Beskedet från Danmark om en ny folkomröstning om EMU gav upphov till snabba och förutsägbara reaktioner på andra sidan Sundet. En folkomröstning i Sverige är inte aktuell under mandatperioden, bedyrades det.
Men finansministern kunde inte helt undertrycka en egen uppfattning.
- Om Danmark skulle gå med betyder det att Sveriges kostnader för att stå utanför ökar, konstaterade Anders Borg.
Det är en krass finansministersynpunkt, men Borg och många andra svenska politiker som av självbevarelsedrift beslutat sig för att inte vidröra frågan om en eventuell folkomröstning vet förstås att ett danskt ja omedelbart skulle föra upp frågan om euron högt på den politiska dagordningen. Fram till dess ligger man lågt.
I dag saknas såväl intresse som beredskap att föra debatten. EMU är svårbemästrad och explosiv materia och danskarna vet det bättre än de flesta. 1992 sade de nej till Maastrichtfördraget som gjorde EG till den ekonomiska och politiska unionen. Först efter det att ett antal undantag, däribland för EMU, hade framförhandlats röstade de året därpå ja till EU.
När politikerna trodde att inställningen till euron blivit mer positiv och utlyste en folkomröstning år 2000 blev det nej igen. När nu ytterligare en sjuårsperiod har förflutit vågar sig alltså Anders Fogh Rasmussen på ännu ett försök.
Den danske statsministern kan som sina företrädare när det senaste gången begav sig notera att väljarnas inställning till euron blivit mer positiv. Opinionsmätningar visar att en majoritet vill byta valuta. Men det gjorde de också i början av folkomröstningskampanjen 2000.
Kombinationen EU och folkomröstningar är ett betydande risktagande. När svenskarna 1994 tog ställning till EU stod det och vägde ända fram till valdagen. 2003 röstade vi nej till EMU med kraftig majoritet. 2005 sade fransmän och holländare nej till förslaget om en ny EU-konstitution.
Vad säger att de notoriskt upproriska danskarna inte skulle ge igen en fjärde gång mot etablissemanget?
Fogh Rasmussens huvudskäl lyder att undantagen för bland annat EMU och försvarssamarbetet utgör en belastning. Kronan skuggar ändå euron, varför inte gå med i EMU och slippa avgifter och krångel? I utrikespolitiken tvingas danska förhandlare lämna rummet så fort försvarssamarbete diskuteras - opraktiskt och skadligt för nationella intressen.
Så långt följer nog väljarna med sin statsminister men att tvingas börja kompromissa om immigration, gränsövervakning och andra polisiära och juridiska frågor kan bli svårare att acceptera. Samtidigt innebär EU:s nya fördrag att samarbetet inom de områdena ökar. Regeringen, som vill låta folketinget rösta om fördraget, har därför att välja mellan att överge sina undantag och att stå utanför fler samarbetsområden.
Något datum för folkomröstning har inte angetts, bara att den ska hållas inom de närmaste fyra åren. Osäkerhet råder också om väljarna ska rösta på varje undantag eller på ett paket där samtliga ingår. En paketlösning kan förefalla logisk men ökar troligen risken för nationalistiska argument och ännu en nejseger.
Anders Fogh Rasmussen har just vunnit en tredje valseger och vill utnyttja sin auktoritet i väljarkåren. Men att föra in Danmark i EMU lär sätta hela hans politiska skicklighet och övertalningsförmåga på prov. Hur han går till väga och med vilka argument kommer att följas med stor uppmärksamhet bland svenska politiker. Snart, kanske snarare än de föreställer sig, blir deras självvalda tystnad om EMU omöjlig att upprätthålla.