Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Alliansen missar tåget

Att tänka om kan vara stort. Det kan det också vara att våga göra riktigt omfattande investeringar för framtiden. Men hur stor var egentligen den borgerliga alliansen när den på onsdagen i Almedalen överraskade alla med utspelet ”Sverigebygget”?

”Vi tänker genomföra den största gröna investeringen någonsin i Sverige. Det är också den största utbyggnaden av järnvägsnätet i Sverige sedan 1860-talet.”

Orden är Jan Björklunds. Fast de hade lika gärna kunnat vara tagna ur en artikel på DN Debatt från april 2010 av Mona Sahlin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Även den gången användes uttryck som ”den största satsningen på järnväg i modern tid” och gjordes tillbakablickar till 1800-talets uppbyggnad av stam­banorna.

De rödgröna lovade inför förra valet att ta de första stegen i utbyggnaden av höghastighetsbanor med sträckorna Stockholm–Linköping och Göteborg–Borås. Alliansen går nu längre. Beskedet är att hela sträckorna Stockholm–Göteborg och Stockholm–Malmö ska anläggas under åren 2017–2035.

Tjugo år är dock en lång tid. Dessutom var även de rödgröna tydliga med sin avsikt att senare gå vidare och bygga övriga etapper.

Den stora skillnaden är därför inte att alliansen satsar mer utan att den nu satsar stort på något som den tidigare klargjort att den inte tror på. Varför har höghastighetsbanor, som ledande regeringsföreträdare tidigare så bestämt avfärdat som samhällsekonomiskt olönsamma, plötsligt blivit en bärande del av en satsning som påstås lyfta Sverige?

Vid gårdagens presskonferens i Visby lyckades den borgerliga kvartetten inte förklara vad som fått den att ändra sig. Folkpartiledaren Jan Björklund svarade svävande att höghastighetsbanor kanske inte kommer att löna sig på kort och medellång sikt men att de på lite längre sikt har dynamiska effekter.

Som exempel tog han Stockholms tunnelbana: ”Om man hade gjort en samhällsekonomisk kalkyl så hade den varit robust olönsam när den byggdes. Samtidigt är den nödvändig för att Stockholm ska fungera.”

Det är svårt att få med allt i en kalkyl. Ibland måste man helt enkelt våga ta språnget ut i det okända. Många före Björklund har pekat just på Stockholms tunnelbana som exempel på detta. Men stämmer det? Troligen inte.

För två år sedan gjorde ett par trafikforskare vid KTH en studie på uppdrag av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) som analyserade just Stockholms tunnelbana. De kom fram till att bygget verkligen var samhällsekonomiskt lönsamt och att det ofta återkommande påståendet om motsatsen är en myt.

Huvudförklaringen till den positiva kalkylen ligger i kombinationen av stor kapacitet och många människor. Tunnelbanan var visserligen dyr att anlägga men ger varje dag massor av människor avsevärda tidsvinster.

Grundproblemet med höghastighetsbanor är att Sverige är ett relativt glesbefolkat land. Att i Frankrike bygga höghastighetsbana Paris–Lyon var en lika god idé som att bygga tunnelbana i Stockholm. Men satsningarna på snabba tåg i det glesare Spanien har inte gått att räkna hem. Bevisbördan ligger därför hos dem som påstår att Sverige bör satsa på höghastighetsbanor mellan Stockholm och de i sammanhanget små städerna Göteborg och Malmö.

De övriga delarna av Alliansens utspel låg mer i linje med vad den tidigare föreslagit. Att regeringen vill göra det enklare och snabbare att bygga är välkänt. Planprocessen ska ses över och strandskyddet ännu en gång mjukas upp så att det i glesbygd blir lättare att bygga nära vatten.

Dessutom ska statliga förhandlingsmän tillsättas enligt samma modell som nyligen i Stockholm. Uppdraget ska bli att förhandla fram nya uppgörelser om bostäder, vägar och spår inte bara i huvudstadsregionen utan också i Göteborg och Skåne.

I dessa delar är regeringens paket i grunden bra, om än ganska löst i konturerna. Det är 180-gradersvändningen i förhållande till höghastighetsbanorna som är skrällen och den avgörande frågan för satsningens trovärdighet.

Av tajmningen och antalet miljarder att döma är ”Sverigebygget” utspelet som var tänkt att visa att alliansen alltjämt har kraft och idéer. Men, sorry. Detta var för tunt.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.