Kinas metoder för att censurera internet sprids över världen. Censurivern måste bekämpas också i Europa.
Den som googlar av "Himmelska fridens torg" från en dator i Kina får se bilder på glada turister på torget. Sökmotorn filtrerar bort all information om massakern på demokratianhängare 1989. Likadant sker med sökningar på begrepp som "Dalai lama" och "Falun gong": kontroversiella, regimkritiska sökträffar blockeras.
I Amnestys senaste rapport om Kina, som presenterades tidigare i veckan, riktas skarp kritik mot internetcensuren i landet. Det är knappast förvånande: Kina är sedan länge världsledande på området. Medan länder som Nordkorea och Kuba ser till att hålla internet otillgängligt för stora delar av befolkningen använder Kina ett sofistikerat system med filter och tusentals internetpoliser för att styra informationsflödet.
Det finns luckor även i det kinesiska sy-
stemet - den som är målmedveten och teknikkunnig kan ta sig runt blockeringarna. Men det kan vara riskabelt att bryta mot reglerna: i dag sitter ett sextiotal "cyberdissidenter" fängslade i landet.
Kinas censur är så effektiv att landet exporterar tekniken till andra diktaturer. Och kontrollen upprätthålls med hjälp av kunnande från utländska storföretag. Flera globala aktörer, som Google och Yahoo, har valt att gå med på de kinesiska spelreglerna.
Nätverksjätten Cisco har levererat utrustning som används för att övervaka all datatrafik i Kina. Microsoft har stängt populära bloggar på uppmaning av kinesiska myndigheter. På den kinesiska versionen av Myspace hindras användarna från att debattera kontroversiella frågor, som Taiwan eller Dalai lama. Och Yahoo har vid flera tillfällen lämnat ut privat e-post till den kinesiska regimen - bland annat bidrog Yahoo för ett par år sedan till att journalisten Shi Tao dömdes till tio års fängelse.
IT-giganterna försvarar sig med att det är bättre att verka i Kina och bidra till utvecklingen än att hålla sig utanför. Men Amnesty och andra människorättsorganisationer kritiserar företagen för att de inte utnyttjar sin position för att påverka den kinesiska regimen. Vinstmaximering får gå före värnandet om mänskliga rättigheter.
Internetcensuren i Kina är en skrämmande påminnelse om att tekniken vi använder, själva infrastrukturen på nätet, inte är neutral. Yttrande- och informationsfriheten beror på hur sökmotorer och andra webbtjänster är konstruerade.
Det är inte bara diktaturer som oroas av nätet - det massiva informationsflödet innebär också en utmaning för västerländska demokratier. Internet grundades och växte genom samarbete mellan forskare och entreprenörer, med minimal statlig inblandning. Till en början betraktades nätet närmast som en frizon från lagar och regler.
Nu växer kraven på att informationsflödet borde regleras. Eftersom tekniken för att filtrera bort obehagligt och illegalt material redan existerar verkar allt fler politiker frestas av idén om ett vänligt, ofarligt internet.
I flera demokratier accepteras vissa inskränkningar i informationsfriheten. I Sverige och Danmark blockerar internet-
leverantörerna sajter som polisen anser innehåller barnpornografi. I Tyskland stoppar Google nazistiska webbsidor.
Men en del makthavare vill gå längre än så. EU:s rättsliga kommissionär Franco Frattini vill blockera sajter som lär ut hur man konstruerar bomber. I EU-parlamentet försöker fem ledamöter få igenom en resolution om att internetleverantörerna borde stoppa rasism på nätet.
Sverige och övriga EU behöver politiker som vågar protestera mot kontrollmanin - inte bara i Kina, utan också i Europa. Filter är en farlig väg att gå, eftersom det öppnar för godtyckliga bedömningar av vad som är kränkande, skadligt eller olagligt. Självklart måste illegal verksamhet på internet bekämpas, men det måste ske enligt de lagar och regler som gäller i det övriga samhället.