men i hennes tappning är de varken sexuellt gränsöverskridande som hos Anne Rice eller ondskefullt blodtörstande som hos Bram Stoker. Heteronormativitet och sexuell moralpanik har ersatt den för genren karaktäristiska homoerotiken - för det är inte tal om att Edward får "bita" Bella förrän efter äktenskapet. Hos Meyer utgör vampyrestetiken alltså närmast en ursäkt för att vältra sig i föreställningen om den perfekte mannen och det perfekta livet.
Man måste ändå fråga sig vad det är som Bella och läsaren i själva verket finner åtråvärt hos Edward?
Begäret till vampyren är en längtan efter att vara oberoende i stället för ofullkomlig, övermänsklig i stället för mänsklig. De evigt unga, vackra och starka vampyrerna varken äter eller sover. Deras bilar är dyra, deras märkeskläder stilrena, deras ekonomiska tillgångar obegränsade.
"Twilight"-serien speglar både en amerikansk lyckodröm och vårt samhälle i ett nötskal: vår rädsla för att åldras, vårt förbjudna begär till föda, vår drift att konsumera. Vampyrerna, liksom läsaren, tvingas leva med en törst som aldrig går att stilla: böckerna är porr för själen, människoblod för vampyren. Men i Meyers värld straffas inte konsumtion. Den industri som har utvecklats kring serien reflekterar böckernas innehåll på en metanivå. Meyers litterära universum närs av och reproducerar rådande marknadskrafter. Ständigt släpps nya lyxutgåvor av böckerna och ett Bellaarmband i silver kostar 60 dollar på Ebay.
Emma Bovary går under på grund av sin känslomässiga investering i dåliga romaner, men det är överkonsumtion som är den yttersta dödsorsaken. När Meyers Bella lustmördas är det endast för att uppstå i ny, odödlig gestalt. Sambandet mellan romaner, kärlek, konsumtion och död har blivit en berättelse om att leva för evigt.