Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Bängen trålar

Polisen topsar som aldrig förr. Prognosen för hela 2012 låg på 50 000 topsningar men har nu skrivits upp till 60 000.

Alla personer som misstänks för brott som kan ge mer än böter får lämna salivprov med sin dna-profil. Och det alltså alldeles oavsett om det finns något dna från det aktuella brottet att jämföra provet mot.

Notera ordet ”misstänks” och frasen ”kan ge mer än böter”. Det handlar alltså inte nödvändigtvis om dömda brottslingar och om brott som har fängelse som lägsta påföljd i straffskalan.

På Stockholmspolisens hemsida förklarar myndigheten hur testen används och varför de helst bör bli ännu fler. Ett nytaget prov körs mot tre register: spårregistret, utredningsregistret och dna-registret. I spårregistret finns oidentifierade dna som tagits från en brottsplats, i utredningsregistret finns personer som misstänks för brott och i dna-registret finns personer som dömts till fängelse eller villkorlig dom.

Anneli Hedén vid det forensiska analysteamet på länskriminalpolisen förklarar hur ett ärende kan vara nedlagt på grunden ”ej spaningsresultat” men att det sedan vid en topsning kan ”plinga upp resultat”. Hon berättar hur man vid ett fall där en person misstänks för förberedelse till stöld gav träff på två gamla villainbrott.

”Fortsätter vi att topsa kommer vi sannolikt att få fler träffar och på det sättet kan vi lösa fler brott som annars inte skulle ha blivit lösta”, säger Christer Widemalm, chef för det forensiska analysteamet.

Säkert. Precis som man skulle lösa ännu fler brott om man dessutom topsade alla som begår bötesbrott som snatteri och att cykla mot rött. Och förstås ännu fler om man rentav topsade alla. Ju bredare trål, desto fler fula fiskar i den. Men också mer av alla andra.

Traditionellt polisarbete innebär att man har ett brott och sedan letar gärningsman. Här har man en gärningsman, till exempel en momsfifflare och sedan letar man brott. Det är ett paradigmskifte. Och det är inte oproblematiskt.

Man skulle på motsvarande sätt kunna tänka sig att polisen regelmässigt gör en husrannsakan hos den som misstänks för ett brott som kan ge fängelse, exempelvis rattfylla. Det skulle säkert också göra att polisen trillar över ett och annat stöldgods eller olovligt innehav av narkotika.

Men det är ett ingrepp i den personliga integriteten som varken har relevans för det aktuella brottet eller står i proportion till det. Och även misstänkta brottslingar har rätt till ett visst mått av integritet.

Polisens regelmässiga topsning bygger på ett synsätt av vi och dom. Och på att gamla ungdomssynder, även om det sker genom slumpens försorg, kan komma ifatt. I spårregistret ligger uppgifterna i 30 år.

En ytterligare dimension är hur polisen använder ”frivillig” testning, där en medborgare förväntas bevisa sin oskuld i stället för att polisen bevisar skuld. Under jakten på Hagamannen dna-testades runt 700 män. Det var när den nu dömde mannen vägrade som polisen verkligen började intressera sig för honom. Det faktum att han inte ville testas gjorde honom misstänkt.

I just fallet med Umeåvåldtäkterna är det måhända svårt att vara missnöjd. Man kan förstås säga att det hade varit värre om han fortfarande gått fri. Men polisens arbetsmetoder öppnar dörren för ett samhälle där medborgaren förväntas bevisa sin oskuld och inte tvärtom. Och det är olyckligt.

Av de tre registren är det utredningsregistret som är det mest problematiska. Lagen säger att uppgifterna ska gallras när person döms eller när brottsmisstanken inte längre finns. Men sker det verkligen?

Datainspektionen har inte gjort någon tillsyn men säger samtidigt att myndigheten inte fått några indikationer på att regelverket inte skulle efterlevas. Men vem skulle varna om det? De flesta vet antagligen inte ens om att de finns där.

Förutom tillsyn skulle det behövas en bred debatt om det rimliga i att en misstänkt skattefifflare kontrolleras mot alla mord, våldtäkter och villa­inbrott.

DN 16/7 2012

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.