Ett LO i tiden

När LO i dag inleder sin kongress i Folkets hus i Stockholm sker det under stolta fanor. Den svenska fackföreningsrörelsen är historiskt sett en av de mest framgångsrika i världen. Men det är farligt att vila på lagrarna. LO måste kunna visa varför det är relevant även i framtiden.

En central fråga blir hur facket ska kunna stoppa medlemsflykten. Den höga organisationsgraden har skapat legitimitet och styrka i förhållandet till arbetsgivarna. Det stora medlemsraset eroderar inte bara grunden för det fackliga arbetet, det slår också hårt mot ekonomin.

Alltför lättvindigt har fackliga röster skyllt uttåget ur facket på regeringens ändrade a-kasseregler. Höjda avgifter har haft stor betydelse för att så många lämnat facket det senaste året - men lägre anslutningsgrad är en trend som pågått länge. Under de senaste tio åren har LO-förbunden förlorat 450.000 medlemmar.

Facket måste i högre grad kunna visa att den upplevda medlemsnyttan motiverar fackavgiften. Att döma av uttalanden från LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin i veckan tycks probleminsikten ha ökat. På ett pressmöte tillstod hon att det är facken själva som måste jobba för att få tillbaka medlemmarna.

På kongressen styr LO:s ledning bort från beslut i frågor som kan blotta sprickor inom LO-familjen, men det hindrar inte att det kan blåsa upp till hårda debatter i frågor som kvinnopotter.

Alltsedan övergången från centrala till förbundsvisa löneförhandlingar har det skett en maktförskjutning från LO till medlemsförbunden. LO har kvar ansvaret att styra upp samordningen i avtalsrörelserna, men den knakar alltmer i fogarna.

De kvinnodominerade förbunden Kommunal och Handels vill ha en ordning med jämställdhetspotter även i nästa avtalsrörelse. Mansdominerade Metalls ordförande Stefan Löfven säger bestämt nej. Rämnar samordningen vore det ett dråpslag för LO-ledningen, som nu försöker gjuta olja på vågorna genom att öppna för nya kvinnosatsningar men avstå från ett bindande beslut. Problemet skjuts på framtiden.

Paradoxalt nog är det arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv som kan stärka centralorganisationen LO. Nyligen startade förhandlingarna om ett nytt huvudavtal, en ny version av Saltsjöbadsavtalet, med LO, PTK och Svenskt Näringsliv som parter. Om LO bidrar till att lösa upp en del av knutarna på arbetsmarknaden vinner LO i relevans och får en roll av långsiktig partner till arbetsgivarna.

Historiskt har LO:s starka band till socialdemokraterna varit en garant för stort politiskt inflytande. Under deras långa maktinnehav säkrade LO sina intressen i regeringskansliet - inte minst genom omfattande ekonomiska bidrag till partiet.

Frågan är om s-kopplingen är rätt väg långsiktigt. Förre LO-utredaren Jan Edling anser att LO skulle ha mycket att vinna på en losskoppling. I Svenska Dagbladet påpekar han att en fackförening som står fri från alla partier kan skaffa sig alla parters respekt. Det skulle onekligen vara ett modernare förhållningssätt. Tiderna ändras. Maktskiften blir vanligare. Det gäller att kunna ha goda relationer till alla regeringar. Och för alla regeringar är det viktigt att ha ett bärkraftigt förhållande till facket.

Den senaste tiden har LO skickat brev med snedvriden information om alliansens förslag till ändringar i sjukförsäkringen till riksdagsledamöter - och även till deras grannar i påverkanssyfte. Det fick i går folkpartiets gruppledare Johan Pehrson att med rätta reagera starkt i ett öppet brev till Wanja Lundby-Wedin.

Denna närgångna, negativa kampanj visar med tydlighet att LO lever kvar i den gamla världen.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut