Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Vilken betydelse har nyåret i kyrkan?

Eftersom kyrkoåret startar med första advent så handlar nyåret i kyrkan inte i första hand om det nya året. Rubriken för nyårsdagens högmässa är ”I Jesu namn” då man sjunger den kända psalmen 42 ”Se Jesus är ett trösterikt namn”. Ett tema som återkommer i J S Bachs fjärde del av ”Juloratoriet” och i hans mest kända nyårskantat ”Gott, wie dein Name, so ist auch dein Ruhm” där den inledande körsatsen gestaltar nyåret då den, mitt i steget, går från en gammal stil till en ny.

Namnet ”Jesus” är det första ordet på det nya året och det varar livet ut, som Bach uttrycker det i kantatens sopranaria. Med en melodi som från början var inspirerad av en smekande vind.

”När nyåret kommer är vi kyrkomusiker tämligen utmattade”, säger Göteborgs domkyrkoorganist Mikael Fridén till mig när vi pratas vid och förklarar varför nyårshelgen inte riktigt hör tala om sig musikaliskt: ”Efter en decembermånad med två fulla hus varje dag i Domkyrkan och konserter ute i staden längtar man mest efter en öde, öppen slätt.”

Men visst klingar det ändå. Fridén nämner nyårsbönen på nyårsaftonen, nyårsvakan (då Sveriges Radio alltid bidrar med Bachs koralförspel ”Das alte Jahr vergangen ist”, som innehåller exakt 365 toner över 12 takter) och högmässan på själva nyårsdagen. Och framhåller särskilt texten till psalm 509 ”Av goda makter underbart bevarad” (översatt av Per Olof Nisser) – författad av den lutherske teologen och antinazistiske motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer i ett brev till sina kära från koncentrationslägret i Breslau 1944, ett år innan han avrättades.

Men hur skall vi förstå nyårsdimensionen i rubriken ”I Jesu namn” i dag? Jag frågar Agneta Olsson, kyrkoherde på Styrsö i Göteborgs södra skärgård. Hon svarar att det handlar om att ”stilla den oroligt flackande blicken”, ta hand om den ”bävan” som uppstår i övergången mellan det förflutna och det kommande. En sårbarhet som gör att vi kan ”öppna oss för det tidlösa i oss” och sänka våra lod. ”Herrens nåd tar aldrig slut, hans barmhärtighet upphör aldrig”, säger hon. Och ansluter sig till sista strofen i Bonhoeffers psalm:

När nu till stillhet allt omkring

oss sjunker

du låter nya klanger växa fram

Vi hör den sång som alla

världar sjunger

i hopp och tillit ropa de ditt namn.