Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kultur & Nöje

”Vissa av Bernie Sanders väljare förblindas av Hillary-förakt”

Bernie Sanders och Hillary Clinton skakar hand efter debatten på University of Wisconsin-Milwaukee på torsdagen.
Bernie Sanders och Hillary Clinton skakar hand efter debatten på University of Wisconsin-Milwaukee på torsdagen. Foto: Morry Gash

Kommentar. Under primärvalet 2008 präglades middagskonversationerna i New York av högljudda gräl om Hillary Clinton och Barack Obama. De två kandidaternas anhängare kunde bara inte förstå hur någon idiot kunde föredra den andra kandidaten.

Foto: Visserligen var det ideologiska avståndet mellan dem i princip obefintligt, men det var annat som stod på spel. De tycktes representera olika idéer om vad politik ska vara.

Nu vill många se historien upprepa sig, med Bernie Sanders i rollen som Obama. Och visst finns det en del likheter mellan kampanjerna. Sanders lyckas, precis som Obama gjorde 2008, formulera ett känslomässigt budskap om vad politik kan vara, i kontrast till Hillary Clintons pragmatiska agenda för gradvis förbättring. Sanders tilltalar, precis som Obama, den typ av aktivister som drömmer om att skapa rörelser. Clintons politiska vision handlar snarare om en trägen kamp för små förändringar. Hon tilltalar dem som vill ha en kompetent kandidat som kan få saker gjorda.

I takt med att demokraternas primärval, precis som 2008, blivit allt jämnare har känsloläget också trissats upp ordentligt. När jag besökt Sanders kampanjevenemang under vintern har jag ofta förvånats över det öppna förakt som många riktar mot Clinton. Ibland påminner tonläget om ett Hillary-hat jag annars bara sett vid besök på Tea Party-möten i Oklahoma.

Själv lovade Bernie från början att undvika personangrepp och negativa attacker mot Hillary. Men i dag tycks kampanjen mestadels framställa henne som en korrupt marionettdocka för Wall Street. Oftast är det en föråldrad bild av Hillary Clinton som presenteras. Många av attackerna på Hillary baseras på vad Bill Clinton gjorde som president, för 20 år sedan.

Men Hillarys kampanj 2016 låter inte alls som Bill Clintons presidentkampanjer på 1990-talet, utan snarare som något tal av Elizabeth Warren, den populära vänsterdemokraten som gjort sig känd för just svidande attacker på det rådande ekonomiska systemet och den amerikanska medelklassens utsatthet. Redan förra sommaren, när Hillary Clinton presenterade sin ekonomiska vision för framtiden, skrev The Atlantic: ”Det skulle nästan ha kunnat vara Bernie Sanders som pratade.”

 

Många av attackerna på Hillary baseras på vad Bill Clinton gjorde som president, för 20 år sedan.

 

Vissa av Bernie-rörelsens anhängare verkar så förblindade av förakt för Hillary att de missat detta. Om det pågår ett krig om demokraternas framtid, om partiets själ, så har de redan vunnit.

Hillary står till vänster om Bernie när det gäller vissa frågor, som vapenlagar och aborträtt. Han står till vänster om henne i de flesta frågor som rör skatter, välfärd och sjukvård. I många andra frågor har de ungefär samma position.

Att det skulle finnas en djup ideologisk avgrund mellan de två kandidaterna stämmer helt enkelt inte. Man kan samtidigt inte beskylla Bernie-anhängarna för detta missförstånd. I amerikansk media förstärker man ständigt bilden av de två kandidaterna som oförenliga ytterligheter. Hillary skildras som en triangulerande mittendemokrat, av journalister som inte gnuggat sig i ögonen sedan 1996. Bernie Sanders framställs i sin tur som en vänsterextrem motsvarighet till Donald Trump, enbart baserat på att Bernie kallar sig ”demokratisk socialist”, vilket tydligen måste nämnas i varje artikel som skrivs om honom. I sakpolitiken skiljer han sig dock inte nämnvärt från den traditionella vänsterflygeln av demokraterna.

När han talar om ”socialism” vänder han inte blicken tillbaka till 1970-talets Östtyskland, utan mot 2000-talets Danmark, Frankrike eller Kanada. På samma sätt har Hillary Clintons policyexperter förstås studerat skandinaviska länder när de lägger fram sina förslag för barnomsorg och föräldraledighet.

Där Bernie och Hillary verkligen skiljer sig åt är synen på hur man faktiskt genomför politisk förändring. Bernie vill skapa en ”revolution” genom att entusiasmera en massiv gräsrotsrörelse. Hillary Clinton vill fortsätta jobba inifrån systemet. ”Bernie är den ultimata outsidern. Hillary är den ultimata insidern”, skriver Vox chefredaktör Ezra Klein. Men de vill ungefär samma sak. Säg bara inte detta högt i en bar i New York, om du vill komma därifrån levande.