Ledare

En strid om mer än pronomen

För någon vecka sedan rapporterade flera medier om Robin (fingerat namn) som vänt sig till den psykiatriska vården för att få hjälp under en kris. Och hur han möttes av en terapeut som envisades med att kalla honom för ”hon”, trots att han klargjort att han föredrog ”hen” eller i andra hand ”han” som pronomen.

Det var något märkligt med denna berättelse. När i ett tvåpartssamtal använder man någonsin ett pronomen i tredje person om den människa man sitter framför? Man säger väl ändå ”du”?

I den stämningsansökan från Göteborgs rättighetscenter som i fredags landade på Västra Götalandsregionens skrivbord nämns återigen att den behandlande psykologen inte ville ”omnämna” Robin som hen eller han. Jag vänder mig till den stämmande juristen, Erik Mägi, för att reda ut detta med pronomenval.

Upprinnelsen till konflikten förefaller vara hur Robin själv använde ”hen” när han berättade om andra – även personer med traditionell könsidentitet. Alltså, om jag skulle ha ringt Robin, och om han skulle ha refererat samtalet kunde han använda hen för att beskriva mig. Psykologen förefaller ha blivit irriterad över detta grepp och ställt frågor om hen är en man eller en kvinna.

Efter cirka 14 träffar blir läget skarpt. Enligt Erik Mägi ifrågasätter psykologen då Robins könsidentitet och deklarerar att hon ser honom som kvinna. Det är detta och det som sedan hände som är de bärande juridiska väggarna i stämningen. Har Robin blivit avvisad och senare hänvisad till annan mottagning, vilket anmälaren hävdar? Eller är det Robin, vilket Västra Götalandsregionen hävdar, som valt att avsluta terapin? Och är något av detta brottsligt?

I pronomenkonflikten blir rättighetsperspektivet bakvänt. Varför har Robin rätt att bestämma att personer som själva identifierar sig som kvinna eller man ska omnämnas som hen, medan andra förväntas respektera Robins rätt att välja vad andra ska kalla honom när de pratar om honom i tredje person?

Denna del av psykologsamtalen ter sig mer som ett ideologiskt krig än som en del av terapin. Och frågan är då om Göteborgs rättighetscenter strider mot diskriminering eller – indirekt – för en samhällsordning utan könsidentiteter.