Två hundra år har gått sedan Finland och Sverige skildes åt. Svenska språket har vi alltjämt gemensamt. Det bör åter märkas i Svenska Akademiens sammansättning.
Märkesåret 1809. Se där den språkliga kompromiss som gör det möjligt för oss på båda sidorna av Östersjön att se tillbaka på händelserna för två hundra år sedan på ett tidsenligt, neutralt sätt.
Den kommande veckan äger en högtidlig startceremoni rum i det svenska riksdagshuset med de båda statsöverhuvudena närvarande, och sedan rullar ett storslaget program i gång. Syftet är att stärka samhörigheten mellan Finland och Sverige, två självständiga stater med en gemensam samhällsstruktur, resultatet av sex sekler tillsammans.
Finland visade tidigt iver att uppmärksamma året för skilsmässan. Så blev också året 1809 mer omvälvande för den östra rikshalvan än för den västra. Nationen Finland kan räkna sin födelse från den septemberdag 1809 då freden i Fredrikshamn skrevs under
För Sverige blev det till att krympa och inom de nya gränserna utveckla landets näringar. För Sveriges del gjorde sedan kronprins Karl Johan upp med alla tankar på revansch och inledde den utanförskapets balanspolitik som lett till nära två sekler av fred. Över detta kan vi glädja oss men några stolta trumpetsignaler ekar knappast från nederlagets 1809.
Nu i jubileumsåret 2009 står Finland och Sverige mer jämlika än någonsin tidigare ekonomiskt, politiskt, teknologiskt. De senaste tjugo åren har i stort utplånat det svenska försprånget.
När Sovjetunionen föll samman befriades Finland utrikespolitiskt men mötte samtidigt en svår ekonomisk omställning. Sverige råkade samtidigt ut för sin svåraste kris sedan 1930-talet. Båda länderna red ut svårigheterna, blev EU-medlemmar och orienterar sig nu tillsammans i en ny säkerhetspolitisk värld. Därtill kommer en hel rad företagsuppköp och dito sammanslagningar som knutit ihop de gamla riksdelarna igen.
Detta är utgångsläget för det svensk-finska året 2009. Det ska vara framåtsyftande. Vi ska komma än närmare varandra, detta manifesteras i något så extraordinärt som ett gemensamt
regeringssammanträde. Det ska vara ett riktigt sammanträde med verkliga
ärenden. Dessa kan gälla arbetsmarknaden, här finns fortfarande hinder
för dem som bor och arbetar på olika sidor av gränsen, till exempel i Tornedalen.
Försvarssamarbetet har under de senaste åren blivit allt viktigare. Bägge ländernas resurser får större effekt när de samverkar på Nordkalotten eller i och över Östersjön. Och i EU är det ofta naturligt för Finland och Sverige att arbeta tillsammans för en linje.
De två regeringarnas sammanträde har också symbolkraft. Det visar våra gemensamma rättsliga och administrativa rötter. Men också vårt gemensamma språk. Svenskan är modersmål i Finland såväl som i Sverige. Litteratur på svenska har skrivits och skrivs av människor på båda sidor om Östersjön. Den akademi som har till uppgift att vårda vårt språk innehöll självfallet från början personer födda i båda rikshalvorna.
Efter 1809 satsade Svenska Akademien dock helhjärtat på att inom Sveriges gränser återerövra Finland för att tala med en av dess dåtida, lysande medlemmar, Esaias Tegnér.
Men det svenska språket har fortsatt att brukas och utvecklas av rader av författare från Runeberg till Tikkanen. Genom att välja in svenskspråkiga finländare skulle Svenska Akademien fullständiga sitt uppdrag och återknyta till den akademi som en gång innehöll svenska språkmästare som Johan Henric Kellgren och Frans Michael Franzén.
Och 2009 skulle bli ett nytt märkesår att minnas.