Farväl år 2009

Michael Jackson
1958–2009
Han kom, han sågs och han segrade. Och så dog han. Med tarvlig inramning. Som ett slags slutgiltig symbol för skandaler och mänskliga tillkortakommanden som följt honom i spåren i det yrkesmässigt så framgångsrika livet.
Michael Jackson bildade skola. Musikaliskt, men ännu mer på scen. Kungen av pop kallade han sig själv. Men kungen av motsättningar hade kanske varit ett ännu mer passande epitet. En svart man som på mer eller mindre goda grunder anklagades för att vilja vara vit. En man som juckade med underlivet, tog sig i skrevet men som med sin androgyna framtoning närmast tedde sig asexuell, men som vid upprepade tillfällen anklagades för övergrepp mot barn. Och samtidigt en man som ville något annat än att bli kvar i det svarta soulfack andra ville ha honom i.
Elvis Presley mötte folkets kärlek när han tog svart gospelmusik och gjorde den vit – Michael Jackson betraktades som något av en förrädare när han gjorde det omvända.
Som ett slags slutgiltig paradox kan man konstatera att den första svarta man som dominerade MTV var mer vit än svart när han lämnade rutan. Och att MTV i dag med alla rapartister kanske är mer svart än vit.
Hanne Kjöller

Maj Ödman 1915–2009
Jarl Alfredius 1943–2009
De hörde till olika generationer men verkade i början och slutet av samma epok.
När radioproducenten Maj Ödman talade med – inte till – funktionshindrade barn i den dåvarande enda radiokanalen förändrades attityderna i hela Sverige. När Aktuellts programledare Jarl Alfredius presenterade och förmedlade nyheter lyssnade stora delar av landet. Alla hade en åsikt om deras röster som hördes nästan överallt.
De verkade i en tid som är över. Den mediala mångfalden, men också det tilltagande mediebruset, har tagit vid.
Annika Ström Melin

Natalja Estemirova
1958–2009
I juli kidnappades människorättsaktivisten Natalja Estemirova utanför sitt hem i Tjetjeniens huvudstad Grozny. Hon hittades senare i Ingusjien, skjuten till döds.
Natalya Estemirova var en orädd kritiker av den Kremlstödde tjetjenske ledaren Ramzan Kadyrov. Hon anklagade hans säkerhetstjänst för kidnappningar, tortyr och utomrättsliga avrättningar.
Den prisbelönta människorättsorganisationen Memorial, som dokumenterar övergrepp i de forna öststaterna, har pekat ut Ramzan Kadyrov som ytterst ansvarig för mordet på Estemirova. Kadyrov svarade med en förtalsanmälan mot Memorials chef Oleg Orlov – och i höstas fälldes Orlov av en domstol i Moskva.
Domen avkunnades efter två förhör och 30 minuters betänketid. Motsvarande handlingskraft har inte präglat mordundersökningen, som har stått och stampat sedan i juli.
Peter Wolodarski

Robert S. McNamara
1916–2009
När Robert McNamara, försvarsminister under presidenterna Kennedy och Johnson, gått i pension sammanfattade han varför USA aldrig segrade i Vietnam: en oförmåga att förstå fienden, en oförmåga att se begränsningarna av högteknologiska vapen, en oförmåga att berätta sanningen för det amerikanska folket och en oförmåga att begripa det kommunistiska hotets natur.
Han var chef för Ford när han 1960 värvades till Kennedyregeringen. Sju år senare fick han sparken efter att internt ha ställt sig tveksam till att kriget gick att vinna. Trots att huvuddelen av de amerikanska förlusterna kom efter hans avgång förföljde kriget honom resten av livet. Den lyckade hanteringen av Kubakrisen 1962 hamnade i skymundan liksom hans insatser som chef för Världsbanken.
Rikard Westerberg

Norman Borlaug
1914–2009
Mannen till höger kom att kallas den gröna revolutionens fader och hyllades för att med sina förädlade grödor ha räddat flera hundra miljoner människor. För den insatsen tilldelades han 1970 Nobels fredspris.
Samtidigt var Norman Borlaug ifrågasatt. De sorter av vete som han utvecklade gav inte bara större skördar. De fordrade också konstgödsel och mer vatten.
Att de förändrade odlingsmetoderna medförde nya miljöproblem var sant. Borlaugs slitår ute på fälten i Mexiko gav oss inget utopi. Men det gav mat för dagen och ett bättre liv åt stora delar av världens befolkning.
Johannes Åman

Leszek Kolakowski
1927–2009
Den polske filosofen Leszek Kolakowski förtjänar att bli ihågkommen av många orsaker. Men om något av hans verk kommer att läsas om hundra år är det han stora trebandsverk om marxismens historia, ”Main Currents of Marxism” (1974–76). Det är på en gång ytterst inlevelsefullt och djupt kritiskt.
Kolakowski skolade sig själv under den tyska ockupationen. Han gick med i kommunistpartiet 1947 och doktorerade på Spinoza vid universitet i Warszawa 1953. Efter hand blev han alltmer öppet ifrågasättande. Han uteslöts ur kommunistpartiet 1966 och verkade därefter i USA och Storbritannien.
Henrik Berggren

Anna Horn af Rantizien
1924-2009
När Miljöpartiet anförda av sambaorkestern Banancompaniet dansade in i riksdagen 1988 hölls språkrören utanför. Makten skulle delas. Så föll det på MP:s äldsta ledamot, Anna Horn af Rantzien, att debutera i partiledardebatten.
Hon pläderade för byar med 200 invånare, de som jobbade deltid i stan skulle påta grönsakslandet eller rycka in på dagis när så krävdes. Horn hävdade att kvinnor har större förståelse för naturens okränkbarhet än män och att u-ländernas medborgare har en naturlig sammanhållning.
Det inbördesstridande Miljöpartiet åkte ur riksdagen 1991. Dagens MP är helt annorlunda. Men den som promenerar i Nationalstadsparken kan sända Anna Horn en tanke, hon var en av dem som såg till att den finns.
Malin Siwe