Principen försvaras in absurdum..
Jag börjar bli en smula trött på yttrandefriheten. Nej, inte på friheten att yttra mig. Den använder jag mig av och tar för given. Alla bör ta den för given. Ty den är oss given.
Vad jag tröttnat på är pratet om yttrandefriheten, det falska värnandet om den. När någon invänder mot tvivelaktiga budskap eller föreslår en begränsning av uppenbart skadliga bilder och ord händer det allt oftare att någon ryter till om att yttrandefriheten är i fara. Genast blir diskussionen djupfryst. Ingen diskussion i sak, ingen debatt om vad som är meningsfullt och angeläget att säga, om vad som ska stödjas och vad som ska motas bort eller i värsta fall förbjudas för att samhället ska bestå. Utan bara en principsak: allt ska få sägas, ty vi har ju yttrandefrihet, och den som önskar begränsa den är som Stalin!
Ingen Debatt alltså, utan en skendebatt. Se till exempel Torbjörn Elensky i gårdagens DN Kultur. Ett förslag från en statlig utredare om att förbjuda könsdiskriminerande reklam leder hans tankar till den tid "då de sovjetiska stridsvagnarna dundrade in i Prag 1968".
Här har vi en angelägen fråga: bilden av en halvnaken kvinna som lutar sig mot en bil som ska säljas, eller av en helnaken kvinna som mellan sina särade ben håller en motorsåg som ska säljas, eller av en annan kvinna som ligger utslagen på marken omgiven av de påtagliga bevisen för en nyss begången våldtäkt och iklädd ett linne eller en sko som ska säljas.
Elensky är säkert enig med mig om att spridningen av liknande bilder gärna kunde minskas. Men i stället för att ge sig in i diskussionen om de vettigaste åtgärderna hävdar han att sådana bilder och den diskriminering de underblåser är det pris vi må betala för demokratin. Annars stridsvagnar på våra gator.
Märker Elensky att han låter som en fundamentalist? Principen ska försvaras och allt är tillåtet bara det gynnar principens ändamål. Här följer några andra exempel från senare tid där vi enligt Elenskys logik bör rycka ut till yttrandefrihetens värn och varna för diktaturen: För att försvara fri tv-reklam till småbarn. För att försvara friheten att lägga ut foton på nakna småpojkar på nätet. För att ge rasisterna rätten att annonsera fritt. För att prästen ska få säga att homosexuella är en cancersvulst. För friheten att smäda muslimer.
Låt oss göra en distinktion. Man kan använda yttrandefriheten för att motverka sådant. Man kan också använda sin yttrandefrihet för att värna det. Och man kör i diket när man som Torbjörn Elensky betraktar porren, hetsandet, hatet och exploateringen som själva beviset på att vi lever i en livskraftig demokrati.